Hoppa till huvudinnehållFörsvarsberedningen vill rusta för krig
2024-04-26 14:00
Mary Phagan mördas
26 april 1913 • Denna dag våldtogs och mördades en minderårig flicka av sin judiske fabrikschef i Georgia, USA.
Jakob Grimminger – blodsfanans bärare
Dagens datum 25 april: Denna dag föddes Jakob Grimminger, som kom att bli bäraren av NSDAP:s heligaste symbol: Blutfahne (blodsfanan).
Jakob Grimminger i mitten.
Jakob Grimminger föddes den 25 april 1892 i bayerska Augsburg. 1909 tog han värvning i Tyska rikets flotta, endast sexton år gammal. Under första världskriget tjänade han som mekaniker vid ett flygregemente mellan åren 1914 till 1917. Han kom senare att slåss med infanteriet i Turkiet (Gallippoli) och stationerades därefter ett år i Palestina innan han återvände hem till Tyskland.
I Tyskland blev han löst från sin militärtjänst efter att judiska bolsjeviker genom generalstrejk och statskuppsförsök vänt de tyska framgångarna i världskriget till ett nederlag. För sina modiga insatser i Gallippolikampanjen tilldelades Jakob Grimminger järnkorset (2:a klass) och järnhalvmånen, den Ottomanska motsvarigheten.
Redan 1922 anslöt sig Grimminger till Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet och blev medlem i Sturmabteilung. Den 14 Oktober 1922 deltog han jämte 800 andra SA-aktivister samt Adolf Hitler i stormningen av Coburg, ett ökänt bolsjeviknäste. Hitler beskriver själv händelsen i detalj i Mein Kampf:
En del ”folkliga” organisationer hade för avsikt att anordna en s. k. ”tysk dag” i Koburg. Jag själv erhöll en inbjudan till denna med den anmärkningen, att det vore önskvärt att jag även medförde något följe.
[…] Redan på stationsplanen mottogs vi av en mångtusenhövdad skrålande och skränande människohop. ”Mördare”, ”banditer”, ”rövare”, ”förbrytare” var de smeknamn, som den tyska republikens utomordentliga upphovsmän kärleksfullt överöste oss med. Den unga S. A. höll mönstergill ordning, hundramannagrupperna formerade sig på torget framför stationen och tog först ingen notis om den busaktiga behandlinge.
[…] Oväsendet från folkmassan, som ledsagade tåget tilltog allt mer och mer. Knappt hade den sista hundramannagruppen vikit in på källarens gård förrän stora folkmassor under öronbedövande larm försökte tränga sig efter.
[…] När man inte kunde rubba hundramannagruppernas lugn med skrik och sårande tillmälen, så grep representanterna för den sanna socialismen, jämlikheten och broderskapet till stenar. Därmed var vårt tålamod slut och stenarna haglade förintande åter till höger och vänster under tio minuter, och en kvart senare fanns det inte längre några röda kvar på gatan. Under natten kom det till ytterligare svåra sammanstötningar. Patruller ur S. A. hittade nationalsocialister, som blivit överfallna ensamma, i ett förskräckligt tillstånd. Sedan gjorde man processen kortare med motståndarna. Redan nästa morgon hade den röda terror krossats, som Koburg lidit under i åratal.
(Mein Kampf, del 2 Kapitel 9: Grundtankar om SA:s betydelse och organisation.)
För sitt deltagande i Coburg tilldelades Grimminger Coburgmärket, en av NSDAP:s högsta utmärkelser. På den stod det ”MIT HITLER IN COBURG 1922-1932” och förkunnade alltså att denna utmärkelse bars av en kämpe som inte gav vika i svåra tider. Jakob Grimminger kom även att delta i ölkällarkuppen den 8:e och 9:e november 1923. Det var under striderna som utkämpades under ölkällarkuppen som blodsfanan kom till.
Efter återetablerandet av Tyska Nationalsocialistiska Arbetarpartiet valdes han 1926 att bli en medlem i det nyligen formade SS (Schutzstaffel). Grimminger kom att befordras många gånger inom både SA och SS, han nådde slutligen graden Standartenführer, vilket motsvarar överste. Hans uppgift i SS blev att bära blodsfanan, på vilken kämpen Andreas Bauriedl hade spillt sitt blod för sitt folk och land vid ölkällarkuppen.
Fanan kom att bli NSDAP:s allra heligaste symbol, och det var tradition att Hitler invigde nya flaggor vid ceremonier genom att beröra dem med blodfanan. Vid dessa tillfällen och när Hitler höll viktiga tal till partiet närvarade blodsfanans officiella fanbärare Jakob Grimminger. När fanan inte användes förvarades den i partiets högkvarter i München, vaktad av SS.
Jakob Grimminger.
Efter 1944 finns inga uppgifter om blodfanans varande eller icke varande, men Grimminger överlevde kriget och undslapp i stort sett fängelse. Han kom dock att få all sin egendom konfiskerad och blev tvingad till ett liv i extrem fattigdom av de allierade ockupationsmakterna. Vad han eller andra gjorde med flaggan är än i dag okänt, i alla fall för utomstående.
1948 försökte han ge sig in i politiken, och invaldes inom kort i Münchens kommunfullmäktige, men även här gjorde ockupationsmakternas förtryck det hela omöjligt och han utestängdes från det offentliga rummet.
Jakob Grimminger dog slutligen i fattigdom, något segrarna gärna vill minnas i sin småaktiga skadeglädje. Han förblev dock in i döden trogen blodet, jorden och sin Führer.