Så hände det igen. Högsta domstolen i Belgien beslutar att den demokratiska författningen inte ska gälla i landet. Partiet Vlaams Blok döms till förbud och kapitulerar efter denna i flera avseenden rättsvidriga dom. Med facit i hand kan vi konstatera att Belgien likt andra europeiska länder styrs av ockupationsmakter som inte respekterar den demokratiska processen när den faller till deras nackdel. Vi kan genom väldokumenterade historiska faktum, politiska uttalanden och konkreta exempel som detta, se hur de suveräna nationalstaternas fiende agerar och därmed kalkylera hans kommande drag.

Vlaams Blok är ett invandringskritiskt parti som bland annat förespråkar ett självständigt Flandern. Efter valet i juni fick de 24,1 procent av alla flamländska röster. Över en miljon belgare röstade på partiet. Efter valframgångarna lyckades regimen utsätta Vlaams Block för en politisk blockad som innebar att partiet hölls utanför alla beslutande församlingar. Idag är stödet för Vlaams Blok enligt prognoser större än någonsin tidigare. Enligt bl.a. tidningen Le Soir och telekanalen RTBF stödjer 26,9 procent av flamländarna partiet mot tidigare 24,1 procent. Majoriteten av alla belgare har tidigare ansett att processerna mot Vlaams Blok är av politisk art snarare än juridisk.

Det belgiska parlamentet ändrade 1999 grundlagsstiftningen för att hindra yttrandefriheten i landet. Därpå följde en serie lagar avsedda för att kriminalisera oppositionella partier som Vlaams Blok. Medvetet hade lagarna utformats för att kunna ge en så bred tolkning att i princip vem som helst kan dömas för ”diskriminering” och ”rasism”. Lagarna gör det möjligt att döma envar som är medlem i eller har samröre med organisationer som exempelvis ”propagerar för diskriminering”. I dessa fall gäller också omvänd bevisbörda i rätten då man alltså måste bevisa att man inte är skyldig efter att ha åtalats för brott. Åklagaren behöver heller inte lägga fram några bevis för åtalet. Genom retroaktiv lagstiftning dömdes Vlaams Blok och blev en ”kriminell organisation” för vissa texter som publicerats innan de nya lagarna trätt i kraft. Texterna är i sig inte uppseendeväckande och kan knappast tolkas som ”diskriminering”. Enligt rätten var texterna, som bland annat handlade om statistiska klargöranden, inte nödvändigtvis osanna men ”intentionerna” var kriminella.

Efter domen i högsta domstolen har partiet bestämt sig för att kapitulera inför regimen. Nästa söndag kommer de hålla ett möte för att formellt upplösa partiet. En av anledningarna hävdar de vara att partimedlemmar och supportrar riskerar bli kriminella och kanske till och med möta fängelsestraff för sin inblandning i en ”kriminell organisation”. Varför partiet låter sig självdö utan minsta motstånd, utan att ens visa sig ”socialt olydiga” att trotsa förbudet och därigenom försvara sina medborgerliga rättigheter, går det att spekulera i. De har hävdat att de ska bilda ett nytt parti vilket skulle kunna ge fördelar då det skulle ge dyrbar tid innan nästkommande förbudsdomar. Partiet kommer eventuellt heta Vlaams Belang (Flamländsk betydelse) eller Nieuwe Vlaamse Volkspartij (Nya flamländska folkpartiet). Enligt partiordföranden Frank Vanhecke kommer de inte skriva om partiprogrammet.

– Det vi vill är att placera våra frågor på den politiska agendan, säger han till tidningen Le Soir.

Samtidigt säger flera juridiska kommentatorer att försöket inte kommer att lyckas om det nya partiet inte i ord och handling tar avstånd från det gamla budskapet. Nu hör det ju också till saken att Vlaams Blok och deras formuleringar redan är väldigt milda och långt ifrån så provokativa man skulle kunna tro. Partiet anses vara extremt liberalt redan i sin nuvarande form. Deras politiska frågor och grad av radikalitet är emellertid irrelevant ur den principiella synvinkeln. Principiellt har regimen i Belgien förbjudit över en miljon medborgare att delta i den demokratiska processen, en ”demokrati” som regimen själv använder för att kalla sin makt legitim.

Tag striden!
Vad lär vi av detta? Det står nu klart att Europas länder styrs av illegitima ockupationsregimer som inte kommer visa någon som helst hänsyn inför medborgerliga rättigheter om det innebär att de själva måste ge ifrån sig makt. Vi är inte där i Sverige ännu men det är hög tid att inse vilka avgrundskrafter vi har att göra med. Vi befinner oss i ett krig där våra motståndare inte kommer acceptera oss i den demokratiska valprocessen. De kommer däremot acceptera oss om de är tvungna till det och då måste vi vara starka och konfliktberedda.

Dagen kan komma när vi kommer att vara efterlysta som ”terrorister”, då ockupationsmakten kommer att angripa och tysta folk som misstänks stödja oss, men detta stöd kommer öka då ockupationen blir uppenbar. Vi kan möta en sådan tid och då hoppas de fientligt sinnade krafterna att vi redan är demografiskt underkuvade. Massinvandringen gör jobbet idag, ockupationsmaktens politiska och militära styrkor gör det imorgon. Därav dagens vurmande efter en mångkulturell poliskår och främmande toppolitiker; kraven på politiskt godkända officerare och ideologiskt rättrogna värnpliktiga.

Ingen kämpande nation eller politisk kraft har någonsin vunnit seger utan blodspilla eller segrat genom att desertera.

  • Publicerad:
    2004-11-10 00:00