Dagens datum 1 december: Detta datum 1933 grundades den nationalsocialistiska nyhetsbyrån Welt-Dienst i Erfurt av Ulrich Fleischhauer. Syftet var att upplysa världen om den internationella judendomen och dess mål.
Den 1 december 1933 grundades den nationalsocialistiska nyhetsbyrån Welt-Dienst i Erfurt, Tyskland. Welt-dienst kartlade, avslöjade och publicerade nyheter om den internationella judendomens verksamhet inom politik och finansliv. Welt-Diensts tidning med nyheter om judisk verksamhet från hela världen skulle med tiden ges ut på 21 språk, däribland på svenska.
Grundare av Welt-Dienst var Ulrich Fleischhauer (1876-1960) som under första världskriget tjänstgjorde som chef för ett artilleriregemente och efter kriget verkade som nationell journalist, författare och förläggare med speciell inriktning på judefrågan.
Fleischhauer var under 1920-talet med i Tysknationella folkpartiet (DNVP) och var som pensionerad överstelöjtnant även ordförande i den nationellt sinnade gruppen Nationalverbandes Deutscher Offiziere. Han grundade och drev det nationella bokförlaget U. Bodung-Verlag.
Ulrich Fleischhauer blev känd när han blev kallad som expertvittne till den internationellt uppmärksammade s.k. Bernprocessen eller ”Zionistprocessen” i Schweiz som pågick åren 1933-1937. Ledande judar i Schweiz hade stämt Bund Nationalsocialistischer Eidgenossen för att de hade spridit en utgåva av Sion vises protokoll som sammanställts och kommenterats av Theodor Fritsch.
Enligt judarna var Sion vises protokoll en förfalskning och de ville få utgivarna dömda för brott mot den schweiziska lagen mot moraliskt förkastlig ”skräplitteratur”. Under processen hördes ett stort antal vittnen, där endast ett vittne var kallat av försvaret; nationalsocialisten Alfred Zander (sedermera SS-frivillig). Domaren avvisade alla andra av försvarets vittnen. Bland de mer namnkunniga vittnena på judarnas sida räknas sionistledaren Chaim Weizmann som sedermera blev Israels förste president och den judiske överrabbinen i Sverige Marcus Ehrenpreis.
Under rättegången behandlades följande frågor: Var Sion vises protokoll en förfalskning? Var skriften ett plagiat? Om den var det, vilken var källan? Faller Sion vises protokoll under lagen om ”Schundlitteratur” (som var straffbart i Schweiz)?
Ulrich Fleischhauer som expertvittne i Bern.
För detta ändamål kallades tre experter till rätten, däribland Ulrich Fleischhauer som försvarets expert. Fleischhauer fick bara sex veckor på sig att förbereda sin utredning om protokollen som skulle presenteras under rättegången. Trots tidsbristen producerade han en utredning på 416 sidor som enligt honom bevisade protokollens äkthet.
Domen föll 1935 och domaren Walter Meyer (som var socialdemokrat) valde att fälla två av de åtalade, Theodor Fischer och Silvio Schnell, som fick bötesstraff samt ålades att betala rättegångskonstnaderna. De dömda överklagade dock till Berns högsta domstol och friades där 1937 efter att domaren beslutat att Sion vises protokoll inte var s.k. Schundlitteratur samt att det hade varit fel av domaren i den lägre domstolen att ta ställning till huruvida Sion vises protokoll var äkta eller inte.
Fleischhauer gav sedan ut sin utredning från Bernrättegången som bok med titeln Gerichts-Gutachten zum Berner Prozeß – Die echten Protokolle der Weisen von Zion (nedladdningsbar som pdf).
Den engelska utgåvan av Welt-Dienst hette World-Service. I numret ovan från 1940 kan man läsa att tidningen det året redan publicerades på 11 språk. Specialämne för detta nummer var ”Hur judendomen förvandlade England till en plutokratisk stat” vilket behandlades i en 21 sidor lång artikel.
Fleischhauer hävdade att det var självaste Dietrich Eckart som hade inspirerat honom att skapa Welt-Dienst och som under ett samtal dem emellan talat om behovet av att skapa en internationell organisation som kunde stödja Tyskland i kampen mot den internationella judendomen.
Welt-Dienst fick finansiellt stöd av den nationalsocialistiska staten. Med tiden växte redaktionen och från att ha gett ut ett enkelt maskinskrivet nyhetsbrev fick tidningen allt större spridning och översattes till fler och fler språk.
I varje land fanns korrespondenter som regelbundet rapporterade till huvudkontoret i Erfurt och sedermera till Frankfurt am Main när nyhetsbyrån flyttade till större lokaler och togs över av Institutet för forskning i judefrågan. Många namnkunniga korrespondenter verkade genom åren för Welt-Dienst, bland dem kan rumänen Ion Mota nämnas. Mota var andreman i Järngardet under Corneliu Codreanu och stupade i strid 1937 under spanska inbördeskriget.
Det av Alfred Rosenberg grundade Institutet för forskning i judefrågan drev Welt-Dienst under andra världskriget.
När andra världskriget bröt ut 1939 uppstod ett ännu större behov av att sprida information om den internationella judendomen till andra folk på deras egna språk. Som ett led i detta tog August Schirmer över driften av Welt-Dienst 1939.
August Schirmer (1905-1948) var nationalsocialistisk riksdagsman och arbetade som högt uppsatt tjänsteman inom Amt Rosenberg vars underorganisation Institutet för forskning i judefrågan tog över driften av Welt-Dienst i och med kriget. Schirmer var chef för Welt-Dienst till 1943 då Kurt Richter ersatte honom och drev nyhetsbyrån fram till krigsslutet.
Den svenska utgåvan av Welt-Dienst hette Världs-service: Internationell korrespondens för upplysning över judefrågan och gavs ut från och med 1940 till åtminstone slutet på 1944.
En svensk bibliotekssökning ger vid handen att Welt-Dienst gavs ut på 11 språk 1940, 12 språk 1942, 16 språk 1943 och slutligen på 21 språk 1944.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-12-01.
Hoppa till huvudinnehåll
