Dagens datum 24 februari: Denna dag föddes Carl-Ernfrid Carlberg, en av den svenska nationalsocialismens stora förgrundsgestalter.

Carl-Ernfrid Carlberg, officer, gymnast och en av den nationella rörelsen stora gestalter.

Carl-Ernfrid Carlberg, officer, gymnast och en av den nationella rörelsen stora gestalter.

Carl-Ernfrid Carlberg föddes den 24 februari 1889 som yngste son till en på sin tid framstående fastighetsägare och grosshandlare, Gustav Carlberg. 1908 tog han studenten vid Östermalms läroverk, blev reservofficer vid Kgl Göta livgarde 1910 och avlade år 1912 ingenjörsexamen vid Chalmers i Göteborg.

1912 ägde Olympiska Spelen rum i Stockholm och där var Carlberg med i gymnast-truppen som tog OS-guld. Fram till 1920 var han en av stöttepelarna i KFUM:s gymnast-trupp. Han tog under dessa år initiativet till ”Gymnastikens dag”. Carlberg var således en ivrig förespråkare av en sund kropp och själ, som man fick av gymnastiken.

gymn

Tidskriften Gymn.

Under åren utvecklade Carlberg sina tankar och 1928 grundade han Gymniska Förbundet samt utgav den konstnärligt illustrerade tidskriften ”Gymn” (1928-32). Gymniska Förbundet och dess tidskrift skulle verka som en motvikt mot den andefattiga veckopressen. I annonseringen för ”Gymn” stod att läsa: ”Lär känna dig själv och ditt land, din ras och dess kultur genom Gymn”.

Med gymn menade Carlberg en ”harmonisk, viljestark och ädelsinnad människa i allmänhet och särskilt den som strävar att personligen förkroppsliga det gymniska idealet”. Gymniska Förbundets motto var: Hälsa-Karaktär-Skönhet. De strävade dessutom efter ett harmoniskt kvinnoideal.

En skrift av Carl Ernfrid Carlberg, utgiven av Svea rikes förlag.

Skriften ”Storma Sodom” av Carl Ernfrid Carlberg, utgiven av Svea rikes förlag.

1930 startade han i anslutning till Gymniska Förbundet bokförlaget Svea Rike, vars uppgift var ”fri nationell upplysning”. Detta förlag utgav under årens lopp en mängd skrifter och böcker i olika aktuella ämnen: Judendom, kommunism, nationalsocialism, religion, ras osv. Han startade under början av 30-talet även upp en bokhandel i Stockholm, där bl.a. Einar Åberg arbetade.

Utöver böcker och skrifter sålde bokhandeln bordsflaggor, prydnadsföremål, partimärken mm. Samtidigt var Carlberg även Sverigerepresentant för NSDAP:s huvudorgan ”Völkischer Beobachter” och senare ansvarig utgivare för ”Bildtidningen Signal”, en för sin tid mycket professionell tidskrift.

Att Carlberg vurmade för gymnastik visade sig när han 1933 bortskänkte sin lantegendom Lillsved på Värmdö till Svenska Gymnastikförbundet för upprättandet av en gymnastikfolkhögskola, den första i sitt slag i Sverige. I egenskap av donator blev Carlberg ledamot i skolstyrelsen, men utsattes senare för förtal och intrigerades bort av en grupp goda ”demokrater”.

OS-guldmedaljören Carlberg ville att Lillsved skulle bli en skola för eliten inom svensk gymnastik.

OS-guldmedaljören Carlberg ville att Lillsved skulle bli en skola för eliten inom svensk gymnastik.

2338954_267_400

Solkorset på Värmdö står fortfarande kvar.

Lillsved fungerar ännu idag som en plats för utbildning, bl.a. för idrottspedagoger, personliga tränare mm. Svenska gymnastikförbundet har det fortfarande i sina ägor, men Carlberg har helt strukits från dess historia. Ingenstans i dess lokaler finns det något erkännande eller tack till den man som gjorde denna verksamhet möjlig. Dock står det på ägorna utanför, ett solkors som restes 1937 på uppdrag av Carlberg.

Men Carlberg var inte bara generös mot Svenska Gymnastikförbundet, utan hade 1932 medverkat till den stora carlbergska donationen till Uppsala universitet – 350 000 kronor – för upprättandet av en professur i idé- och lärdomshistoria i historiska arbeten. Så även om Carlberg var förmögen var han inte egoistisk och snål, något som framtiden skulle utvisa.

Den 17 september 1934 bildade Carlberg Samfundet Manhem. Dess verksamhet bestod av föreläsningar och filmvisningar. Därför hade man ett föreläsningsinstitut och en filmförening vid namn Stockholms filmstudio. Föreläsningar arrangerades två gånger i veckan och filmvisningar minst 10 gånger per år. Dessa verksamheter ägde rum i Stockholm på Odengatan 42 och kallades Manhemssalen.

Till föreläsningarna var alla välkomna, men till filmvisningarna var det endast medlemmar som hade tillträde. Syftet med dessa var enligt Carlberg följande: ”För att upplysa allmänheten om hur fosterlandsälskande svenskar se på kulturen och de viktigaste in- och utrikespolitiska problemen”, samt ”jämna vägen för de sammanslutningar, pressorgan m.m. som på den politiska arenan verka för en nationell, svensk samhällsomdaning och folkväckelse”.

Samfundet Manhem bedrev denna verksamhet fram till hösten 1944 och totalt arrangerades över 400 föreläsningar. Några av föreläsarna var Eric Von Born, Per Engdahl, Gunnar Prawitz, men även Carlberg själv höll ett flertal föreläsningar. Några av de ämnen som togs upp var: ”Ras och Historia”, ”Front mot judeväldet!”, ”Hitler och kulturen” m.m.

Samfundet Manhem var ingen uttalad nationalsocialistisk organisation utan var öppen för alla nationella strömningar. Exempelvis fanns fascister och folk inom Per Engdahls organisation Sveriges Nationella Förbund med i Manhems styrelse.

Carlberg blev själv tidigt inspirerad av nationalsocialismen och var en stor beundrare av Adolf Hitler. Han var under en tid medlem i Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (NSAP) som leddes av Sven-Olov Lindholm. Till skillnad från en del andra förblev han trogen sina ideal även efter Tysklands nederlag. Han hade fram till sin död ett exemplar av Hitlers Min Kamp på sitt skrivbord och sade dessa ord om honom och Mussolini några år efter nederlaget:

Jag beundrade och beundrar alltjämt dessa geniala sociala reformatorers storartade nationella återuppbyggningsarbete. Jag förnekar icke detta och ångrar det ej heller. Jag står fast vid min åsikt och tar konsekvenserna.

Dikter var något Carlberg använde sig mycket av i sitt skrivande och han gav ut ett flertal diktsamlingar: ”Gymniska sånger” (1930), ”Lys Fylgia” (1946), ”Under Karlavagnen” (1951) och ”Sikta mot stjärnorna!” (1958). 1934 översatte Carlberg boken ”Hitler” av Dmitrievsky till svenska. Han avslutade boken med dessa slutord, en dikt som han själv skrivit:

Hell, Hitler, du gudasände,
av mörkmakten lyst i bann!
Hell, härman, som hjulet vände,
då Mordokai ryckte ann!

Din Kärlek skall heligt brinna,
högt, högt över ingenmansland
Och Ariens kämpar finna
i solkorsets tecken varann!

Vid Tysklands sammanbrott våren 1945 medverkade Carlberg helhjärtat både tidsmässigt och ekonomiskt till bildandet av Hjälpkommittén för Tysklands Barn (HTB). Han åtog själv den krävande posten som kommitténs ständige sekreterare och fick för detta utstå en stor presshets. Men kommitténs verksamhet var lyckad och man hade fram till årsskiftet 1958/59 lyckats samla ihop hjälpsändningar till ett värde av över 42 miljoner kronor, en rejäl summa för denna tid.

Han var även med och finansierade ett projekt för att i Tyskland samla ihop det nationella material som fanns kvar där, för att rädda det från segrarmakternas förstörelse, och lyckades på så sätt bevara en stor del kunskap till efterkommande generationer. En stor del av detta material tog Carlberg över till Sverige. Han finansierade även hjälpaktioner för soldater i Waffen-SS, så att de kunde finna en fristad någonstans samt hjälpte svenska frivilliga i Waffen-SS ekonomiskt efter kriget. Han använde med andra ord sin rikedom för att göra gott.

Carlberg fortsatte sin upplysningsverksamhet även efter kriget och grundade en ideell stiftelse – C.E. Carlbergs Stiftelse. Dess huvuduppgift var ”fri samtidshistorisk forskning och upplysning”. Det var i och med denna verksamhet som han 1957 släppte en skrift vid namn ”Några synpunkter på vad som hänt och händer i världen” som berörde vissa frågor angående judendomen. Denna skrift sändes sedan till omkring 200 personer. Detta ledde till att Carlberg åtalades och dömdes för hets mot folkgrupp. Domen blev sextio dagsböter om tvåhundrafemtio kronor. Carlbergs försvar under denna rättegång var helt sonika: ”I alla händelser äro uppgifterna i skriften sanna och kunna därför icke till någon del hänföras till förtal”.

Carlberg hade som redan nämnts stora ekonomiska tillgångar och vid grundandet av C.E. Carlbergs stiftelse donerade han en grundplåt på 100 000 kronor samt lät stiftelsen disponera lokaler på Birger Jarlsgatan 23 i Stockholm i upp till 10 år efter sin död. Han donerade även en stor boksamling till stiftelsens bibliotek.

Carl-Ernfrid Carlberg var verkligen en sann idealist och använde sina ekonomiska tillgångar för att sprida sina ideal och för att hjälpa människor. Han är otvivelaktigt en sann förebild. Han avled 1962 och såhär skrev Göran Oredsson i sin dödsruna:

Carlberg var en sann vän till ALLA fosterländska strävanden och gav frikostigt sitt stöd. Detta föranledde motståndaren till ständig hets mot hans person. Knappast ett hetsreportage har motståndaren presenterat, utan att framställa Carlberg som grunden till varje nationell rörelse eller nationell tidning.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-02.24.


  • Publicerad:
    2019-02-24 00:00