Visselblåsaren Roland Finser — Del 2: Visselblåsaren i Vissefjärda

REPORTAGE. Roland Finser är tysken som lämnade sin karriär inom maktens toppskikt och sitt födelseland för en framtid i Sverige. I en intervjuserie i tre delar berättar han för Nordfront bland annat om samtalet i bilen som fick honom att inse att Tyskland är dömt till undergång, hur han tvingades bli en visselblåsare i Sverige och hur detta i kombination med tidigare erfarenheter fick honom att förstå vilka som egentligen styr världen – och varför.

Roland Finser besökte som nyinflyttad James Bondmuseet i Nybro. FOTO: Privat.

Del 1 – ”Looking for freedom”

Del 2 – Visselblåsaren i Vissefjärda

Del 3 – Världsorkestern – vilka håller i taktpinnen?

Roland Finser hade nu lämnat Tyskland och en turbulent tillvaro som livvakt och säkerhetskonsult bakom sig. Han ville nu bara leva i lugn och ro, i samklang med naturen.

Sverige ansåg han vara ett bra land att flytta till och EU hade han ju ändå trott varit något i grunden bra för medborgarna. Nu skulle man exempelvis kunna flytta mellan länderna precis som man ville. Att som EU-medborgare få ett personnummer borde inte ligga så långt borta i framtiden – eller?

Roland och hans dåvarande sambo köpte sig en gård i den lilla byn Vissefjärda i Emmaboda kommun. Gården fylldes med djur och det liv i lugn och ro som Roland ville åt, men det dröjde inte länge innan friden bröts, i och med de extrema migrationsströmmarna – och magkänslan signalerade såklart att detta inte var bra.

FOTO: Privat.

Roland och hans sambo slog sig ned mitt i den småländska idyllen. Men det nya landet var inte som han trodde och kom att få honom att vakna upp till hur världen egentligen är beskaffad. FOTO: Privat.

Han insåg snabbt att han ville hjälpa till på något sätt och tänkte att han kanske kunde “manipulera” alla dessa i strid ström anländande “barn” som behövde uppfostras. Roland säger att dessa kommer från överdrivet patriarkala miljöer där de är vana att leva under en oerhört hård struktur. Han säger att de agerar utifrån instinkt och inte alltid förnuft, baserat på att de från tidig ålder måste lära sig ta hand om sig själva.

— De har ingen egentlig känsla för mänskligt liv. De anser exempelvis att svenska tjejer är både korkade och lovliga byten. Jag kunde inte stå vid sidan och se på. Jag ville göra något.

Med sina kunskaper inom sport och disciplin blev han ett välkommet tillskott i personalgruppen på HVB-hemmet i Bussamåla. Han försökte få de unga männen att fokusera på att åstadkomma något konstruktivt i sina liv, samtidigt som han själv agerade positiv förebild. Detta fungerade ganska bra tills den dagen Roland fick uppleva en av de värsta kallduscharna i sitt liv.

Vid denna tidpunkt fanns cirka 23 ”ensamkommande” individer på HVB-hemmet, de flesta från Afghanistan, och det började ganska snabbt stå klart för personalen att flera av dem inte var friska. De skickades till Hälsocentralen som skrev ut antibiotika i ett första skede. Det hjälpte dock inte, och så småningom började en av dem hosta blod. Denne remitterades sedermera till Länssjukhuset i Kalmar där man kunde konstatera en fullt utvecklad TBC (Tuberkulos).

Roland Finser tog anställning på ett HVB-hem i Bussamåla, som snart blev en smittohärd för TBC.

TBC är en smittsam infektionssjukdom som angriper olika organ i kroppen, framförallt lungorna. Det är en allvarlig sjukdom som obehandlad leder till döden för cirka 50 procent av de smittade. Det finns dessutom extra aggressiva stammar som är resistenta mot antibiotika. Sjukdomen har länge i stort sett varit utrotad i Sverige men under de senaste tio åren har fallen ökat kraftigt, en ökning som uteslutande beror på invandringen, enligt Folkhälsomyndigheten.

Roland beskriver ett slags kollektivt chocktillstånd inom personalgruppen. Flera av de anställda hade barn och var såklart väldigt oroliga. Kunde de gå hem och krama om sina nära och kära? Varje dag på jobbet var som att spela rysk roulett med sin egen och andras hälsa, vilket såklart påverkade psyket hos samtliga i personalen.

Alla testades för TBC och i första omgången visade det sig att två personer bar på latent smitta, men Roland friades och kunde då tillfälligtvis pusta ut, för att i uppföljningstestet efter en viss inkubationstid, också testa positivt.

Vad visste politikerna?
Roland beskriver det ironiska i att ha rest över hela världen och i sitt jobb upplevt diverse utsatta situationer, och så kommer han till trygga Sverige, vill utöva lite sport inom offentlig tjänst och blir då smittad av en allvarlig sjukdom.

— Att migrationsströmmarna varit på väg mot Europa kan inte ha varit någon hemlighet för något EU-land. Det är ganska lätt att förstå, säger Roland och fortsätter:

— Avancerad underrättelsetjänst, satellitbilder och en mängd andra källor och resurser finns ständigt tillgängliga. Det går alltså inte att säga att Sveriges regering inte visste om hur stor omfattningen skulle komma att bli. Det man då undrar över är varför de inte agerade i förväg? En ansvarsfull regering agerar naturligtvis proaktivt. En sund regering ser i första hand till sitt eget folks bästa. De styrande träffas, lägger korten på borden, diskuterar på vilket sätt man ska hantera krisen. Hur ska vi finansiera detta, har vi läkare nog, har vi tillräckligt med bostäder? Dessutom måste folket informeras och inkluderas. Har man 20 stolar kring ett bord, så finns det bara 20 stolar. Det går inte att trolla. Den som tror annorlunda är mycket naiv.

Den betydande intensifieringen av massinvandringen som skedde under 2015 kan inte ha kommit som en överraskning för regeringen, menar Roland Finser.

Regeringen borde alltså, menar han, ha varit medveten om smittorisken och tagit den på allvar. Roland tog, efter TBC-diagnosen, kontakt med Sida och undrade hur lång tid det hade tagit för dem att upprätta karantänstationer. Svaret blev: Det hade bara behövts en signal från regeringen i Stockholm så hade de snart varit uppe. Nu fanns ingen sådan beredskap alls, och på den kommunala nivån skulle situationen på HVB-boendet snart komma att eskalera till något som enbart går att beskriva som en gigantisk skandal, berättar Roland.

2016, när invasionsströmmarna pågått ett tag, ville Emmaboda kommun vara med och dela på kakan. Här vankades det nämligen pengar. 17 miljoner blev så småningom den deklarerade vinsten, baserat på mottagandet av 80 individer. Trots slagsmål, narkotika och sjukdomar var det värt det, tyckte kommunen, och när sjukdomarna började sprida sig bland boende och personal försökte de styrande mörka det hela.

På fråga om tanken på att man kunde smittas av TBC på ett kommunalt boende i Sverige någonsin slog honom svarar Roland:

— Jag som kommunalanställd person förväntar mig att min arbetsgivare skyddar sin personal och undersöker de människor som blir tilldelade plats på ett HVB-hem. Speciellt om man vet att de kommer från riskländer som exempelvis Afghanistan. Vi inom personalgruppen visste inget om sådant, vi kände oss säkra och tog för givet att de blivit undersökta vid ankomsten till Sverige. Vi hade heller ingen tid över åt att fundera på sådana saker. Vi hade fullt upp med jobb, och för lite personal.

Kommunen hade inte heller räknat med att det i personalgruppen fanns någon som inte skulle låta sig köras över.

— Om någon attackerar mig så agerar jag tillbaka, och jag ger mig aldrig. I det här fallet blev jag som ett skadskjutet lejon, säger Roland med bestämdhet och förklarar att det var här någonstans som pusselbitarna började falla på plats. Efter att ha diagnosticerats med en svårbehandlad variant av TBC, i det land som han tidigare ansett som ett föredöme, insåg han att de styrande faktiskt inte vill sin befolkning väl. Inte i Tyskland, inte här. Nu återstod bara att knyta ihop säcken kring varför.

Några ledtrådar hade han ju sedan tidigare, men innan han började forska vidare kring de stora sammanhangen tänkte han sätta dit den ytterst skyldige på lokalplanet.

Ingen vill ta sitt ansvar
Den 12 augusti 2016 kallar han till presskonferens, där han informerar media, kräver en offentlig ursäkt, samt socialchef Thomas Svenssons avgång. Samtidigt söker han stöd hos facket. Att agera visselblåsare är en handling som borde mötas med respekt, tänker Roland och finner det som självklart att de kommer att backa honom i det här. Men tyvärr, han möts inte alls av det stöd han hoppats på och får i stort sett driva frågan helt på egen hand.

Roland Finser kallade till pressträff på sin gård i Vissefjärda.

Inför den samlade pressen visade Roland bland annat upp de starka mediciner han tvingades äta för sin svårbehandlade TBC.

Den 18 augusti går socialchefen ut i media och hävdar att han inte tänker lämna sin tjänst, och ett tag senare blir Roland uppsagd med motiveringen att han varit illojal.

Socialchefen Thomas Svensson vägrade att ta ansvar över TBC-smittan på HVB-hemmet. Samtidigt fick Roland Finser sparken från sitt jobb. Skärmbild: 24emmaboda.se. Klicka för större.

Nu sätter Roland hård press på kommunen. Han polisanmäler socialchefen för underlåtenhet att göra en arbetsskadeanmälan – något som hade kunnat förhindra att fler smittades. Han anmäler även kommunen till arbetsmiljöverket, vilka finner brister i hanteringen av ärendet, samt skickar in anmälningar till både IVO och JO. Uppenbarligen blir pressen till sist för stark, och den 17 juni i år 2017 avgår så socialchef Svensson.

— Tyvärr, säger Roland, så sitter det nu en annan inkompetent ”Mickey Mouse” på posten, så det blev inte särskilt mycket bättre för kommunen.

Rolands kamp mot kommunen fick en del uppmärksamhet i media. FOTO: petterssonsblogg.se

Polisanmälan behandlas för närvarande av åklagare. Roland väntar även på resultatet gällande de anmälningar han gjort till IVO och JO. Vad gäller sjukdomen så är han frisk idag men kommer alltid att tvingas leva med oron var gång han blir förkyld eller känner av några andra liknande symptom.

Hur var det då med de öppna gränserna för EU-medborgarna? Ja, efter en alltför lång väntan på att få ett personnummer fick Rolands dåvarande sambo nog och flyttade tillbaka till Tyskland. Roland fick sitt i mars 2016.

I del 3:

Ett äventyrligt liv som agent ute i världen hade bytts mot en förhoppning om lugn och ro i trygga Sverige, men efter att ha tvingats agera visselblåsare i en situation som aldrig borde ha uppkommit förstod Roland att världen styrs av en liten grupp av dirigenter. Vilka är då dessa och vilka spelar i världsorkestern?

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

1
Lämna en kommentar

Please Login to comment
1 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
0 Comment authors
Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
trackback

[…] Visselblåsaren Roland Finser — Del 2: Visselblåsaren i Vissefjärda […]