”Vad tycker ni om förintelsen?”

Av ,
Chefredaktör
3

KRÖNIKA. Med anledning av minnesdagen resonerar Nordfronts chefredaktör om förintelsefrågan i denna artikel.

Frågeställningen i rubriken fick jag nyligen kastad på mig i en debatt på Twitter. Det är inte första gången jag får frågan och jag kommer säkert få höra den många fler gånger.

Så vad tycker jag personligen om förintelsen?

1. Ointressant
Jag tycker att förintelsen i sig är ointressant. Den angår inte mig. Jag levde inte på den tiden, så varför måste jag ha en åsikt om den?

Vad jag tycker år 2020 påverkar inte vad som hände eller inte hände i Tyskland på 1940-talet. Min åsikt om förintelsen är alltså i stort irrelevant.

De som hela tiden vill skifta fokus till förintelsen vill starta en moralistisk tävling där vinnaren är den som gråter mest. Det är inte en sport jag tilltalas av. Era tårar ändrar inte heller mina åsikter om massinvandring, kulturmarxism eller andra problem Europa har idag.

Istället för att diskutera förintelsen hit och dit föredrar jag att diskutera aktuella och relevanta politiska frågor som vi faktiskt har möjlighet att påverka. Framtiden är viktigare än det förflutna.

2. Överdriven
Om jag prompt måste ha en uppfattning om förintelsen är det att den officiella versionen är överdriven. Det har dribblats med siffror hit och dit så mycket att det är uppenbart att sex miljoner dödsoffer bara är något man godtyckligt fastställt och byggt en hel mytologi kring.

Jag tror inte heller att det fanns en plan om att utrota alla judar som Hitler sanktionerat och att gasningar var något som användes systematiskt i det folkmordet.

I stort är min uppfattning om judarnas öde under andra världskriget följande:

Nationalsocialisterna förde innan kriget en antisemitisk politik för att minska judarnas makt i samhället och få dem att migrera. Det fanns till och med visst samarbete med sionister som ville få judar att lämna Europa och bosätta sig i Palestina. I ett tidigt skede under andra världskriget tänkte man sig också att judarna kunde bosätta sig på Madagaskar, men krigets utveckling gjorde att de planerna inte gick att fullfölja.

Kriget innebar även att judarna blev ett säkerhetsproblem. Precis som USA internerade japaner bosatta i Amerika så satte Tyskland judar i koncentrationsläger och ghetton.

På framför allt Östfronten var kriget brutalt och judar var djupt insyltade i kommunismen. Därför strök mycket judar med där när tyskarna dödade sovjetiska kommissarier, partisaner och liknande. I takt med att kriget blev brutalare blev också hämndaktionerna från alla inblandade mer godtyckliga och tyskar dödade säkert en del oskyldiga judar här och där utan att det fanns någon övergripande plan kring det. Det är inte bra, men sådant som händer under sådana omständigheter.

I koncentrationslägren dog många av sjukdomar och sedan näringsbrist när Tyskland blev sönderbombat i slutet av kriget. Förmodligen var det sådana mer naturliga dödsorsaker som låg bakom större delen av de judiska dödsfallen under kriget.

3. Missbrukad religion
Efter kriget har judar varit bittra mot Tyskland och överdrivit sitt lidande. Enskilda mytomaner och ryktesspridare har upphöjts till sanningssägare och blivit präster som förkunnat den nya förintelsereligionen. I många länder kastar de förintelsetroende kättare i fängelse.

Hur kunde det bli på det viset? Jo, det fanns starka intressen som tjänade på etablerandet av den nya religionen.

Segermakterna i väst som brandbombade tyska städer som Dresden och utplånade två japanska städer med sina atombomber behövde släta över sina egna krigsbrott. För att inte tala om bolsjevikerna i Ryssland som redan innan kriget visat sin ondska genom massmord på ryssar och ukrainare och under kriget våldtog 1-2 miljoner tyska kvinnor. Det enda sättet att rättfärdiga sin egen ondska på var att anklaga tyskarna för att vara ännu ondare. (Som av en slump råkade alla påstådda dödsläger dessutom ligga på territorium som efter kriget kontrollerades av Sovjet, en stat som styrdes av psykopater som kunde sudda ut sina tidigare kamrater från historien när de hamnade i konflikt med varandra. Sovjet lyckades dessutom bevisligen under lång tid lura omvärlden att det var Tyskland som låg bakom Katynmassakern. Så varför skulle den falska och historiemanipulerande kommuniststaten inte ljuga om vad som hände i koncentrationslägren?)

Judarna som kollektiv tjänar också på förintelsen. Förintelsen har blivit central för den judiska identiteten och hjälper till att hålla ihop det judiska folket i en tid då många folk har förlorat sin identitet och sammanhållning. Förintelsen legitimerar skurkstaten Israels existens. Förintelsen har gett enskilda judar, judiska organisationer och staten Israel oräkneligt stor ekonomisk vinning i form av skadestånd och andra donationer kopplade till deras offerstatus.

Globalister i allmänhet använder förintelsen som ett politiskt maktredskap för att hjärntvätta vita människor till att hata sig själva och internt motarbeta nationalistiska tendenser i sina samhällen för att på så vis bana väg för massinvandring. Utan förintelsen vore det mycket svårare att hela tiden förmå svenskar och andra européer att år ut och år in acceptera en politik som går tvärs emot det egna folkets intresse och dessutom på sikt hotar hela folkets existens.

Jag anser att rätten att vara förintelserevisionist sedan länge är en av de största yttrandefrihetsfrågorna i Europa. Att 90-åriga tanter kastas i fängelse för att de tvivlar på den officiella historieskrivningen är en skandal. Jag anser inte att dagens tyskar eller andra europeiska folk har någon ärvd skuld till judarna. Och jag köper inte att nationalism per automatik leder till folkmord, vilket förintelsemytologin påstår är en deterministisk konsekvens av all etnonationalism förutom den judiska.

(4. Inget jag är för
Avslutningsvis kan det nämnas att om Tredje riket verkligen utförde ett i förväg planerat folkmord där sex miljoner judar dödades med gaskammare och så vidare, så är det inget jag stödjer. Det är fortfarande inget som angår mig, men det vore såklart något jag skulle tycka var onödigt brutalt. Inte heller är det något jag vill se hända i framtiden.)

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
3 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments
Jimmy Thunlind
Redaktör
Nybörjare
6 månader sedan

Tack för en otroligt nyanserad och klargörande artikel, Martin!

Anders Jonsson
Nybörjare
Anders Jonsson
6 månader sedan
Reply to  Jimmy Thunlind

Ja verkligen suveränt bra av Martin Saxlind!

Klaus
Nybörjare
Klaus
6 månader sedan

Mycket bra artikel.
Under kriget var gaskammare inget argument att lägga Tyskland i ruiner i den judiska krigsalliansen, varken i Väst eller i Sovjetunionen. Men det är omöjligt att gasa ihjäl hemligt 6 miljoner, även 1 miljon, människor, dessutom i en så stor anläggning som Auschwitz.
Judar och bolsjeviker betraktades som detsamma. Den inbördeskrigliknande beväpnade kommunistiska rörelsen i Tyskland med sabotage, terror och mord var judiskt styrd. Nationalsocialisterna visste att det fanns nära kopplingar mellan de väldigt rika judar, bankirer som Rothschild, och kommunisterna. De rika bankirerna var i USA och UK, de kommunistiska revolutionärer i Sovjetunionen.