Någon gång på förmiddagen, lördagen den 13 maj, så samlades ett tiotal kamrater från Nordiska motståndsrörelsens Näste 1 på en plats i Stockholms utkanter för att tillbringa en helg ute i det fria. Planen var att deltagarna, förutom att umgås och knyta ännu starkare band med varandra, även skulle tillförskansa sig lite nya kunskaper – främst av den typ som kan komma en motståndsman till gagn ute i skog och mark.

Efter en lagom lång vandring så stannade gruppen till på en klipphäll med utsikt över en sjö. Magarna kurrade och det var då dags för dagens första uppgift: att fixa lunch. Och för att fixa lunch, så behöver man eld. Men inte vilken eld som helst – gruppen skulle lära sig att göra en så kallad ”Swedish fire torch”. Man kapar en bit av ett träd (lämpligt nog så härjade en väldigt produktiv bäver i trakterna) och delar upp den i fyra tårtbitar, för att sedan tända en eld i mitten. Därefter kan man reglera syretillförseln, och därmed intensiteten, på elden genom att flytta delarna närmre eller längre ifrån varandra.

Är toppen plan så fungerar det alldeles utmärkt som spis. Till lunch blev det köttgryta med potatis, vilket var välbehövligt, då nästa uppgift var att bygga en stor bivack att sova i under natten.

Efter en kortare rundtur för att hitta en lämplig lägerplats så delades gruppen upp och sattes i arbete. Man hade en idé, och för att utföra den behövdes material. Stora mängder material. Stockar, stenar, slanor, granris och – sist men inte minst – bränsle till elden. Terrängen vid lägerplatsen var minst sagt kuperad, så det blev många vändor upp och ned för steniga, rotfyllda backar och klippor. Efter ett antal timmar av släpande och bärande så blev nog många ganska så möra i kroppen. Men till slut så stod vindskyddet klart.

Nästa sak på agendan var en välförtjänt middag. Planen var att fånga en firre eller två, och grilla dessa över öppen eld, men fiskelyckan var tyvärr inte med Näste 1 den här dagen. Man fick ta till nödprovianten: grillkorv. Denna tillagades i folieknyten tillsammans med smör och lök. Till detta serverades makaroner. Köttgryta i all ära, men efter eftermiddagens ansträngningar så tyckte i alla fall undertecknad nästeskorrespondent att den här måltiden var friluftsaktivitetens kulinariska höjdpunkt.

När solen gick ner utsågs eldvakter och gruppen gick och lade sig på sina granrisbäddar. Sovsäck var dock inte något som stod nedskrivet på packlistan, och deltagarna märkte ganska snabbt att bivackens skyddande lager av granris inte isolerade särskilt väl från nattens kyla. Värmen från elden smet snabbt ut genom dörröppningen. Och här fanns kanske aktivitetens allra viktigaste lärdom: fryser man så är det väldigt svårt att sova. När nästa dag började gry och världen vaknade till liv igen så befann sig de flesta av deltagarna betydligt närmre eldstaden än när de gick och lade sig kvällen innan. Mången sömn blev lidande.

Men trots det så var humöret på topp, och när havregrynsgröten serverades på morgonkvisten så reflekterade motståndsmännen och motståndskvinnorna över det gångna dygnets lärdomar. När man väl ligger still och inte rör på sig så hjälper inte ens tre, fyra lager av kläder särskilt väl mot kylan. Eld är liv, någonting som måste ha varit väldigt självklart för våra förfäder här i Norden, under de bistert mörka och kalla vintrar som de var tvungna att genomlida för att kunna överleva.

Efter att alla hade ätit sig mätta på gröten så packade man ihop och började bege sig hemåt igen. När gruppen började närma sig civilisationen igen så möttes man av en väldigt, väldigt välkomnande syn: en grupp lågstadiebarn och deras föräldrar hade dukat upp ett litet bord där de sålde kaffe, kakor, bullar och saft, för att samla in pengar till en klassresa – passande nog en vandringstur. Och tidpunkten kunde inte ha varit bättre. De hade just kommit dit! Med varmt kaffe i handen, och en bulle i munnen, blev den sista biten av vandringen tillbaka till bilarna verkligen pricken över i. En lyckad avslutning på en väldigt lyckad helg, i gemenskapens tecken!

• Publicerad:
  2017-05-18 15:00