Ledare denna helg var vår mycket erfarna instruktör från Dalarna. Han har inte bara erfarenhet av skandinavisk vildmark, utan även åratal av erfarenhet från Kanadas, Amerikas och Australiens vildmark. Nedan följer hans egen berättelse om utbildningen.

På vandring genom myrmark.

Lördagen 20 augusti klockan 09:00 samlades en grupp ur Svenska motståndsrörelsen i Borlänge. Vädret var ihållande regn och åter regn.

Målet för helgen var bland annat att flytta gränser, personlig utveckling, ledarskap, vinnartänkande, härdas fysiskt och psykiskt, lära känna sin kropp och sitt psyke. Målet var också att kunna anpassa sig till det totalt oväntade/oförberedda och lösa uppgiften.
Även att lära sig mer om överlevnad i vildmark, forntida tekniker, och s.k. ”bush craft”.

Alla deltagare blev med bil transporterade till Gyllbergen naturreservat, väster om Idkerberget. I ösregn började så vandringen rakt genom obanad vildmark, över berg, ner i dalar, över myrar, vatten, stock och sten. Det blev många stopp för undervisning. Bland annat lärdes navigation med karta och kompass ut. Senare fick deltagarna lära sig lite om hur man navigerar utan karta och kompass i vildmarken. Hur man t.ex. kan använda sig av solen, en pinne och stenar, en vanlig klocka, synål, mobiltelefon osv.

Teoretisk genomgång.

Vid en fin sjö långt in i vildmarken, gjordes ett lite längre stopp för mat, dricka och undervisning. Bland annat fick deltagarna lära sig några mycket användbara knopar, lägerbygge och övernattning i kyla utan sovsäck.

Med en vanlig presenning kan man bygga flera olika sorts läger.

Deltagarna kämpade på genom vildmarken i regnet. Ingen klagade, stämningen var mycket god och alla trivdes. Självklart fick vissa deltagare kämpa på lite hårdare än andra, som var mer vana vid umbäranden. Men ingen gnällde eller yttrade några negativa ord. Den yngsta var 16 år, men klarade strapatsen mycket bra och utan problem.

Efter mörkrets inbrott stannade hela gruppen vid ett gammalt fint fäbodsområde. Gruppen intog näring sittande på stranden, vid den vackra sjö som ligger där. Regnet slutade och det blev stjärnklart med fin halvmåne och dimman hängde över sjöar och myrar.

Gruppen fick en ny uppgift och det var att själva med karta och kompass finna vägen tillbaka till Borlänge. Valet stod då mellan att i mörkret fortsätta vandra rakt genom obanad vildmark eller välja de gamla fäbodstigar som slingrar sig tillbaka till Borlänge. Samlingen valde då att vandra på de gamla fäbodstigarna resten av de mil som var kvar. Men att finna dessa stigar i mörkret, ja det visade sig vara lättare sagt än gjort. Men lugnt, fint och metodiskt löste gruppen uppgiften. Vandringen fortsatte längs dessa gamla leder genom vildmarken. Passerade många fina gamla fäbodar, mycket kultur och historia.

Dimman hängde ännu mycket vackert över myrar och sjöar, med månen och stjärnorna som lyste upp skogen. Några i gruppen hade aldrig varit ute en hel natt i skogen, speciellt på strapatsvandring. Alla njöt av god kamratskap, fin vildmark och stämning.

Bitvis under natten var det svårt för gruppen att finna stigen, i alla fall rätt stig, men trots lite väntan ibland så klagade ingen. En negativ person kan dra ner en hel grupp. Men det märks att medlemmarna i Svenska motståndsrörelsen, är av en helt annan kaliber än den genomsnittlige människan på gatan. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad av dem.

Nu var det söndag förmiddag och gruppen kunde börja se slutet på vandringen. Trötta och slitna bestämmer sig då gruppen för att springa resten av biten som är kvar till samlingslokalen, mycket imponerande!

Väl vid lokalen så åt hela gruppen och sedan hade vi genomgång av dygnet som hade passerat. Trötta och slitna ja, men alla lyckliga och leende. Nöjda över att genomfört denna extremvandring. Nu var planen egentligen att deltagarna skulle lastas i fordon, köras sista lilla biten till samlingslokalen, där skulle fordonen göra en u-sväng och köra iväg igen. Deltagarna skulle så köras österut ca 15 km och därifrån tvingas vandra tillbaka genom vildmarken. Det handlar om att kunna lösa uppgiften oavsett omständigheterna och att kunna anpassa sig till det helt oväntade. Det man absolut inte är förberedd på. Anledningen till att det ej blev så, är helt enkelt att tiden rann iväg. Vi hade ju som nämnt tidigare, stannat en del för utbildning under vandringen.

Många hade långt att köra hem. Vi ville ju självklart ej att de satte sig i bilar och körde efter denna strapats utan sömn. Så därför hoppade vi över den sista delen denna gång.

Men alla hade garanterat klarat de sista 15 km, om vi hade kört ut dem. Det är jag helt övertygad om…

En eloge till alla som deltog. Bara det att våga komma och kasta sig ut i det okända och pröva, ja det är värt en eloge och en enorm respekt. Imponerande!

P.S. I oktober/november, ja då ska vi flanera lite igen. Vågar DU komma och vara med? Eller har du en bortförklaring/ursäkt?


  • Publicerad:
    2011-09-02 00:00