KOMMENTAR. Nyhetsredaktör Martin Saxlind kommenterar här gårdagens nyhet om att Säpo börjar jaga ”näthatare” efter den mediala hetsen runt moskébränderna.

Namnlöst-4

Säpochefen Anders Thornberg. I bakgrunden Peter Wolodarski.

Vi har precis gjort en stor omgörning av tidningen, så den ligger fast. Men vi kommer i närtid att satsa mer på berättande och agendasättande journalistik.

Så sa Peter Wolodarski i en intervju 2013 när han precis hade tillträtt som chefredaktör för Bonnier-tidningen Dagens Nyheter. Fenomenet med agendasättande journalistik är knappast nytt, men fiendemedia har blivit mer och mer öppna med sitt fulspel och allt fler människor har nog insett vilken makt den tredje statsmakten sitter på.

Det senaste exemplet på detta såg jag igår i just Wolodarskis DN. I artikeln ”Nu utreder Säpo hoten på internet” jublar tidningen över att Säpo slösar bort resurser på att ”utreda” mindre genomtänkta kommentarer bland annat på Nordfront.

Kommentarerna rör den senaste tidens moskébränder och DN pekar fingret mot Motståndsrörelsen, trots att vem som helst – inklusive journalister på DN – kan posta anonyma kommentarer på Nordfront.

Det var sedan tidigare känt att Säpo var inkopplat på moskébränderna och hjälper polisen med utredningen av bränderna. Det nya är alltså att Säpo kartlägger ”näthat” för att bedöma om hoten är allvarligt menade. Vidare säger Säpo till DN att de försöker hitta kopplingar mellan bränderna och individer som ”tillhör de organiserade och etablerade nätverken i extremistmiljöerna som vi följer”.

Längst ner i artikeln pekar DN åter fingret mot nationella även om de också först där tvingas erkänna att allt ännu bara är obevisade spekulationer från deras sida. DN skriver:

Säpo har ännu inte kunnat se att någon av de kända organisationerna eller extremistnätverken ligger bakom eller tänker göra allvar av hoten på nätet.

Jag tror inte heller att Säpo kommer hitta några sådana kopplingar, för jag tror inte att organiserade nationalister ligger bakom bränderna.

Händelseförloppet med de brinnande moskéerna ser ut på följande sätt:

En moské i Eskilstuna började brinna under ett bönemöte. Polisen höll tidigt dörren öppen för att branden skulle ha kunnat vara anlagd och media slog på stora trumman. Efter att ha hetsat om att branden kunde vara ett attentat tvingades media att sansa sig något då polisen inte kunde hitta några tekniska bevis som styrker att branden var anlagd och hela den dramatiska historien om att någon skulle ha kastat in något i moskén verkar ha kommit från ett mystiskt och förvirrat vittne som polisen numera verkar ha tappat bort.

Eftersom det gick trögt för den ordinarie polisen sattes Säpo in för att hjälpa till, då det här uppenbarligen är ett politiskt prioriterat brott som måste utredas extra noga (något som den mediala rapporteringen signalerat till Säpo). Men än så länge verkar även Säpo ha kammat noll och man skulle likaväl kunna spekulera i att branden var en olycka, ett försäkringsbedrägeri eller någon sorts internmuslimsk konflikt som att islamhatande svenskar i kölvattnet av Sverigedemokraternas framgångar ligger bakom branden (den bild DN, Expo och andra medier vill förmedla till allmänheten).

Efter branden i Eskilstuna har det även brunnit i en moské i Eslöv, men inte heller där verkar det finnas något som verkligen tyder på att det scenario som antirasister i någon sorts skräckblandad förtjusning verkar hoppas på är vad som verkligen har hänt.

Först vid en tredje och sista moskébrand i Uppsala har man passande nog hittat ”rasistiskt klotter” på platsen. Polisen har dock vägrat specificera vad för sorts ”rasistiskt klotter” det är man har hittat. Den sista branden inträffade också i anknytning till nyår och jag tror mer på att det antingen är ett rätt så opolitiskt fylledåd eller någon form av falseflag-aktion än att organiserade nationalister skulle ligga bakom branden.

I vilket fall som helst började fiendemedia att rapportera om bränderna på ett sätt som passade deras agenda innan det fanns något konkret som pekade på att den versionen stämmer. Kanske är det till och med som så att de första två fallen var ”falskt alarm” men att det tredje fallet var ”äkta” och inspirerat av medias rapportering om en våg av moskébränder? I så fall ligger ansvaret egentligen på de medier som nu i sin tur vill lägga skulden bland annat på Nordfront och Motståndsrörelsen.

Jag skulle förövrigt inte bli förvånad om vi här får se samma utveckling som vid ”hijabuppropet”, där Aftonbladet och andra bedrev en intensiv kampanj inledningsvis för att sedan bli väldigt tysta efter att polisutredningen lades ner och historien gick från att vara ett effektivt propagandavapen till att alltmer se ut som en välregisserad falseflag-aktion. Att blåsa upp osäkra historier som gynnar den egna agendan gör man nämligen gärna, men att erkänna att man hade fel eller berätta om saker som komplicerar bilden är man sämre på.

Att Säpo, precis som det politiska systemet som Säpo är en del av och skyddar, går i fiendemedias ledband syns inte bara på vad som prioriteras och utreds. Det syns också i vad som INTE prioriteras – och vad som INTE utreds.

Ett väldigt samtida exempel är misshandeln av William Hahne, vice ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) – Sveriges tredje största riksdagspartis ungdomsförbund. Hahne blev oprovocerat misshandlad av en invandrare på nyårsnatten när ett gäng invandrare fick syn på honom och Gustav Kasselstrand, SDU:s ordförande, inne i centrala Stockholm. Enligt Hahne kallade invandrarna honom och Kasselstrand för ”rasister”, vilket tyder på att de kände igen politikerna och att attacken hade ett politiskt motiv.

Här kan man tycka att Säpo har jobb att göra. Det här är bara ett av många exempel på våld mot olika delar av oppositionen i Sverige och det om något borde väl vara ett ”hot mot demokratin”? Men icke. Polisutredningen lades ner redan efter två dagar. Precis som med moskéerna var det här svårt att få fram teknisk bevisning och i demokraturen Sverige är inte brott mot nationalister prioriterat – vår förre statsminister fastslog ju till och med att de som inte tycker som honom får skylla sig själva när de blir utsatta för politisk terror. Säpo kopplades inte ens in i det här fallet, vilket inte är konstigt då den tredje statsmakten här sänder helt andra signaler än de signaler som sänds om moskébränderna. Istället för att sätta fokus på hur förkastlig den misstänkta politiska misshandeln är, verkar svenskfientliga medier ha formulerat sig på sätt som ifrågasätter om händelsen verkligen har ägt rum (vilket sänder signalen att brottet inte är prioriterat, ”feltänkaren” kanske ändå bara ljuger och i vilket fall är han en ”neofascist” och ”antifascism är alltid självförsvar” heter det ju…).

På tal om bränder och rikets säkerhet har vi också Husbykravallerna, där Säpo höll en låg profil samtidigt som invandrare eldade upp stora delar av förorterna de själva bor i. I oktober 2013 hade bara fyra personer dömts för brott som begåtts i anknytning till Husbykravallerna där över 32 poliser skadades i polisinsatser som kostade det svenska samhället miljontals kronor. Sedan dess verkar det inte förekommit något mer rättsligt efterspel till Husbykravallerna, fram tills nyligen då fyra nationalister från SvP åtalades för att de försökte göra polisens jobb!

Sverige ger som synes alltid svar på frågan ”hur sjukt kan ett samhälle bli?” Att svenskfientliga medier idag sätter agendan är i sin tur en stor orsak till att Sverige är som Sverige är. I takt med att den politiska polariseringen i Sverige ökar kommer också den ”agendasättande journalistiken” från Wolodarski och hans medbrottslingar att intensifieras och bli ännu mer bedräglig. Nordfront behövs därför som motvikt till detta och på sikt måste de svenskfientliga medierna krossas totalt om en sundare politisk utveckling ska bli möjlig i Sverige.

  • Publicerad:
    2015-01-04 15:50