Dagens datum 24 januari: Detta datum 1932 mördas den 15-årige Hitlerjugendmedlemmen Herbert Norkus av kommunister i Berlin när han delar ut flygblad. Detta bara några dagar efter mordet på konstprofessorn och SA-mannen Ernst Schwartz.

Herbert Norkus

Herbert Norkus

Herbert Norkus föddes år 1916 mitt under brinnande världskrig. Ett krig där hans far, Ludwig Norkus, hade kämpat och uthärdat som enkel infanterisoldat i skyttegravarna på västfronten. Herbert Norkus växte upp under svåra förhållanden. Likt miljoner andra tyska krigsveteraner var hans far utfattig och försökte försörja sin familj genom att arbeta på en fabrik i ett av huvudstaden Berlins depressiva industriområden.

Herbert Norkus och hans familj bodde i det fattiga området Beusselkietz. Det var ett nedgånget slumområde i arbetarstadsdelen Moabit där många av invånarna gick hungriga och där män som Ludwig Norkus, vilka hade ett slitsamt och enformigt arbete, kunde skatta sig lyckliga. Den stora majoriteten av Moabits befolkning stödde kommunisterna och Herbert Norkus tillhörde en liten skara på ett femtontal ungdomar i Beusselkietz som var med i Hitlerjugend.

Hans far hade 1929 gått med i SA och var känd som en mycket hängiven kämpe. Herbert Norkus mor klarade dock inte av de ständiga trakasserier och attacker från kommunisterna som riktades mot familjen på grund av faderns medlemskap i SA. Hon lades till sist in på ett mentalsjukhus 1931 och avled kort tid därefter, troligtvis genom självmord.

Hård kamp i Berlin
I den dekadenta metropolen Berlin hade befolkningen länge varit svår att övervinna till nationalsocialismen. I valet 1928 hade NSDAP endast fått 1,57 procent av rösterna samtidigt som kommunisterna fick 24 procent. Det var först när Joseph Goebbels tog över ledningen för NSDAP i huvudstaden och inledde en kompromisslös kamp på liv och död som nationalsocialisterna började vinna framsteg.

Genom seghet och aggressivitet hade ”nazisterna” med allt större kraft börjat bekämpa berlinarnas dekadenta livsstil, den småborgerliga reaktionen och inte minst kommunistpartiet KPD:s dominerande ställning i Berlin. Kampen mellan de två växande partierna NSDAP och KPD blev våldsam. 1930 fick kommunisterna 27 procent av berlinarnas röster och 1932 hade de gått om socialdemokraterna med 31 procent av rösterna och därmed blivit Berlins största parti. Under samma tid växte sig även NSDAP starkt och vann 1932 27 procent av rösterna. Men denna framgång i det röda Berlin, där polisen styrdes av socialdemokraterna och gatan behärskades av kommunisterna, krävde blodsoffer.

Daglig kamp i Hitlerjugend
Norkus var en dedikerad Hitlerjugendmedlem. Han deltog dagligen i organisationens aktiviteter, propagandaspridning, möten, demonstrationer och helgutflykter. Helgutflykterna gav honom möjligheten att komma bort från det depressiva slumområdet och komma ut på landsbygden.

Som medlem i det marina Hitlerjugend fick han även tillfälle att tillbringa uppfriskande helger till sjöss. Norkus gillade även att lyssna på de äldre nationalsocialistiska kämparnas berättelser från första världskriget.

Tre medlemmar i Hitlerjugend från Buesselkiez

Tre medlemmar i Hitlerjugend från Buesselkietz

Ett farligt liv
Våldsamheter och hot var en del av vardagen för de unga Hitlerjugendkämparna i Beusselkietz. De utgjorde en liten skara som ständigt tvingades konfrontera hundratals röda huliganer, kriminella, hallickar och annat drägg som fyllde slummens gator.

Som ung kämpe i Hitlerjugend levde Herbert Norkus därför ett farligt liv. Många gånger, när han och hans kamrater stått inför en i antal överlägsen fiende, hade han fått fly för sitt liv och vissa gånger hade det varit ren tur att han kommit undan. En gång hade han blivit omringad av medlemmar i Rote Jungfront vilka meddelat honom att han hade en vecka på sig att byta sida eller bli dödad.

Hitlerjugend i Beusselkietz växte sig allt starkare under ledning av den unge Gerhard Mondt. Deras fanatiska aktivism var ett ständigt irritationsmoment för kommunisterna i Moabit vilka gjorde allt för att krossa den lilla skaran av kämpar.

En oväntad fiende
Hatet mot Hitlerjugend kom även från ett helt annat håll. 1932 skulle Moabits kommunister finna en oväntad allierad hos en grupp uteslutna och våldsamma nationalister under ledning av en viss Walter Stennes.

Under dessa år kämpade Adolf Hitlers rörelse hårt mot det tyska folkets fiender. Mot kommunister styrda med järnhand från Moskva, mot den judiska socialdemokratin, mot den politiska katolicismen och mot den internationella storfinansen. Men det fanns även en ”inre” fiende som man var tvingad att föra en hård kamp mot. Det var olika grupper av nationalister som var fientliga mot NSDAP.

Av dessa ”inre” fiender var några av de mer problematiska klicken kring bröderna Strasser och en utbrytargrupp ur NSDAP som kallade sig för Nationalsocialistiska tyska kampgemenskapen vilken leddes av Walter Stennes. Stennes hade lett ett misslyckat kuppförsök mot Hitler 1930, den s.k. Stennes-revolten, där bland annat Goebbels kansli i Berlin slagits sönder av Stennes medlemmar. Walter Stennes organisation hade sedan dess, i vad som verkar ha motiverats av personligt hat, tagit på sig uppgiften att krossa NSDAP.

Onda förbindelser
Förblindade av hat, ansåg Stennes och hans anhang att allt var tillåtet i kampen mot NSDAP och Hitler. Stennes kultiverade för detta ändamål nära kontakter med KPD:s ledning i Berlin. Något som i slutänden skulle visa sig ha ödesdigra konsekvenser för den unge Herbert Norkus.

En av medlemmarna i Stennes grupp, en ung man vid namn Johannes Kuhlmann, arbetade som bagarlärling på samma bageri som Hitlerjugendledaren Gerhardt Mondt. Kuhlmann tjänstgjorde som informatör åt Stennes organisation och spionerade på Mondts lilla Hitlerjugendgrupp och även på SA-stormgrupp 32 som verkade i samma område.

Kuhlmann kunde snart informera en av sektionscheferna i Stennes grupp vid namn Bernhard Lichtenberg, att Hitlerjugend tänkte genomföra en propagandaaktion i Rostocker Kiez den kommande söndagen. Lichtenberg, uppmanade spionen Kuhlmann att provocera fram en attack mot Hitlerjugend genom att informera KPD om den kommande aktionen.

Spionen uppmanar till mord
Kuhlmann följde Lichtenbergs uppmaning och kontaktade en av KPD:s handgångna män i Moabit, den lokala Rödfrontchefen Georg Stolt. På ett sjaskigt ölsjapp i hjärtat av det röda Moabit mötte Kuhlmann Stolt och några av hans män. I denna konspirativa miljö utlovade Kuhlmann tio kannor öl var till Stolts män om de lyckades döda Gerhardt Mondt.

Stolt förberedde överfallet på Hitlerjugend genom att mobilisera ett femtiotal man. Inne i en pub som frekvent användes av Röd-frontare på Oldenburgstrasse instruerade Stolt sina män om nattens aktion. Männen var beväpnade med gatustridsvapen som knivar och batonger. Sent på lördagskvällen den 23 januari började de marxistiska huliganerna smyga sig ut ur puben i mindre grupper för att undvika polisens uppmärksamhet. De började leta efter Mondt och hans unga kämpar, däribland Herbert Norkus.

Aktionen inleds
Strax innan gryningen rörde sig Mondt, Norkus och fyra andra Hitlerjugendmedlemmar snabbt genom distriktet. De spred flygblad med följande meddelande:

Vi attackerar!
Hitlerjugend håller offentligt möte.
Talare:
Pg. Edzardi,
Tema: ”Hakkors eller röd stjärna”
Jg. Axmann
Tema: ”Vad vi vill”
Diskussion
Torsdag, 28 januari kl. 20.00
Hansa-Säle, Alt Moabit 48
Hitlerjugend
Beusselkietz-Hansa

Överfallet
De sex Hitlerjugendmedlemmarna hade knappt hunnit börja dela ut sina flygblad förrän Gerhardt Mondt upptäckte att något var fel. En motorcyklist kommer körande med släckta lysen i nattmörkret. Motorcyklisten bromsar in när han ser Mondt och de andra Hitlerjugendmedlemmarna och vänder sedan snabbt och kör iväg. Mondt kände dock igen föraren som var en lokal kommunist.

Hitlerjugendungdomarna fortsatte sammanbitna och spända att dela ut flygblad till hushållen i arbetarstadsdelen. Plötsligt överfalls den lilla gruppen av ett trettiotal beväpnade kommunisthuliganer. Mondt sliter upp sin revolver som han dock bara har laddat med lösa skott. Skotten ekar nerför gatan när Mondt ger eld och i samma ögonblick skriker till sina pojkar att fly. Skottlossningen hade för ett litet ögonblick hejdat de röda huliganerna och ger de unga Hitlerjugendmedlemmarna några sekunders försprång.

Herbert Norkus, som så många gånger tidigare utmanat ödet, springer nu för livet nedför Gotzkowskistrasse. Han svänger av och rusar in på Zwinglistrasse, där han försöker komma in i en mjölkaffär men hindras av en nattvakt som vägrar släppa in honom. Tio angripare hinner ikapp och slår ner honom. Han lyckas komma upp och fortsätter springa. Han försöker komma in i sin skola utan att lyckas och nu omringas han av kommunisthuliganer som knivhugger honom sex gånger och sparkar honom svårt när han ligger ner.

Han lyckades ännu en gång komma upp på fötter, men vid Zvinglistrasse nummer fyra sjunker han slutligen ihop. En ung flicka och hennes moder hittar honom och försöker kalla på hjälp. Men Herbert Norkus är döende. De blodiga avtrycken från hans händer syns på väggen.

Baldur von Schirach, ledare för Hitlerjugend, talar vid Herbert Norkus grav.

Baldur von Schirach, ledare för Hitlerjugend, talar vid Herbert Norkus grav.

Goebbels ser menetekel
Herbert Norkus döda kropp läggs i en öppen kista och vaktas, dag som natt, av andra Hitlerjugendmedlemmar fram till begravningen. Joseph Goebbels besöker platsen för mordet två gånger. Den 26 januari 1932 skriver han i sin dagbok:

Vi deltar på begravningen av vår SA-kamrat, Professor Schwartz, som blev mördad vid Kolonie Felseneck. Rörande och hjärtskärande scener.
På kyrkogården vid graven ventilerar jag min sorg och indignation till fullo. Jag passerar den plats i Moabit, ännu en gång, där Hitlerjugendmedlemmen Norkus blev knivhuggen. Märkena från det döende barnets blodiga fingrar på den vita väggen påminner om en menetekel.

Mördarna flyr till Sovjetunionen
Tysklands mordkommission kallas in och börjar snabbt nysta upp den konspirativa miljö som bär ansvaret för mordet på Norkus. Inom några dagar står det klart vilka som är de skyldiga. Affischer som utlovar en belöning på 500 riksmark till den som hjälper till att fånga in någon av de tre utpekade mördarna; Willi Simon, Bernhard Klingbiel och Harry Tack – sätts upp runt om i Berlin. De hade alla försvunnit spårlöst och det var först flera år senare som det avslöjades att samtliga tre fått hjälp av Rote Hilfe att fly till Sovjetunionen.

Efter några månader hålls en uppmärksammad rättegång mot andra inblandade. Rödfrontanföraren Stolt och förrädaren Kuhlmann från Nationalsocialistiska kampgemenskapen döms till tre års fängelse vardera.

En martyr begravs
På eftermiddagen den 29 januari begravs Herbert Norkus. Hitlerjugendfanor täcker kistan och i begravningståget deltar många av de högsta ledarna i NSDAP eskorterade av hundratals sammanbitna män från SA och SS. Tusentals människor kommer till begravningen och hela Tyskland är starkt påverkat av den unge kämpens död. Prins Friedrich Christian zu Schaumburg-Lippe bevittnade begravningen och berättar:

Skenet från facklorna vid kistan nådde långt utöver Berlins gränser och brann i våra hjärtan för evigt… Jag själv blev nationalsocialist genom Herbert Norkus död…

Goebbels berättar i sin dagbok:

Vi begraver Hitlerjugendmedlemmen Norkus i bitande kyla. Jag talar från hjärtat till barnen och männen som samlats runt den lilla kistan. Det går inte att beskriva hur modig denne pojkes far är. En enkel arbetare, askgrå med oro i ansiktet håller han sin arm högt och hälsar under Horst Wesselsången, sjungandes med en blandning av vrede och bitter stolthet: ”Die fahne hoch!”
Utanför kyrkogårdens grindar väntar den röda pöbeln på sina nästa offer. En dag måste vi likvidera detta pack som råttor, en gång för alla.

Riksungdomsledare Arthur Axmann besöker Herbert Norkus grav på dennes dödsdag 1941.

Riksungdomsledare Arthur Axmann besöker Herbert Norkus grav på dennes dödsdag 1941.

Ett år i våldets tecken
Bara tio dagar efter mordet på Norkus skulle ytterligare en medlem i Berlins Hitlerjugend komma att mördas, 18-årige Georg Preiser. 1932 blev ett våldsamt år och totalt mördades 84 medlemmar i NSDAP. Av dem var två medlemmar i Hitlerjugend, fyra vanliga partimedlemmar, tio SS-män och 68 SA-män. I kampen på gatorna skulle sammanlagt 9715 medlemmar i NSDAP bli skadade detta år. Trots det våld och den terror, som dirigerades från Moskva och New York, växte NSDAP sig allt starkare. Nationalsocialisterna utvecklade den kraft som snart skulle krossa både kommunism och reaktion i Tyskland och leda Hitler till makten den 30 januari 1933. Bakom sig hade då Hitler och hans män 14 år av hård kompromisslös kamp – och hundratals blodsoffer.

Scen ur filmen Hitlerjunge Quex

Scen ur filmen Der Hitlerjunge Quex från 1933

Filmen Der Hitlerjunge Quex
Filmen Der Hitlerjunge Quex som hade premiär 1933 är löst baserad på Herbert Norkus liv och död. Vid premiären höll Hitlerjugends ledare Baldur von Schirach ett tal där han sa följande:

Jag vill kort rikta era tankar till den unga kamrat som inte kan vara med oss längre, därför att han har legat begravd i ett och ett halvt år. Det var under den värsta terrorns tid, när jag stod inför Berlins tvåtusen Hitlerungdomar och talade till dem om offer, om ledaren och om heroism. En betryckande atmosfär låg över vårt möte, och det var som om vi väntade på att något hemskt skulle hända. Jag talade om det mod alla måste visa och att det kunde hända att det var en av oss därute som jag aldrig skulle återse igen. Och jag sade till honom: Tack för att du bär detta öde på dina axlar, att du, bland miljoner, har äran att bära namnet Hitlerjugend, att bli en ledstjärna i det samhälle du förkroppsligar. Nästa morgon slaktades Hitlerjugendmedlemmen Herbert Norkus av marxistiska mördarbanditer. När jag stod vid hans kista, kastade kommunisterna stenar mot bårhusets väggar. Idag står en ungdomsrörelse bestående av en och en halv miljon kämpar där denne lille Hitlerjugendmedlem föll. Varenda en av dem är vigda till denna ande av offer, detta kamratskap. Vi vill fortsätta att kämpa i hans oböjliga ande. Heil Hitler!

Här nedan är en engelsktextad version av filmen på Youtube, tyvärr är filmkvalitén mindre bra.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-01-24.


  • Publicerad:
    2018-01-24 00:05