Völkischer Beobachter om bokbålet 1933

Dagens datum 12 maj: Denna dag 1933 beskriver Völkischer Beobachter bokbålet i Tyskland utifrån den tyska ledningens perspektiv.

bokbål

På natten den 10/11 maj 1933 kastades otysk och tyskfientlig litteratur på elden i Tyskland. Denna handling från den tyska studentkåren, understödd av den nationalsocialistiska ledningen, var en symbolisk handling som varade en dag. Bokbålet innebar inte något förbud mot innehav av dessa böcker (senare tog man dock bort viss oönskad litteratur från biblioteken och förbjöd nyutgivning av vissa författare) utan handlade endast om att det tyska ledarskapet visade sitt ogillande mot litteratur som ansågs som otysk.

Efter krigsslutet ägde ett gigantiskt bokbål rum då de allierade samlade in och förstörde tonvis med tysk litteratur som förespråkade nationalsocialism eller ansågs vara antidemokratisk eller propagerade mot Förenta Nationerna, FN. Nordfront kommer vid ett senare tillfälle återkomma till det symboliska bokbålet 1933 samt de demokratiska bokbålen efter kriget.

Då bokbålen från den 10/11 maj oftast beskrivs av fiender till nationalsocialismen, där händelsen tas ur sitt sammanhang och det sällan framgår att handlingen enbart var symbolisk, återger vi här hur tidningen Völkischer Beobachter, NSDAP:s dagstidning, rapporterade kring denna händelse den 12 maj 1933:

Völkischer Beobachter den 12 maj 1933.

Völkischer Beobachter den 12 maj 1933.

Utförande av folkviljan:

Otysk litteratur på bålet
Nattlig demonstration av tyska studentkåren

Tyska studentkåren vid Berlins universitet samlades igår på Hegelplatz för ett fackeltåg. Därefter, ackompanjerade med en lastbil lastad med 25 000 böcker och skrifter skadliga mot folket, marscherade de mot Opernplatz där de, i en symbolisk handling, kastade denna otyska litteratur i lågorna.

Tusentals och åter tusentals åskådare ville bevittna detta skådespel. Långt innan händelsen börjat, var Opernplatz omgiven av en stor folkmassa. Vid ankomsten av studenterna, som marscherar i formation, möts de av folkmassan med dundrande Heil- och jubelrop.

Föreningarna samlades sedan kring bålet och kastade drivor med böcker i elden. Studenter steg framåt, med böcker mellan armarna och utropade:

”Mot klasskamp och materialism, för folkgemenskap och ett idealistiskt livssätt!”

”Mot dekadens och moraliskt förfall, för anständighet och moral i familj och stat!”

Skrifter av Marx och Kautsky, Heinrich Mann, Gläser, Kästner, Emil Ludwig Kohn, Hegemann, Tucholsky, Kerr, Ossietzky och andra skribenter sändes till lågorna.

Sedan talade Dr Goebbels:

”Eran av extrem judisk intellektualism har kommit till ett slut och den tyska revolutionen har åter öppnat vägen för den tyska karaktären. Denna revolution startades inte uppifrån, den strömmade fram underifrån. Den är därför, i ordets rätta bemärkelse, ett uttryck för folkviljan. Där står arbetaren bredvid den borgerliga, student bredvid soldat och ung arbetare, här står de intellektuella bredvid proletariatet.”

”Under de senaste fjorton åren i vilka ni, studenter, fått lida i tyst skam under novemberrepublikens förödmjukelser, var era bibliotek överösta med skräpet och smutsen från judiska asfaltslitteratörer.”

”Rörelsen som tidigare angrep staten har nu penetrerat staten, ja, till och med blivit den. Därmed har den tyska anden uppnått en helt annan potential. Den revolutionära snabbheten, revolutionära livskraften och den revolutionära genomslagskraften som den tyska ungdomen upplevde under dessa tidigare år har nu blivit snabbheten och livskraften av en hel nation.”

”Revolutioner som är genuina stannar inte för något. Inget område kan bli orört. På samma sätt som de revolutionerar människor, revolutionerar de också tingen.”

”Därför gör ni det rätta när ni, under denna midnatts timma, kastar den förgångna demonen i flammorna. Här krossas den andliga grunden till novemberrepubliken till marken. Men ur spillrorna reser sig segerrikt fågeln Fenixs nya andlighet, en andlighet som vi för framåt, när och ger tyngd åt.”

”I min mening har det aldrig tidigare funnits unga studenter så berättigade som ni att vara stolta över era liv, uppgifter och förpliktelser. Aldrig tidigare har unga män varit så berättigade att utbrista med Ulrich von Hutten: ”O århundrade! O vetenskaper! Det är en glädje att leva!”

”Barriärerna som delat oss har slitits ned. Folk har återförenats med folk. Och även om gammalt folk inte förstår detta har vi unga redan utfört det.”

”Det gamla ligger bakom oss i flammor, det nya kommer resa sig ur den eld som brinner i våra hjärtan. Varhelst vi står tillsammans, varhelst vi marscherar tillsammans, vill vi dedikera oss för riket och dess framtid.”

”Som vi så ofta gjorde, när vi fortfarande kämpade i opposition, låt oss nu återigen, nu när vi har makten och med det också ansvaret, sluta oss samman i det löfte vi så ofta slungade ut i kvällshimlen: ‘Låt eden lysas upp av många flammor! Riket och nationen och vår ledare Adolf Hitler – Heil!’”

…………………………………..

Horst-Wessel-sången bröt ut och lågorna fortsatte att spraka, där högar och högar av insamlat giftlitteratur hade kastats. Med denna demonstration har kampen mot den otyska andan symboliskt inletts, en kamp som nu kommer att fortsätta. Denna kamp kommer inte att sluta förrän alla tyskar återigen är av tysk anda.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om