MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront låten Noregsgard med det norska folk metal-bandet Storm.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då redaktionen på redaktionen@nordfront.se

Det finns vissa musikstilar som tycks dyka upp fler än en gång som Veckans låt på Nordfront. En av dessa är folk metal, då resultatet av kombinationen av just nordisk folkmusik och metal i regel blir väldigt lyckat.

Denna vecka vill vi bjuda på ett i sammanhanget kanske mindre välkänt band, som dock består av mer välkända medlemmar och som på sin tid verkligen var pionjärer inom genren.

Storm bildades någon gång i början av 90-talet av Gylve Fenris Nagell (Fenriz) och Sigurd Wongraven (Satyr) från de välkända norska black metal-banden Darkthrone och Satyricon. Senare anslöt sig även sångerskan Kari Rueslåtten från bandet The 3rd and the Mortal.

1995 släppte Storm sitt första och enda album Nordavind, vilket då var unikt i sitt slag. Även om svenska band som Bathory och In Flames och norska band som Ulver vid den tiden hade börjat blanda in nordisk folkmusik i sin metal så var Storms musik något helt nytt och man tog begreppet ”folk metal” till en helt ny nivå. Fenriz och Satyr spelar helt enkelt nordisk folkmusik med metal-instrument och med den kyla och nedstämda råhet som var karaktäristiskt för norsk black metal på 90-talet.

Detta är särskilt tydligt i veckans låt Noregsgard, då själva riffet är återanvänt av Fenriz från Darkthrone-låten Quintessence som släpptes samma år.

Efter att Nordavind släpptes kom anklagelser om ”rasism” bland annat för texten till Noregsgard, vilket också var anledningen till Kari Rueslåtten valde att lämna bandet.

Även om Storm bara släppte ett album så har de varit en stor inspirationskälla till många av de mer välkända folk metal-bandet från Norden som kom under senare delen av 90-talet.

Låttext:

Ein dugal kar fra garden dro
Han fulgte furuas sus
Opp gjennom åsen gråstein han bar
Staut hans gange var

Svøpt i morgengry
Under ein helnorsk himmel
Hans føtter traurig vandres hen
Mot sitt mål opp på høyden

Ein værbitt hand griper sverdet fatt
Og kløyver blåmennenes skalle
Hans kjeft den vrir seg i ulmende hat
Ufrender kommer at falle

Så stod han der på utkikkstopp
Hans øyne ei dei kviler
For han søkte reint eit syn
Men det ble ein grusom pine

Der blant norges skog og mark
Var fienden og fæl
Hans grimme sinn skulle vise dem
At norsønn han har nok at tæl

Norsønn tapte noregsgard for ein haer
Stolt han var dan han kom igjen
For å kløyve denne sitt sverd


  • Publicerad:
    2016-12-30 20:00