Tidigare i veckan skrev Nordfront om att allt fler svenska kvinnor är infertila. Men de fysiska hindren är långt ifrån de enda.

I årtusenden har livet kretsat kring två ting, barnafödande och införskaffande av mat. De två sakerna är de absolut mest grundläggande aspekterna för fortsatt överlevnad. I en allt mer konstlad och snedvriden tidsålder har fokus istället lagts vid annat. En oundviklig del av evolutionen skulle kanske vissa påstå. Men stämmer detta verkligen? Är det en naturlig utveckling som vi bevittnar idag? Ska det accepteras som en del av utvecklingen att kvinnor inte skaffar barn eller kanske inte ens kan göra det, rent fysiskt? Den stora frågan är vad det här kommer att ha för inverkan på kommande generationer och vad effekterna på längre sikt blir av detta ofruktsamma leverne.

Så som notisen tidigare i veckan påvisade, är det många kvinnor som väntar med att skaffa barn. Den biologiska klockan tickar mot sitt slut när de kommer på att de faktiskt skulle vilja ha ett barn eller två. Forskare är helt eniga om att det här är den största orsaken till att allt fler är infertila. Jag skulle vilja påstå att de har fel. Det största problemet och hotet mot kvinnors barnafödande och fertilitet är det rådande samhällsklimatet och den destruktiva feministpropagandan som strategiskt påverkar kvinnors val i livet. I årtionden har kvinnor manats att bryta sig fria och tänka på sig själva. Propagandan har ivrigt tutat i oss att den rätta vägen att välja är karriärvägen. Självklart behöver inte det ena utesluta det andra men för många kvinnor blir det så, om än ofrivilligt. En allt högre ambition att klättra på de höga karriärstegarna har tyvärr visat sig ha ett oväntat högt pris, i form av barnlöshet.

Allt sedan den så kallade kvinnofrigörelsen har den här propagandan gått på högvarv. Det som har haft med så kallade traditionella kvinnosysslor att göra har nedvärderats kraftigt och ses än idag som något simpelt och förtryckande. Den starka instinkten och längtan efter att få barn ersätts med andra kommersiella nöjen och inte minst ekonomisk vinning. Tomrummet efter en avkomma stöts bort och man väntar. Många kvinnor väntar som sagt så länge att kroppen hunnit åldrats så mycket att den helt enkelt inte kan frambringa liv.

Det finns andra högst viktiga orsaker till det minskande barnafödandet bland vita kvinnor. Den stora spridningen av könssjukdomen klamydia är en. En annan, många gånger, nedtystad bov i dramat är p-pillret som visat sig ha en klar negativ inverkan på kvinnokroppens fertilitet senare i livet. Men detta är inte allt. Den nedsmutsade miljön påverkar också i stor grad våra könsorgan. Forskare har länge larmat om de höga halterna av syntetiska hormoner som finns i vårt vatten. Är man intresserad av att läsa mer om p-pillret och hur miljöförstörelse påverkar våra kroppar kan man göra det här.

Hur banar man in på rätt väg igen? Hur kringgår man effekterna av den här utstuderade ”anti-barn/familj” propagandan? Ett steg i rätt riktning är att faktiskt belysa problemet. Att berätta vilka risker det innebär att skaffa barn allt senare i livet och att det kan innebära infertilitet. Vi behöver också jobba för en mer familjevänlig attityd och uppmuntra rätt människor att bilda familjer och avkomma. Bekämpandet av den kvinno/mans-fientliga feminismen bör ligga i alla sunda människors intresse. Vår existens är starkt beroende av att barn föds, att nya generationer uppfostras och tar över efter oss. Utan fruktsamheten stagnerar allt liv och dör ut. Vi är inget undantag.

 

  • Publicerad:
    2012-07-06 22:20