Vikten av moderskapet

KRÖNIKA. Paulina Forslund skriver här om mödraskap både ur ett personligt och samhälleligt perspektiv med anledning av mors dag.

Foto: CC0

Idag är det Mors Dag. Kanske har ni slängt iväg ett sms till er mamma eller grattat henne på något annat sätt. Jag tänkte att det idag vore ytterst passande att skriva en krönika om moderskapet.

I dagens Sverige har mamman tappat sin forna glans och status. Barn och allt som kommer med den uppgiften lågprioriteras. Man förväntas som kvinna istället lägga vikt vid andra saker som att bejaka sig själv, ”leva livet” och fokusera på karriär/utbildning. Ungefär på samma vis ser det ut i alla västerländska länder. Även om Sverige nog är värst då det kommer till detta.

En stor bov i dramat är feminismen som den verkar idag och har sett ut de senaste 50 åren. Unga flickor och kvinnor har tidigt fått lära sig att moderskap mer eller mindre är en form av slaveri, ett förtryck. Jag har i skrivande stund svårt att komma på något mer destruktivt eller förödande synsätt.

50 år av detta har definitivt satt sin prägel på det samhälle vi lever i. Istället för att upphöja och idealisera det fantastiska och ärofyllda i att frambringa nytt liv och bli mamma så förringas det. Jag är övertygad om att fler skulle välja moderskapet om synen vore annorlunda. Det är tänkvärt att det finns två saker man aldrig kan ha gemensamt med sina biologiska heterosexuella föräldrar. Homosexualitet och barnlöshet. Och hur detta störda samhälle än vrider och vänder på det så är vi alla resultat av föreningen mellan en man och en kvinna.

Ett annat stort problem kombinerat med det jag tidigare tog upp är att unga mognar mycket senare. Jag läste nyligen en studie om detta. Där fann man att unga män och kvinnor i snitt låg hela 5 år efter i den emotionella och sociala mognaden jämfört med för 20 år sedan. En kvinna på 20 tenderar alltså att bete sig som en mer eller mindre barnslig, självbejakande och ansvarslös 15-åring.

Jag kan inte påstå att alla unga kvinnor skulle bli bra mödrar. Däremot vågar jag påstå att föräldraskapet överlag är en naturlig del av människans utveckling. Man växer med rollen helt enkelt. I nationalsocialismens Tyskland levde man efter mantrat att barnet förädlade kvinnan. Det vill säga att hon kom till sin rätt när hon axlade rollen som mor. Hitler införde också en gynnsam socialpolitik vars syfte var att på olika vis stärka och värdesätta familjen. Han lanserade även medaljen Moderkorset som ett tydligt bevis på den ära som följde med moderskapet.

När kvinnor (och då framförallt vita) föder sitt första barn sent så har de inte bara ”hunnit leva livet, skapat sig en karriär och rest och sett världen”. Nej, det barnlösa livet har ofta även en baksida. Många kvinnor har sedan tidiga tonår ätit p-piller, de har inte sällan utsatt sina kropp är för en eller flera aborter, de har även vant sig vid att leva livet med sig själva i centrum. Alla dessa saker kan ligga dem till last då de väl kommer på att ”nu hade det suttit fint med ett barn”. Det är inte säkert att kroppen orkar. Att få sitt första barn är en stor, många gånger omvälvande förändring. Även åtskilliga medicinska studier visar att kvinnan är som mest lämpad (fysiskt) att föda barn då hon är runt 18-25. Efter 35 sjunker antalet bra ägg radikalt för att nästan vara slut runt 40.

En stor del av folkets framtid och öde står eller faller på hur kvinnan uppfostrat sina barn. Därför är det av oerhörd vikt att lyfta fram ett starkt kvinnoideal där det återigen ses som det ädlaste av uppgifter att föda, fostra och ta hand om sina barn.

Jag blev själv mamma som 19-åring och det har haft en enorm inverkan på vem jag är idag. Att vara mamma men även ta del av min mors och min far/mormors erfarenheter och råd har också lagt grunden för mitt ideologiska uppvaknande.

Jag brukar säga att kvinnor är som superlim. Vi är väldigt bra på att hålla ihop saker. Familjen, samhället och framtiden är beroende av det. Därför är det på sin plats att idag hylla alla underbara mammor. Hon som gett dig livet. Som plåstra om dig när du trillat från cykeln, lärt dig prata (det är ingen slump att det heter just modersmål) och lärt dig vad som är rätt och fel.

En kärleksfull mor är det vackraste som finns. När hela hennes väsen utstrålar ovillkorlig kärlek, omsorg och uppoffring. Den synen på modern gynnas hela samhället av. Med det i åtanke hoppas jag att ni firar Mors Dag den här soliga söndagen.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
5 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments