Dagens datum 12 augusti: Vitus Bering har blivit kallad Rysslands Columbus och Tsarens danska Columbus. Men det passar bättre att kalla honom för Nordens Columbus. Han är en symbol för vad nordiska länder gemensamt kan uträtta.

Nordens Columbus föddes i Danmark till danska och svenska föräldrar, blev värvad till den ryska flottan av en norrman ifrån Stavanger och fick senare hjälp av de mästerliga kartorna över Sibirien som den svenske Kapten Stralenberg tillverkade under sin fångenskap. Dessa använda Bering för att komma till den egentliga utgångspunkten för det uppdrag som han tilldelats av den ryske tsaren Peter den store – att finna Nordostpassagen.

Vitus Jonassen Bering föddes den 12 augusti 1681 i Horsens, Jylland, som son till tulltjänstemannen Jonas Svendsen (född i Halmstad) och Anna Petersdatter Bering. De svåra levnadsvillkoren ledde till att Bering tidigt blev sjöman och drog till sjöss, särskilt till Ostindien under den danska handelsflottan.

Under en kort permission i Amsterdam 1703 (endast 22 år gammal) träffade han sin norske landsman, med det holländska namnet Cornelius Cruys, (tidigare Nils Olsen) som tjänstegjorde i den ryska flottan. Han var dessutom vicepresident i Peter den Stores Amiralitetsråd och rekommenderade Bering till tsaren. Danska sjömän stod högt i kurs då de hade erfarenhet av segling i de nordiska farvattnen. Cruys var samtidigt Peter den Stores personliga vän och marskalk vid dennes bröllop med Katharina (1684-1727).

Bering visade snabbt sina krigskunskaper under det Stora Nordiska Kriget (1700-1721), där han deltog i den ryska flottans kamp mot svenskarna. Han uppnådde graden kapten av 2:a klass.

Den 8 oktober 1713 gifte sig Bering med Anna Christina Pülse och slog sig ned i den svensk-finska gränsstaden Viborg. De fick tillsammans 9 barn, varav 4 överlevde födseln. Den förstfödde sonen Vitus, döptes i Nikolajkyrkan i Köpenhamn den 27 juni 1716. Bering var i landet tillsammans med den ryska eskadern som ledsagade Peter den Store under hans besök i Danmark.

Under sin tid i tjänst hos den ryska flottan talade och läste han ryska och i kretsen bland utlänningarna i St. Petersburg talade han tyska. Under sin tjänst ändrade Bering sitt namn till Ivan Ivanovich. Men i ett brev från 1731 till hans moster i Horsens skrev han på danska. Brevet inledde med orden: ”Det är nu 15 år sedan jag hade lyckan att förnimma något från mina anhöriga i Horsens: Fastän jag har fallit i glömska hos min Kära Moster har jag dock ej glömt henne.”

Detta och brevets övriga innehåll kan tolkas som ett bevis på att Bering hela tiden kände sig dansk. Han frågade om familjen villa skapa en fond för behövande i hans hemby Horsens och frågade om familjens adelsvapen i samma brev. Så förbindelsen till Danmark var intakt trots hans uppehälle utomlands.

Bering hade dessförinnan återvänt efter sin första Kamtjatka-expedition (1725-1730). Man visste ännu inte om Sibirien och Amerika var förenade med varandra. Därför hade tsaren en stor önskan att sända ut en expedition för att lösa detta mysterium. Den 13 augusti 1728 seglade Bering runt Sibiriens nordostliga hörn och fastslog därmed att det var vatten mellan Asien och Amerika, fastän han inte kunde se den amerikanska kusten på grund av dimma.

Bering återvände till St. Petersburg med denna vetskap, men blev kritiserad för att han inte med egna ögon hade sett land på båda sidor av sundet. Akademikerna i St. Petersburg trodde inte på honom, så han begav sig ut igen, för att skaffa bevis.

Denna gång begav han sig iväg, som kommendörkapten (befordrad 14 augusti 1730), på den andra Kamtjatka-expeditionen (1733-1743), eller ”den stora nordiska expeditionen” som den kallades, utsänd av kejsarinnan Anna Ioannovna. Expeditionen blev den största som världen någonsin sett. Den omfattade hela 10 000 man.

Den 20 augusti 1741 korsar Bering Alaskas sydkust i närheten av ögruppen Shumagin, där man beslutar sig för att landstiga för att återhämta sig. Han var så medtagen av sjukdom, att han inte längre kunde stå upp utan hjälp. Den 6 september lättar man ankar för att resa hem. På väg hem strandade hans skepp på en liten obebodd ö och besättningen tvingades övervintra i nedgrävda hyddor som tillverkades av drivved. Många av männen dog, däribland Vitus Bering (19 december 1741) och blev begravda på ön.

Även fast det kan låta som en tragedi, så hade Berings expeditioner stor betydelse. Bering fann sjövägen till Alaska och grundlade Östsibiriens infrastruktur. Han bidrog även till många andra områden än blott kartografi – såsom etnografi, zoologi, botanik och astronomi.

För det ryska imperiet, som han arbetade för, betydde det först och främst att det fick nya stora områden i Nordamerika. Ingen upptäcktsresande hade, varken tidigare eller senare bidragit med ett så stort areal till en enskild stat som Bering gjorde. Området förblev i ryska händer, tills det att man 1867 sålde det till USA för 7.2 miljoner dollar.

Vitus Bering lyckades som enda dansk att ge namn till både en ö, ett sund och ett hav: Berings sund, Berings hav och Berings ö.

Berings hav med Kamtjatka och Alaska.

En olycklig inverkan av Berings expedition var den stora tillströmningen av jägare till området. Det medförde att det under de efterföljande åren upprättades ett antal handels- och pälssällskap, som drev en veritabel rovjakt på ett flertal djurarter. Detta drabbade bland annat Stellers sjöko, som utrotades på mindre än 30 år.

Stellers sjöko, även känt som barkdjuret.

Ursprungligen publicerat på Nordfront.dk.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-12.

• Publicerad:
  2018-08-12 01:16

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Nordisk historia