WE JEWS:
Who Are We
and
What Should We Do?

JUDEFRÅGAN. Rabbinen Adin Steinsaltz försöker i sin bok svara på de existentiella frågor det judiska folket står inför.

Rabbinen Adin Steinsaltz har i Israel fått Israelpriset, den högsta kulturella utmärkelsen en israelisk medborgare kan få. Time Magazine kallade honom ”Once-in-a-Millennium Scholar”. Han har under sin livstid gett nytt liv åt Talmud som är en av judendomens viktigaste böcker, genom att omarbeta och förnya den. Ett projekt som han har ägnat stora delar av sitt liv åt.

Titeln, underrubrikerna och personen som skrivit boken väckte självfallet nyfikenhet. Steinsaltz påpekar att boken är skriven för judar och den är skriven med ett lätt språk vilket antagligen är till för att vilken jude som helst skall kunna ta del av innehållet. Detta gör att Steinsaltz förenklar sina svar i frågor såsom judisk makt och antisemitism, svaren skiljer sig inte särskilt mycket från vad judiska tidningar och organisationer dagligen trumpetar ut. Fokus för den här recensionen kommer därför att ligga på de kapitel som kan bringa ny kunskap inom den judiska frågan till Nordfronts läsare.

Kapitel 1
I första kapitlet frågar han sig om judarna är skådespelare med masker. Här utvecklar Steinsaltz en tankegång om att judarna som lever i diasporan bara skådespelar som icke-judar. Steinsaltz liknar den judiska individen med en blomma, blommorna är judarnas sätt att imitera deras icke-judiska omgivning men oavsett vad blommorna visar så är roten till blomman alltid judisk oavsett vad blommorna visar. Detta är tankegångar som delas av sionisterna, i deras försök att förhindra judisk assimilation påpekade de det biologiska arvet och lyfte upp vad de ansåg som judarnas innersta väsen och försökte skambelägga de judiska individer som bröt mot denna uppfattning.

Steinsaltz menar på att judarna är bra på att imitera det värdfolk de bor hos, de tenderar att söka och hitta den gemensamma nämnaren som är gemensamt för alla i värdfolket. Denna gemensamma nämnare imiterar de så bra att de enligt Steinsaltz kan bli mer franska än fransmännen och mer engelska än engelsmännen. Detta kommer självfallet med ett pris, antisemitismen mot judarna för att värdfolket känner att deras innersta väsen har blivit stulet av judarna. Detta skådespeleri leder också till en personlighetsklyvning i varierande grad som judarna får när de inte kan skilja mellan skådespeleri och sitt sanna jag. Steinsaltz skriver om att den judiska poeten Y.L. Gordon som under upplysningstiden på slutet av 1800-talet i ett försök att lösa utanförskapet mellan judarna och den icke-judiska världen lade fram en idé om att judarna skulle skådespela bland icke-judarna för att sedan när de kom hem bli judiska igen. Ett beteende som sker även idag enligt Steinsaltz.

Men skådespeleriet kan också gå för långt, risken finns att individen glömmer helt bort att de är judar och därför försvinner ur den judiska gemenskapen. En förlust för både individen och gemenskapen som blir ytterligare försvagad, skriver Steinsaltz.

Kapitel 2
I kapitel två påpekar Steinsaltz att det judiska folket inte har någon gemensam ledare, iallafall ingen som öppet bekänner sig som det. Inte heller religiöst har de en ledare utan i Israel finns det två överrabbiner, en för den sefardiska gruppen och en för den askenasiska gruppen.

Steinsaltz argumenterar för alla dessa olika judiska organisationer och individer som träter mellan varandra om olika frågor genom historien förhindrar ett framtida arbete för en samlad organisation. Steinsaltz påpekar att det finns ett behov av ett ”supreme council of the Elders of Zion”. Denna grupp skall inte påverka världen utan endast finnas till för att säkra det judiska folkets överlevnad i den här världen, skriver Steinsaltz. Men hur målet att säkra det judiska folkets överlevnad över hela jorden ska uppnås utan att påverka andra nationer att stödja den judiska agendan förklarar han inte.

I slutet av kapitlet frågas Steinsaltz om hur judarna aktivt skall bekämpa antisemitismen. Här uttrycker sig Steinsaltz om hur han tycker att antisemitism skall bekämpas.

We can fight it only indirectly. We cannot fight it directly. We cannot really convince people who are already convinced of the opposite. We can do some general work, such as making certain things impossible to say. We can help to create an environment in which such things are considerd more and more shameful. We can make it really politically incorrect to say such things. Now, this is not really a direct fight against any specific kind of statement. It is an indirect way of doing the only thing that can be done with anti-Semitism, which is to try to somehow put it to the side, make it less obvious, make it less pronounced. Then it can eventually die out slowly.

Sid. 36

I detta korta svar har i princip Steinsaltz beskrivit den över 100 år gamla judiska taktiken för att bekämpa antisemitism.

Kapitel 3
Steinsaltz går metodiskt igenom alla de olika begrepp som finns för att definera vad judarna är för något. Han börjar sitt svar med att argumentera att det inte är religionen som är den gemensamma nämnaren för det judiska folket. I underrubriken ”Once a Jew, Always a Jew” står det följande:

Just as there is no ritual of initiation, there is no way of leaving Judaism. Someone who removes himself and converts to another religion (even if it is one that denies Judaism completely) is considerd, in terms of halakhah at least, a sinner to be despised and hated, and yet he remains a Jew. The halachic ruling maintains that ’even if he has sinned – he is still a Jew’ (Sanhedrin 44a, 46a). Despite all the severe punishments from man and heaven, an apostate cannot be deprived of his Jewishness, neither he nor his natural descendants after him.

Sid. 53

Han fortsätter med att påpeka att judarna inte är en ras, då det finns så många olika etniska grupper inom det judiska folket. Inte heller är judarna en nation, en del av det judiska folket bor utspridda i en diaspora och har anpassat sig till kulturen och språket i det land de har bosatt sig i. Vad Steinsaltz kommer fram till är att judarna skall ses som en familj. Konvertiter till judendomen räknas enligt judendomen som adopterade.

The attitude toward the religion, accordingly, is that Judaism is the religion of the Jews; it is their own style of life and worship. Judaism as a family religion is thus not a matter of theology or Halakhah. It is a certain basic essence that comes to social expression in terms of the relationship of Jews with each other and with others and in terms of existential feeling.

Sid. 55

The clan-like nature of the Jewish connection is expressed most emphatically in Jewish life and Jewish customs. […] The basic feeling that Judaism is a family connection also works upward, in terms of a parent-child relation to God, […] This basic feeling explains, on the one hand, the great intimacy of the Jewish tie, the very real feeling of brotherhood between Jews even when they have nothing much in common. That which is written ’We are brothers, sons of the one man’ (Genesis 42:12) has been used by Jews of all generations in all lands, in spite of huge differences between them. It expresses the blood kinship of a brotherhood that goes beyond space and familiarity and common destiny.

Sid. 56

Another aspect of Jewish interrelationships that is typical of a family is the freedom to say awful things to each other in the heat of contention – the shadow of intimacy. Indeed, such family quarrels are soon forgotten. However, as a child might explain it, I am allowed to fight with my kid brother and beat him up, but woe to anyone else who does so.

Whenever there is a threat from outside, the Jewish family reacts as a united body. It is not necessarily a rational response to attack. Often it would be more convenient and logical for an individual Jew or the people as a whole to pay no attention to a Jewish troublemaker. But that is simply not done. There is no clear reasoning involved. A Jew is inwardly compelled to come to the defense of a fellow Jew by a family feeling that may be well hidden from his own awareness.

This profound sense of kinship may also explain the dramatically unpredictable responses of many persons who all their lives were far removed from anything Jewish, and yet when pressed by outer forces to forego this connection with Jewishness, refused, and were prepared to pay the utmost penalty.

Sid. 58

När det kommer till de teologiska argumenten för att judarna är en familj beskrivs det i bibeln att förbundet mellan Gud och Knesset Yisrael (judiska folket) skall betraktas som ett giftermål. Gud är i det här fallet fadern och folket är modern. De efterkommande ses som barnen av Israel. Den judiska religionen beskrivs som en relation mellan fader och barn.

The special obligations of the House of Israel are those of a family fastened to its special bond to God. On the one hand, they are His cherished firstborn, and on the other hand, He judges them more severely precisely because they are His children.[…] A person cannot be a Jew only through a one-sided connection with God. Anyone who tries to build such a connection, cutting the tie with Israel as a people or the essence of Judiasm as Knesset Yisrael, cannot be a Jew. It is as if a person proclaimed that he had a father but denied that he had a mother.

Sid. 50-52

Kapitel 6
Kapitel sex handlar om vad Steinsaltz kallar för Messiaskomplexet. Då judendomen ser den här världen som felaktig och orättvis måste den därför förändras, genom att följa religionen påskyndar judarna Messias återkomst. Det messianska målet ställer sig inte till hoppet utan istället till viljan för att arbeta för förändring, med hjälp av olika former av aktiviteter som bekämpar orättvisor och ojämlikhet. Messias är enligt Steinsaltz den som skall få slut på alla krigen på jorden, slut på själsligt och köttsligt lidande och återupprätta det judiska folket och riket till dess forna glansdagar. Detta gäller inte endast de religiösa, Steinsaltz påstår att även de icke-religiösa judarna arbetar i hög grad för att sudda ut ojämlikheter, fast det tar sig en mer sekulär form.

Steinsaltz skriver vidare om att andra folk och medlemmar i organisationerna blir misstänksamma mot judarnas motiv tack vare att de inte förstår judarnas motiv, deras osjälviska handlingar för andra människor. Detta behov hävdar Steinsaltz kommer från judarnas innersta väsen, det är något som finns hos den som är religiös och den som inte är det. Han tar upp exemplet Moses som fortsatte sitt arbete trots att vissa var otacksamma och agerade mot honom. Moses gjorde inte sitt arbete för att alla önskade det, utan för något som var inom honom, hans egen messianism.

Genom att bejaka sitt innersta väsen har det judiska folket därför genom historien kämpat mot vad de anser är orättvisor, därför är det inte ovanligt att judarna har varit överrepresenterade inom de stora revolutionära rörelserna, både för kosmopolitiska ändamål och för andra folks befrielse mot en tredje part. Det innersta väsendet har även gjort att de har studerat för att bli läkare och lärare. Allt för att arbeta för en återlösning av världen, enligt Steinsaltz.

The rational question–’Who appointed you? Who gave you the authority to act in this sphere?’ – is one that a Jew does not ask himself.

Sid. 106

Steinsaltz svarar själv inte på frågan och problematiserar heller inte att judarna inte ställer sig frågan. Men Steinsaltz ger indirekt svaret på varför denna fråga inte ställs bland judarna i kapitel nio.

Kapitel 9

Rubriken för kapitel nio är ”What Is Our Role in the World?” och underrubriken är ”Our ’Chosen’ Status Demands That We Be the Priests to the World”.

Varför är då judarna utvalda? Steinsaltz skriver i boken följande anledning:

And now, if you will hearken to my voice and keep my covenant, then you will be to me a special people of all the nations, for all the earth is mine. And you shall be to me a kingdom of priests and a holy nation; these are the words that you shall say to the children of Israel (Exodus 19:5-6).

Sid. 142

Judarnas svar till detta är

And all the people answered togheter, and said: All that God has spoken we shall do (ibid. v.8)

Sid. 142

Denna utvaldhet gör att de har större förpliktelser gentemot gud än de andra folken, då det judiska folket är annorlunda i guds ögon blir det en självklarhet att de till en viss del isoleras från icke-judarna. Judarnas uppgift är att de skall vara ett konungarike av präster, att vara guds budbärare i denna värld.

Of course, even a kingdom of priests, if it is a kingdom, requires all the other things that any state and nation would need for its existence: it requires work, family and social life, and even war. But all the functions, even if they take up most of the kingdom’s resources and time, are insignificant by comparison with the main purpose: to be priests serving God. The entire people thus becomes a single priestly order with a specific aim for its reality, its function, and its very existence – to be priests. […]

The Jewish people, the ’kingdom of priests’, are the priests of the world, of all humanity. The priest does not fulfill his function only for himself, but as the representative of others, and he has a certain role within the whole system. Just as in every nation there are priests whose main role and purpose are to be the servants of God, to worship Him, to deliver His words to the people, and to be their representatives to God, so too does the people of Israel have a role in the world: to be the priests of the world, as the Prophet Isaiah says: ’And you shall be named the Priests of the Lord, and be called the Ministers of God’ (Isaiah 61:6).

This conception, described in the Book of Isaiah as universal, naturally corresponds to an ideal situation, belonging in part to the messianic time to come, when the world will recognizee the Jewish role and destiny. However, the function of the priests is not the result of being chosen by others to be a priest, but comes from his essential nature as a servant of God.

Sid. 145-146

Steinsaltz påpekar vikten av att varje jude är rättrogen detta för att det hedrar gud själv och hans namn i världen, syndar juden leder detta istället till att han skymfar gud. Steinsaltz påpekar även vikten av att judarna skall samlas för att klara av sin gigantiska uppgift i denna värld.

The existence of a ’holy nation’ means that this role of world priesthood is not the role of particular people within the nation, but of the entire Jewish people, with all its members great or small.

Sid. 147

För den som vill låna boken finns den på judiska biblioteket i Stockholm och Göteborgs universitetsbibliotek

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

5
Lämna en kommentar

Please Login to comment
3 Comment threads
2 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
3 Comment authors
Caesar-AureliusRokvikenLingonet Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Lingonet
Medlem

We white people, who are we, and what must we FINALY, and for eternety do with the jews to proceed safely in our future existens?

Rokviken
Medlem

Dags att splittra skalet på en parasit som infiltrerat och skadar vårt folk.

Caesar-Aurelius
Medlem

Steinsaltz påpekar att boken är skriven för judar och den är skriven med ett lätt språk vilket antagligen är till för att vilken jude som helst skall kunna ta del av innehållet. Vad få känner till är att Talmud är inte skriven på hebreiska utan till största delen på arameiska, ett språk som inte alla judar begriper idag. Dessutom, Talmud har ingen början och inget slut. Boken är skriven som ett kretslopp. Du kan börja läsa boken var du vill och du kommer aldrig till slutet. Låter konstigt? Ja, men nu pratar vi ju om judarna och då är inget… Läs mer »

Lingonet
Medlem

”Saken är att all text på alla sidor i Talmud refererar till annan text på andra sidor i boken”
Påminner om David Irvings beskrivning av ”seriösa” Hitlerhistoriker som enbart refererar till varandra i circular research :))

Caesar-Aurelius
Medlem

”Vad som då bör bli uppenbart för läsaren är det faktum att en sluten cirkel av skilda, så kallade ”etablerade” hatmedior konstant anför varandra, och därmed sig själva, som originalkälla!”

”Till exempel, propagandaskriften Aftonbladet anger det svenskfientliga Dagens Nyheter som sin källa. DN, i sin tur, anger hatsajten Expressen som källa, medan Expressen slutligen sluter cirkeln genom att nu anföra Aftonbladet självt som sin originalkälla!”

”Märkligt nog lyckas dessa folkfientliga propagandister och yrkeslögnare alltför ofta att på detta sätt lura alltför många av sina naiva och godtrogna läsare.”

Från Förordet till Hitlers andra död