SAMHÄLLE. Leif Eriksson kommenterar här den senaste hashtag-kampanjen som lanserats med det förmenta målet att skapa diskussioner till försvar för ”demokratin”.

Av rädsla över att förlora kontrollen över vad invånarna i vårt land tänker och säger lanseras nu en landsomfattande kampanj under namnet #ViMåstePrata. Initiativtagare är folkhögskolornas intresseorganisationer RIO och OFI, de svenska studieförbunden, svenska PEN samt ett hundratal opinionsbildare och kulturprofiler med judinnan Hédi Fried i spetsen. Motivet till kampanjen sägs vara att bemöta de anti-demokratiska krafterna som just nu sprider sig i vårt land och att värna det öppna och fria demokratiska samhället.

Initiativtagarna ser med oro på den nutida utvecklingen i Europa där människors förtroende för politikerna minskar och där utvecklingen i flera länder går i auktoritär riktning. Den senaste Demokratiutredningen redovisar en sjunkande tillit för partierna, vars medlemstal sjunkit dramatiskt, och rapporter visar att många är osäkra på demokratins betydelse. Enligt en rapport från Novus hösten 2017 beställd av Studieförbunden i Sverige svarade fyra av tio tillfrågade personer att det vore bra om experter, inte regeringen, fattade beslut om vad som är bäst för landet. Var tionde medborgare kan tänka sig att Sverige styrs av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdag och allmänna val. I sitt upprop skriver initiativtagarna: ”Läget för demokratin kan kopplas till att fördomsfulla och populistiska krafter växt i styrka även i vårt samhälle.” (SvD tisdag 6 mars)

Personerna bakom kampanjen ser också med oro på att misstron mot medier, vetenskap och samhällsinstitutioner ökar hos befolkningen och att bristen på kontroll över de sociala medierna gör att lögner och rykten sprids blixtsnabbt. ”Vi kan se att klyftor och segregation växer på flera plan, ett kunskapsförakt som blir alltmer accepterat och en växande cynism som tar sig uttryck i en likgiltighet inför principen om människors lika värde.” (sverigesfolkhogskolor.se)

Medicinen som föreslås för att stärka den sönderfallande demokratin och fostra befolkningen i rätt sätt att tänka är för det första utgivandet av en bok betitlad Handbok för demokrater med texter av ett tjugotal författare, bland andra Hédi Fried, Sverker Sörlin, Ola Larsmo, Antje Jackelén, Göran Greider, Mohammad Fazlhashemi, Anita Goldman, Per Wirtén och Gellert Tamas. Boken ska bli ett studiematerial för de samtal som ska arrangeras runt om i Sverige i samarbete med studieförbund och folkhögskolor. En grupp på närmare 100 föreläsare kommer att resa runt och medverka i folkhögskolornas kurser och lokala arrangemang. Vid sidan av handboken och demokratisamtalen kommer kunskap kring skilda demokratifrågor spridas via bland annat hemsidan vimasteprata.org, en podcast, Facebook och Youtube.

Här bör naturligtvis den kritiskt tänkande läsaren stanna upp och reflektera: Vad är det egentligen dessa självutnämnda företrädare för demokratin är rädda för? Är det, som de själva skriver, det öppna samhällets sönderfall och kollaps? Eller är det snarare de nuvarande makthavarnas, opinionsbildarnas och mediernas rädsla för att förlora kontrollen över medborgarnas tankar och agerande som vi ser? Att människor ifrågasätter rådande normer och institutioner har alltid framhållits som något positivt och nödvändigt – när det görs någon annanstans, vill säga. När människor säger emot och revolterar i diktaturer, i länder med religiöst eller patriarkalt förtryck eller i sociala strukturer med tafsande och snuskprat, då är det hedervärt. Och när talare och skribenter hånar och kränker Donald Trump eller Jimmie Åkesson, eller när vänsterorganisationer hänger ut och uppmanar till våld mot enskilda medborgare på internet, då anses detta som modigt och vällovligt.

Men när människor nu istället börjar reagera mot de lögner de tvångsmatas med via media, när de ifrågasätter inkompetenta och korrupta politikers legitimitet att fatta beslut om våra liv och vår framtid, när de revolterar mot de självutnämnda opinionsbildarnas hegemoni och osminkat uttrycker sina tankar och känslor på sociala medier, då börjar de som sitter vid maktens grytor att darra. När sionister som Hédi Fried och marxister som Göran Greider inte längre får stå oemotsagda utan istället får sin smutsiga och folkfientliga agenda avslöjad, då måste alla det demokratiska etablissemangets krafter samlas till försvar för sina privilegier. För tänk om det faktiskt är så att undersökningarna visar sanningen – att vanliga medborgare faktiskt är trötta på lögner och föråldrad plakatpolitik? Att undersåtarna faktiskt misstror politiker och andra makthavare? Att de nya möjligheterna till information och åsiktsutbyte som de sociala medierna har medfört faktiskt har inneburit en revolution av ifrågasättande, fritt tänkande och opinionsbildning som makten inte kan kontrollera?

Vi nationalsocialister tycker också att vi måste prata. Men inte med Handbok för demokrater som utgångspunkt, utan med förutsättningarna för vårt folks överlevnad och med utvecklandet av ett sunt samhällssystem som grund. Det är det samtalet som demokratiförespråkarna fruktar som mest och kommer att göra allt i sin makt för att stoppa. När vi höjer rösten och avslöjar att svenska politiker är toppstyrda av globalistiska krafter kallar de oss för konspiratörer. När vi kritiserar deras folkutbytespolitik anklagar de oss för hets mot folkgrupp. När vi vägrar att böja oss för polisövergrepp, uthängningar och förföljelser beskyller de oss för hat och våld. Men vi kommer inte att ge oss.

Vi måste prata, ja vi måste skrika för att överrösta väckelsekören där homolobbyisterna och genusrabbinerna och liberalegoisterna och hollywoodimperialistera mässar sina falska och folkfientliga budskap. Och vi ser hur allt fler av folket vänder sina öron och sina förhoppningar till oss. Allt fler vill ha starka, kompetenta och ärliga ledare istället för dagens fega förbrytare. Allt fler vill skaffa sig information och bilda sig sina egna uppfattningar istället för att hjärntvättas av ägarstyrda medier och kulturmarxister. Allt fler vill skaffa sig kontroll över sina egna liv och skapa trygghet i sina egna lokalsamhällen istället för överstatlig detaljkontroll och våldsbejakande mångkultur. Vi nationalsocialister lovar att arbeta för att förändra samhället i den riktningen. För vi är inga politiker, vi är folket!


  • Publicerad:
    2018-03-07 14:00