Veckans låt: Vintersorg – Jökelväktaren

Av ,
Nyhetsredaktör
4

MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront det norrländska bandet Vintersorg med låten Jökelväktaren. Simon Holmqvist skriver om hur han följt ett av sina favoritband genom åren och hur han själv utvecklats med musiken.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta kulturskribenten Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.

Vintersorg är både namnet på en artist, Andreas Hedlund, men också det band som bär samma namn. Anledningen till att bandet har samma namn som Hedlunds artistnamn är för att det började som ett enmansprojekt då ett tidigare band där Hedlund var sångare, Vargatron, lades ned. Så småningom anslöt sig dock gitarristen Mattias Marklund och nu även Simon Lundström till bandet, medan Hedlund mer har börjat nyttja artistnamnet Mr. V.

För mig har Vintersorg alltid varit en stor favorit. Förutom att bandet härstammar från min hemstad Skellefteå är det precis den typen av blandning mellan black metal och folkmusik som jag uppskattar som mest. Andra klassiska band som föregick Vintersorg i den stilen är tidiga Ulver och Borknagar – i det senare bandet är Hedlund faktiskt rekryterad som huvudvokalist idag.

Projektet med Vintersorg startade egentligen parallellt med ett inledningsvis ännu mer ambitiöst projekt: Folk metal-bandet Otyg. Jag tror jag var 13 år gammal när jag första gången hörde låten I trollberg och skog från Otygs debutalbum Älvefärd. Jag hade ganska nyligen upptäckt black metal med skräckblandad förtjusning, och fick för mig att detta var något i den stilen. Men Otyg hade tagit steget att helt lägga svartmetalliska åt sidan och istället fokuserat helt på att spela folkmusikmelodier med elgitarrer, flöjter, nyckelharpa och fiol.

I gruvlig oro hon kallar ditt förslavade namn
Men fjättrad du står i skogfruns giriga famn
Hon var den vackraste mö som bland kvinnfolk fanns
Men i gråmossan släpar en djurlik svans

– Ur ”Huldran” från Otygs Älvefärd

Idag är folk metal en rätt etablerad genre. Men 1998 – då Älvefärd släpptes – var det något väldigt unikt. Band som Ulver, Borknagar i Norge och Bathory och Dissection i Sverige hade i olika grad redan börjat inkorporera aspekter av folkmusik, genom melodier, texter eller ”ren” sång blandat med growlandet, men inte som Otyg. Inte ens DarkhroneFenriz enmansprojekt Isengard, eller norska Storm med albumet Nordavind, som släpptes fyra år tidigare, hade helt vågat överge black metal-grunden på samma sätt som Otyg.

LÄS ÄVEN: Ulver – The Trilogie

Strax efter att Älvefärd släppts gav Napalm Records ut EP:n Vintersorg – Hedniskhjärtad. Imponerad av Otyg såg jag förstås till att införskaffa det som på obskyra black metal-forum på Internet beskrevs som ”enmansprojektet från Otygs sångare”. Öppningsspåret var en hyllningshymn till Norrland, som förövrigt tidigare publicerats som Veckans låt här på Nordfront, och jag blev förstås helt såld även denna gång.

En äventyrsvärld
Med drömmande tjärn och förrädisk myr
Där fjällväggar rest sig omkring
Och fimbulskölden lystet lurar
Där vargkörers klagohymn
Är pulsslag i mitt hjärta

– Ur ”Norrland” från Hednikshjärtad

Jämfört med Otyg var detta betydligt råare och med tydlig black metal-inspiration. Akustiska partier blandades med snabb och rå svartmetall, liksom Borknagar blandades growling med partier av en stämningsfull och mörk mansröst. Texterna skilde sig också från Otyg. Istället för att handla nordisk folktro, skogens väsen och berättelser sprungna ur en sagovärld var låtarna poetiska och nationalromantiska hyllningar till den nordiska naturen: Myrarna, bergen, sjöarna de mörka skogarna och de blanka sjöarna.

I boken till CD-skivan stod det att låtarna på Hedniskhjärtad var sådana som skrotats i och med att Vargatron lagts ned, men att Hedlund fortfarande kände att de var starka nog att publiceras. Det lät alltså mer eller mindre som en engångsgrej, ett sidospår från Otyg som var huvudnumret.

Vintersorgs debut-EP ”Hedniskhjärtad”.

Men i december samma år kom så Till Fjälls. Det första fullängdsalbumet från Vintersorg med helt nyskrivet material. Bland folk- och viking/black metal-fantaster är detta numera en legendarisk platta. Speciellt det melodiösa, aggressiva och majestätiska titelspåret som en hyllning till den nordiska fjällvärlden.

Synvidden blidkade min sorgtyngda håg
När jag furstliga fjällvärlden såg

Ur ”Fångad utan Nordens själ” från Till fjälls

Efter Otygs uppföljare Sagovindars boning kom bandet att ta en paus – en paus som pågår än idag. Samtidigt fortsatte projektet Vintersorg och blev allt större. Bandmedlemmar rekryterades, livespelningar avklarades och musiken utvecklades. Efter Ödemarkens son – som var Till Fjälls uppföljare – bytte Hedlund exempelvis helt inriktning och släppte albumet Cosmic Genesis år 2000. Borta var naturromantiken, den arkaiska svenska lyriken och den antimodernistiska eskapismen som i grunden definierat Vintersorg. Istället var det företrädesvis engelska texter där universum, vetenskap, matematiska formler och djupa filosofiska funderingar avhandlades. Folkmusikinfluenserna byttes till stor del ut mot progressiv 70-talsrock.

Otygs debutalbum ”Älvefärd” och Vintersorgs debutalbum ”Till fjälls”.

Det nya spåret kom att följa Vintersorg i ytterligare två album – där varje platta representerade ytterligare ett avsteg från den grund som lades med Till Fjälls. Inledningsvis blev jag oerhört besviken. Den nya inriktningen, tillsammans med att Otyg lades ner, gjorde att jag helt slutade att följa Vintersorg under många år. I efterhand har jag dock kommit att uppskatta de tre ”flum-albumen”, som jag brukar kalla dem, väldigt mycket. Detta då jag insett att min egen sentimentalitet inledningsvis hindrade mig från att lyssna på musiken och att jag endast ogillade den för var den inte var, snarare än att bedöma vad jag faktiskt lyssnade på.

I grund och botten är ”flum-albumen” riktigt bra metal, med ett unikt sound, fyllda med de fantastiska melodier som alltid präglat Vintersorg. Istället för skogen och fjällen är det kosmos och meningen med livet, samtidigt som stråkar och piano bytts ut med proggiga orgeltoner.

The only laws of matter are those which our mind must fabricate
And the only laws of mind are fabricated by matter

— Ur ”Quotation” (citat av matematikern James Clerk Maxwell) från Visions From The Spiral Generator

Med albumet Solens rötter (2007) började Vintersorg sakteligen och försiktigt att även åter närma sig sina egna rötter. Lyriken var återigen helt på svenska. Titlar som Döpt i en jökelsjö, Kosmosaik, Från materia till ande och Naturens mystär skvallrar om ett album som lyckats inkorporera båda aspekterna av Vintersorg, eller en trevande återgång till de ideal som präglade projektet i dess ungdom, utan att för den skull förkasta dess utveckling.

2007 släppte Vintersorg albumet ”Solens rötter”, som markerade en försiktig återgång till bandets ursprungliga folk metal-musik.

Efter Solens rötter fortsatte utvecklingen tillbaka mot den naturromantiska folk/black metal-stilen med Jordpuls (2001), Orkan (2012) och Naturbål (2014) – tre album som representerar tre av de fyra elementen: Jord, luft och eld. Man skulle kunna gissa att ett fjärde album om vatten är att vänta i framtiden.

Där iskolosser byggs på varje sekund och minut
Och det arktiska kungadömets monark ligger stolt
Hans karga rike verkar segra till slut
Över den likbleka solens trevande revolt

– Ur ”Döpt i en jökelsjö” från Solens rötter

I intervjuer efter Naturbål antydde också Hedlund att ett fjärde vatten-album var att vänta, men strax efter kom han dock att förlora hörseln på ena örat efter en olycka där han föll 2,5 meter rakt ner i ett betonggolv. Till Skellefteåtidningen Norran har Hedlund berättat att benen i mellanörat, det vill säga hammaren, städet och stigbygeln, hade glidit isär. Som tur var kunde läkarna åtgärda det och ett halvår senare kunde han göra musik igen.

Det var då han skrev uppföljaren till mästerverket Till Fjälls, med andra ord Till Fjälls II, som släpptes förra året. Man kan säga att albumet representerar en fullständig återgång till Vintersorgs ursprungsidé, utan att för den skull betyda att klockan skruvats tillbaka.

I ovan nämnda intervju med Norran berättade Hedlund också om planerna med Till Fjälls II:

— Den kommer att heta ”Till fjälls del två” och är en tvillingskiva till den första skivan som bara hette ”Till fjälls” (1998). Jag är egentligen inget fan av uppföljare, men när jag började göra skivan så lät det som den första och då tänkte jag att vi lika gärna kan köra på en ren uppföljare.

Den musikaliska utvecklingen sedan Till Fjälls är märkbar, men det är återigen naturromantik, nordisk folkmusik och black metal som är grunden i musiken – precis det som gjorde Till Fjälls till ett legendariskt album. Till Fjälls II har till och med ett spår som heter Tillbaka till källorna.

Veckans låt Jökelväktaren kommer förstås från Till Fjälls del II och är en uppföljare på både låten Jökeln från Till Fjälls och Döpt i en jökelsjö från Solens rötter. Man kan säga att de tre Jökel-låtarna representerar tre olika milstolpar i Vintersorgs historia: Det genombrytande mästerverket, det första steget tillbaka till rötterna och den slutliga återföreningen med ursprunget.

Låten inkorporerar enligt mig precis det som gör Vintersorg till en av de absolut bästa folk/black metalbandet som finns: Mäktiga och fängslande melodier, en djup sångröst blandad med klassiskt black metal-growl, folkmusiktoner och inspirerande lyrik – allt som gjorde att Vintersorg blev ett av mina absoluta favoritband redan som tonåring, men också det som gör att jag tillägnar Nordfrontshistoriens kanske längsta ”Veckans låt”-artikel någonsin till bandet.

Lyrik ”Jökelväktaren”:

Här på urtidsjökelns hårda formering
Finns min största frände
Den rörliga landisen med enslig postering
Vid jordaxelns norra ände

Dock timar ett uppbrott vid skylda hällar
Sakta framglidande, en föränderlig koloss
Jökeln kalvar i dova åsksmällar
Under norrskenshavets arktiska bloss

Med farhåga står jag jökelvakt
I en försvinnande polardomän
Isstömmens hotande ökningstakt
Anrikas i en uppdämd ändmorän

Med farhåga står jag jökelvakt
Väx! Upp mot urbergets tron
Isströmmens hotande ökningstakt
Markeras av ilande erosion

Jag är upptäcktsresande vid drumlinens skärning
Bland blöta, upplösande berg
Havsytan höjs av glaciären dess kärnfesta modersmärg

Nu breder värmen ut sina vida vingar
Över blockmarker mot nordlig pol
Se! Hur förorenigars verk nådlöst svingar
Sin domedagshammare, under en ihärdig sol

Högkammens fjärrsyner förstärks i ögats lins
Också följda av tysta vinterstjärnor
När månskensnätter, så skimmrande att färger finns
Kastar ljus över järv och silvertänor

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

4
Lämna en kommentar

Please Login to comment
3 Comment threads
1 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
4 Comment authors
DanielSigridRokvikenKlaus Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Klaus
Medlem

Jag har nu hört första gången en låt av bandet, inte dålig men ju mindre metal desto bättre för folkmusiken.

Rokviken
Medlem

Är av den gamla sorten och folklighet för mig är mer än detta. Jag kanske har fel. Men om man ska få med många i kampen måste man ta med hela spektrat.

Sigrid
Medlem

Till fjälls fångade mig en gång för länge sedan och självklart även Huldran. Folkmusik och metal är en häftig blandning, men nuförtiden lyssnar jag mycket mer på folkmusik än metal.

Rekommenderar folk att lyssna.

Daniel
Medlem

Första ep’n, hedniskhjärtad är riktigt bra. En topp 10 skiva