Mattias Karlsson – Sverigedemokraternas Robinsonmästare

INSÄNDARE. En person med insyn i Sverigedemokraterna berättar i denna insändare om Mattias Karlsson och hans toppstyrning av partiet.

Genom att se till att kompetenta och populära personer utesluts på grund av värdegrundsbrott har Mattias Karlsson manövrerat sig fram till en absolut maktposition inom SD.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

År 2004, ett år innan Jimmie Åkesson valdes till partiordförande, fick en falang dominerad av skåningar och anförd av Mattias Karlsson majoritet i Sverigedemokraternas partistyrelse. Redan då var Mattias Karlsson inne på att utesluta partikamrater som kunde tänkas utgöra ett potentiellt hot om makten genom att peka på enstaka tillfällen då denne uttryckt en åsikt eller använt ett språk som ansågs opassande. En av de första som föll för bilan var trotjänaren Lars Emanuelsson och hans bror som på den tiden var ordförande respektive vice ordförande för SD Göteborg. Bröderna Emanuelsson blev uteslutna med motiveringen att de använt denna formulering i ett flygblad:

”Inte bara svenskar utan också våra nordiska broderfolk, norrmän, danskar finländare, islänningar, och andra assimilerbara folk kan naturligtvis rösta på SD och bli medlemmar om så önskas. Det hela är mycket enkelt. Om Du är motståndare till det mångkulturella samhället och EU är Du med oss – är Du inte det så är Du mot oss (d.v.s. en Quissling).”

År 2005 uteslöts tidigare SDU-ordföranden och partisekreteraren Jimmy Windeskog för att vid ett tillfälle ha kritiserat internationella adoptioner. Därmed ansågs han vara ”rasist” och att ha problem med sin ”värdegrund”. Windeskog hävdade att hans åsikt stämde överens med följande skrivelse i partiets dåvarande familjepolitiska handlingsprogram:

”Det nuvarande statliga adoptionsstödet skall slopas vid utländska adoptioner och delar av detta bör istället användas till insatser i syfte att ge föräldralösa barn i utlandet en möjlighet att växa upp med en far och en mor i sitt eget land eller kulturella närområde.”

Kort tid efter att Windeskog uteslöts kom flera andra tongivande partiföreträdare från Göteborgsområdet att uteslutas:

År 2008 fick partiets tidigare chefsideolog och huvudförfattare till partiprogrammet, Johan Rinderheim, erbjudande om att avsluta sitt politiska engagemang eller bli utesluten. Johan, som då var distriktsordförande för SD i Stockholms län, valde att gå självmant.

I en filminspelning från 2012, som offentliggjordes av Aftonbladet 2014, uttalade sig Jimmie Åkessons närmaste medarbetare Linus Bylund om att han ville ha ”någonting tungt att läcka” om partiets gruppledare inom region Västra Götaland och Göteborgs kommun, Patrik Ehn, som skulle gå att använda som svepskäl för uteslutning. Ehn hade nått stora framgångar i omvalet i Västra Götaland 2011 och uttalat sitt stöd för ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand som Mattias Karlsson försökt få avsatt. Ehn satt dessutom tillsammans med Bylund i partiets riksdagsvalberedning. Ehn uteslöts 2013 och kvarvarande medlemmar i valberedningen placerade Linus Bylund på valbar plats inför riksdagsvalet 2014. Ehns uteslutning motiverades med att han vid ett tillfälle i ett privat mejl nämnt Gregor Strasser samt att han läst böcker av Ernst Jünger.

Patrik Ehn var en omtyckt och kompetent företrädare för SD i Göteborg, innan han uteslöts för att ha läst ”fel” böcker.

När det gäller SDU:s två toppnamn William Hahne och Gustav Kasselstrand försökte partiledningen under flera års tid kuppa bort dessa från ungdomsförbundets ledning genom att lansera egna motkandidater. Två av de av partiledningen lanserade motkandidaterna, Paula Bieler och Henrik Gustafsson har belönats av partiledningen med riksdagsplats respektive anställning trots att de förlorade sina respektive ordförandestrider.

Först 2015, efter att William Hahne valts till ordförande för SD i Stockholms stad så uteslöts Hahne och Kasselstrand tillsammans med i princip alla andra företrädare för partiets eget ungdomsförbund SDU, som då hade 5000 medlemmar. Mindre känt i det här sammanhanget är att Mattias Karlsson mitt under konflikten betalade Chang Frick, tidigare distriktsordförande inom SDU och enligt egen utsago av judisk-zigensk släkt, 30 000 kronor av partimedlemmarnas pengar för att hetsa mot partiets egen ungdomsförbundsordförande.

Juden Chang Frick fick 30 000 kronor av Mattias Karlsson för att främja partiledningens agenda i sin tidning Nyheter Idag. Till hjälp tog han Mattias Wåg (Researchgruppen, fd AFA-aktivist) som han här stoltserar med på bild.

Samtidigt som det inte krävts mycket för att utesluta ledande partiföreträdare i strategiskt viktiga distrikt så kommer man undan med mycket om man är Karlsson-lojalist. Nuvarande starke man i Göteborg för SD, Jörgen Fogelklou, har exempelvis partiledningens förtroende trots bland andra följande uttalanden:

Skärmdump från flashback.se. Klicka för större bild.

Undanröj partiföreträdare med förmåga, driv och ryggrad
För att en organisation ska kunna nå sitt mål kan man tycka att det vore bra om dess företrädare var så kompetenta och engagerade som möjligt. Det man måste förstå är att för de som sitter i toppen av organisationen, i SD:s fall Mattias Karlsson, kan det vara viktigare att själva ha kvar makten inom organisationen än att organisationen når sitt mål. Då kan det vara bättre med medarbetare som är halvt odugliga, lata, osjälvständiga, karriärister som bara är intresserade av att tjäna pengar eller som man har någon form av hållhake på. Tidigare moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson, författare till boken Knapptryckarkompaniet, uttrycker det som så att det inom Moderaterna är viktigt att vara enormt lismande, fjäskande medhårsstrykande och anpasslig uppåt för att inte bli utmanövrerad av partiledningen.

Det är möjligt att denna lismande inställning är extra svår för sverigedemokrater, som i någon mån, till skillnad från företrädare för andra partier, är utgallrade för sin förmåga att ta strid med journalister och inte för att de fjäskar till sig journalisternas gillande.

En företrädare för SD som visat ett enormt driv, kompetens och stridslystnad och som varit partiets förmodligen mest aktive och duglige företrädare på det kommunalpolitiska planet sedan 2006 är Thoralf Alfsson. Förmodligen av just den anledningen blev det bara en mandatperiod i Riksdagen för Alfsson som inte fick stå med på riksdagslistan inför valet 2014. Genom sin popularitet inom partiet utgjorde Alfsson ett potentiellt hot som Mattias Karlsson ansåg att det var bäst att göra sig av med.

Den populäre Thoralf Alfsson petades från SD:s riksdagslista och ersattes med den liberala judinnan Paula Bieler.

Jag misstänker att liknande tankegångar låg bakom viljan att göra sig av med Hahne och Kasselstrand. Även om de politiska eller partistrategiska ståndpunkter duon väldigt sällan, en debattartikel om Palestina brukar ibland tas upp, skiljde sig från den officiella partilinjen, så visade de ändå inte blind lydnad till Mattias Karlsson. Detta i kombination med duglighet och framåtanda blev deras fall.

Lyft fram inkompetenta
En person som istället lyfts fram av Mattias Karlsson, just på grund av sin inkompetens, är SD:s kommunalråd i Malmö och ordföranden för SD:s medlemsutskott Magnus Olsson. Olsson sitter inte som ordförande för medlemsutskottet för att han är inkompetent, utan för att han är tacksam för att ha lyfts fram till en kommunalrådsplats trots sin inkompetens och därför lojal. Kompetenta människor är, ur Mattias Karlssons perspektiv, tyvärr i regel mer självständiga i sitt förhållningssätt och därför svåra att kontrollera.

Ett annat exempel är valet av partiets vice ordförande, den mjuka och varma kvinnan Julia Kronlid. När Karlsson inte hade möjlighet att lyfta fram sig själv till vice ordförandeposten föreslog han istället Kronlid. Det som är speciellt med Kronlid är att hon är en uttalad evolutionsförnekare. Det är osannolikt att en evolutionsförnekare skulle kunna kapa åt sig Karlssons maktposition vid en eventuell sjukdomsfrånvaro för Jimmie Åkessons del.

Hållhakar ger trygghet
För att kunna kandidera på tionde plats på kommunlistan i Byhåleköping räcker det inte med att du kan visa upp intyg från polisen på ett fläckfritt förflutet. Visar en kreditkontroll att du har skulder kan även detta göra att du inte får ställa upp. Med kännedom om detta var det många längre ner i partiorganisationen som blev förvånade när Runar Filper som har ett par fängelsevistelser bakom sig och dömts för brott vid 16 separata tillfällen fick stå på riksdagslistan 2014.

Ännu större förvåning väcktes när Michael Rosenberg, med den lönsamma positionen som kommunalråd i Helsingborg och ordförande för partiets Riksdagsvalberedning, visade sig ha en bakgrund i en kassaskåpsinbrottsliga.

Naturligtvis är det ingen slump att Rosenberg, med sin bakgrund, sitter som ordförande för valberedningen. Det är just på grund av den tacksamhet Rosenberg känner mot partiledningen för att trots sin bakgrund ha fått sin kommunalrådsplats som gör honom till en för partiledningen pålitlig ordförande.

Nolltolerans och alternativmedia
När den berömda ”nolltoleransen mot rasism” infördes för några år sedan så är det nog många som håller med om att det, ur en rent partistrategisk synpunkt, hade varit smartare att prata om ”mycket låg tolerans” mot ett ”aggressivt, vulgärt eller ovårdat språk” som kan tänkas skada partiets anseende snarare än ”nolltolerans” mot ett odefinierat begrepp, ”rasism”. Tänker man på nolltoleransen mer som ett partiinternt instrument för Mattias Karlsson att på oklara grunder kunna utesluta människor som utgör ett hot mot hans maktposition, så funkar den däremot jättebra.

LÄS ÄVEN: Mattias Karlsson och Benjamin Disraeli – hyckleriet bortom ”socialkonservatismen”

En annan positiv effekt med nolltoleransen, ur Karlssons perspektiv, kan vara att den paralyserar partiföreträdare som inte törs ta strid i partiets kärnfrågor. Företrädare som inte tar strid i kärnfrågorna kommer rimligen heller inte kunna bygga upp en maktbas som kan komma att utgöra ett hot mot Mattias Karlsson.

På motsvarande sätt kan man se på Karlssons ständiga utfall mot alternativmedia. Även om Karlssons bidrag till partiprogrammet, skrivelserna om ”kulturnationalism”, ”öppen svenskhet” och ”nedärvd essens”, hade tillhört den mänskliga historiens mest lysande intellektuella konstruktioner så hade de förmodligen haft minimal påverkan på partiets väljarstöd, då bara de redan frälsta ägnar sig åt att läsa partiprogram. Även om partiets riksdagsbudget hade varit den bästa budget som någonsin skrivits och någon riksdagsledamot för SD håller det bästa tal som någonsin hållits i riksdagen så kommer Bonnier knappast rapportera om det. Det är rapporteringen i alternativmedia som burit fram partiet men istället för att vara tacksam ser Karlsson det som att alternativmedia och aktivistorganisationer som ”Folkets Demonstration” undergräver hans maktposition.

Övriga exempel på kontrollbehov
”Ungsvenskarna” kallas SD:s nya ”ungdomsförbund” efter att alla ledande SDU-are uteslutits. För att undvika en ny ”Kasselstrandsituation”, där en duglig och självständig ledningstrupp skulle kunna ta över det nya förbundet, såg Karlsson till att ungdomsförbundets medlemmar inte fick välja sina egna delegater till ungdomsförbundskongressen 2016. Det var istället Mattias Karlsson och partiledningen som valde ut vilka som skulle delta på kongressen.

Duon Gustav Kasselstrand och William Hahne med ungdomsförbund ersattes helt sonika med ett nytt ungdomsförbund – som Mattias Karlsson har fullständig kontroll över.

Samtliga andra riksdagspartier kör med lokala valsedlar för varje distrikt inför riksdagsvalen, där de lokala partiorganisationerna väljer ett antal kandidater. Så ej SD som enbart kör med riksgemensamma listor. Anledningen till detta är delvis att Mattias Karlssons kontrollbehov är såpass stort. Med möjlighet för distrikten att lyfta fram lokala profiler hade förmodligen antalet lagda röster på partiet blivit större men det hade funnits en risk för att personer som Thoralf Alfsson blivit inkryssade i Riksdagen och därigenom fått en riksdagsplats utifrån andra kriterier än Mattias Karlssons nåd.

En förändring som gjordes vid förra partikongressen för två år sedan var att möjliggöra att medlemmarna inte ska få ha rösträtt på distriktsårsmöten som utser delegater till partikongressen. Istället utser man delegater till distriktsårsmöten som utser delegater till partikongressen vid kommunföreningarnas årsmöten. På detta sätt ökar man sannolikheten att de som väljs som ”landsdagarsombud” till partikongressen (partikongressen kallas för ”Landsdagarna”) är personer med ekonomisk anledning att hålla sig väl med partiledningen.

I en liten humoristisk pärla skriver Karlsson på sin Facebooksida den 26 februari 2016 att: ”det inte finns något konstigt eller ideologiskt avvikande i det svar som jag skall ha medverkat till att författa på Motpols frågor år 2009.” Den enda människan på jorden som rimligen tycker exakt lika som Mattias Karlsson i alla politiska frågor och därför inte är ”ideologiskt avvikande” gentemot Karlsson måste ju vara Mattias Karlsson själv.

Mattias Karlsson torde åtminstone kunna lita på att han själv inte är ”ideologiskt avvikande” från sin egen värdegrund.

På höstens landsdagar kommer Karlsson antagligen känna sig tryggare än på länge. Trots att uteslutningarna av SDU inte gjorde honom populärare inom partiet så är det femtio nya riksdagsledamöter som SD kommer få utse vid nästa val, majoriteten av dessa förmodligen bland de landsdagarsombud som ser till att hålla sig väl med ledningen. Dessutom är det svårt att se några seriösa utmanare om partimakten.

SD-fientlig media som Bonnier och Expo samt Mattias Karlsson har ett gemensamt intresse av att göra sig av med kompetenta utmanare till Karlsson. Karlsson för att säkra sin makt över organisationen och SD-fientlig media för att se till att den generella kompetensen bland ledargarnityret hålls så låg som möjligt.

Även om det finns skäl att kritisera Mattias Karlsson för hans extrema kontrollbehov som saknar motstycke i svensk politisk historia måste man väl ändå säga att han varit duktig på att i sann ”Robinson-anda” arbeta för att göra sig av med dugliga medarbetare för att säkerställa sin egen maktposition.

/SD-medlem

Källor:
Lars Emanuelsson
Bergsjöbrevet i Göteborg (Flashback)
Uteslutningen, anklagelserna och försvaret
På söndag är det nästa man till rakning: Gorm Lind utesluts ur SD
Sd-toppas tvingas lämna sitt uppdrag
”Jag vill ha någonting tungt att läcka”
Försvarsbrevet
SD-mejl avslöjar dubbelspelet
IRM släpper alla kopplingar mellan SD-toppen Jörgen Fogelklou och det nazistiska flashbackkontot ”Afghan”
Kreationism i Sverigedemokraternas styrelse
Brottslingar får inte företräda Sverigedemokraterna
SD-topp ljög om sin egen brottslighet
Ungsvenskar i intern strid om Natoansökan

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om