Roger Garaudy – vänsterpolitikern som blev revisionist

Dagens datum 17 juli: Denna dag 1913 föddes den franske filosofen, konsthistorikern och kommunisten Roger Garaudy, mest känd för att ha uttryckt förbjudna åsikter om att en sionistmaffia utnyttjar ”myten om förintelsen” för sina egna intressen.

garudy-Les-Mythes-fondateurs-de-la-politique-israelienne

Roger Garaudy och hans kontroversiella bok Les Mythes fondateurs de la politique israelienne.

Roger Garaudy föddes den 17 juli 1913 i Marseille. Han var universitetsprofessor i konsthistoria och filosofi och dessutom högt uppsatt politiker i Frankrike som ledamot i den franska nationalförsamlingen. När han avslöjades som historierevisionist på 1990-talet var det en världssensation.

Garaudy hade i likhet med sin landsman Paul Rassinier, historikern som blev revisionismens fader, suttit i koncentrationsläger på grund av inblandning i franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Efter andra världskriget gick Garaudy med i Franska kommunistpartiet (PCF) där han var medlem  i centralkommittén och chefsideolog. I slutet av 1950-talet var han också ledamot av det franska parlamentet. Men han blev allt mer en motståndare till den ortodoxa partilinjen och uteslöts 1970 ur partiet för att ha kritiserat den sovjetiska inmarschen  i Tjeckoslovakien.

Roger Garaudy var professor i filosofi vid Poitiers mellan 1969 och 1973.

Roger Garaudy var professor i filosofi vid Poitiers mellan 1969 och 1973. Han var även konsthistoriker.

Under 1970- och 1980-talet engagerade sig Garaudy, som var uppvuxen i en religiös familj, i religiösa frågor. Han började engagera sig för arabvärlden, i synnerhet den palestinska saken, och blev mer och mer kritisk mot Israels politik, sionismen och västvärldens kollaborering med densamma. Det gick så långt att han 1982 konverterade till islam.

1996 väckte Roger Garaudy världssensation då han blev avslöjad som historierevisionist. En fransk tidning hade läckt ut Garaudy skrev för en underjordisk cirkulerande skrift vid namn ”Gamla Mullvaden” (La Vielle Taupe). Den underjordiska tidskriften – förbjuden enligt landets hatbrottslagar – hade 1995 publicerat Garaudys 240-sidiga text ”Den israeliska politikens grundläggande myter”. 1996, när avslöjandet var ett faktum, gav Garaudy ut texten som bok på både franska och engelska. Utdrag ur den finns idag också på svenska.

Boken utgör skarp kritik mot ”sionistmaffians” försök att driva ”myten om förintelsen” för judiska intressen och som svärd och sköld för Israel. Genom att upprätthålla myten om ”förintelsen” kan Israel rättfärdiga sin expansionism och förtryck av det palestinska folket, menade Garaudy. De som ifrågasätter dessa myter blir fängslade enligt så kallade hatbrottslagar som instiftats i västvärlden för att skydda judiska intressen. Garaudy skriver i boken:

För att kunna upprätthålla och därigenom också fortsättningsvis politiskt utnyttja myten om ”holocaust” har man – med stöd av lagar som strider mot allt vad åsikts- och yttrandefrihet heter – mot dess kritiker tillgripit rättsliga åtgärder och till och med utsatt dem för attentat. Det är för att bidra till etablerandet av den historiska sanningen, som jag skrivit denna bok.

Garaudy menar också att judarna försöker ta patent på lidande:

Till och med begreppet ”brott mot mänskligheten” förvanskades av den sionistiska propagandan efter andra världskriget: Detta brott reducerades till att gälla en enda jättestor pogrom, som judarna skulle ha drabbats av, och det praktiskt taget ensamma. Så kan historien förvanskas för att tjäna en grupp maktlystna individers skumma syften!

I boken skriver han vidare att de allierade brotten var värre än axelmakternas och att många ”erkännanden” från tyska officerare var resultat av svår tortyr. Om rättsparodin i Nürnberg skriver Garaudy att den ”inte alls var någon internationell domstol, därför att den enbart konstituerades av segrarmakterna”.

Han hänvisar även till ingenjören Fred Leuchter, som gjorde en teknisk undersökning av Auschwitz och kom fram till att ingen utrotning i gaskammare kan ha förekommit där, och går till försvar för sin landsman, professor Robert Faurisson:

De kritiska historikerna bemöttes inte med något som helst kritiskt genmäle, med något som helst vetenskapligt resonemang. I bästa fall bemöttes de med tystnad, i värsta fall med repressiva åtgärder, som mot professor Faurisson. Han jagades i väg från sin professur vid universitetet i Lyon, förföljdes av domstolsväsendet och blev till slut svårt sårad i ett mordförsök, allt för att han hade ifrågasatt existensen av gaskamrarna!

Garaudy bemöttes naturligt med massiv hets i massmedia och från de sionistiska krafter han kritiserat. I ett försvarsinlägg skriver Garaudy sedan att han inte har förnekat att ”förintelsen” ägt rum men att antalet judar är grovt överdrivna. Han ansåg också att är fel att fokusera på endast en grupp av offer och förminska andra offer för kriget, ett krig han till stor del beskyller det nationalsocialistiska Tyskland för:

Det handlar inte om någon sorts makaber räkenskap, det handlar om fördömandet av förfalskningar, som genom att blåsa upp antalet offer av en kategori dämpar och följaktligen förminskar Hitlers brott. Genom att dessa reduceras till en enda stor judepogrom kommer man att glömma de 60 miljoner offren för detta krig, och då inte minst de 17 miljonerna slaver. Det var ju speciellt ryssarna, som från och med Stalingrad fick Hitlers arméer att strömma tillbaka och sålunda befriade Europa från naziterrorn.

Men antinazistiska garderingar och argument som att statistik kring ”förintelsen” åtminstone borde få diskuteras, kunde nu inte hjälpa Garaudy. För sin kätterska handling att betvivla denna sionistiska mytbildning skulle Garaudy gå från väl ansedd till paria över en natt. Han skulle också gå samma öde till mötes som många andra revisionister före och efter honom.

1998 dömdes Garaudy till böter på 240 000 franska francs och fängelsestraff då det i Frankrike är förbjudet att uttrycka tvivel kring Förintelsen. Garaudys antisionism uppfattades enligt domstolen som ”ett ifrågasättande av alla judar”. Efter att domen fastslagits i högre instans överklagade Garaudy till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. 2003 fastställdes den fällande domen i Europadomstolen eftersom budskapet i Garaudys bok ”strider mot de grundläggande värderingarna i Europakonventionen, nämligen rättvisa och fred”.

Vid senare intervjuer vidhöll Garaudy att han ansåg att ”förintelsen” så som den beskrivits var en myt och att ”den skapades som myt av Churchill, Eisenhower och De Gaulle för att rättfärdiga förstörelsen och ockupationen av Tyskland. Roger Garaudy var inbjuden att tala på Förintelsekonferensen i Teheran men kunde inte närvara på grund av hälsoskäl. Garaudy – som var författare till ett femtiotal böcker som till största delen berörde politisk filosofi – fortsatte att skriva böcker som var kritiska till Israel och USA. Roger Garaudy avled år 2012.

Källor:
Utdrag ur artiklar om Roger Garaudy
Roger Garaudy arkivet

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-07-17.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz