I början av månaden skrev Johan Lindblad en intressant artikel om Expos redaktör Daniel Poohl och det nya begreppet ”positiv antirasism”. Lindblad tog i artikeln fasta på följande citat av Daniel Poohl när han blev intervjuad av tidningen Akademikern: ”Vi måste erkänna att ett mångkulturellt samhälle inte är något paradis. Vi kommer att fortsätta ha samhällsproblem.”

Lindblad kommenterade: ”Uttalandet i sig är inte alls speciellt konstigt eller anmärkningsvärt. Men när det kommer från Daniel Poohl, som med flit och iver hyllat det mångkulturella samhället kanske till och med ’antirasisterna’ får sig en tankeställare.”

Daniel Poohl, både kapabel och beräknande

En del kanske tror att uttalandet från Daniel Poohl var en form av groda. Så är inte fallet. Den som tror att arvtagaren till Stieg Larsson är en idiot, misstar sig grundligt. Vi får inte glömma att en av Expos viktigaste uppgifter är att utbilda och instruera andra svenskfientliga inom såväl lärarkår som media – och att de är bra på vad de gör. Att Daniel Poohl är yngre och mindre erfaren än vad Stieg Larsson var, och att han inte verkar ha lika mycket pondus, gör honom inte till mindre farlig. Om inte annat kan Poohl utnyttja detta och framstå som mer ärlig och trovärdig än Stieg Larsson, som var känd, även inom egna kretsar, för sina förutsägbara plattityder. Genom att Daniel Poohl framstår som mer harmlös än sin föregångare kan han tillämpa Sun Tzus principer om vilseledning: ”Om du är kapabel, uppvisa oförmåga”. Bakom Daniel Poohls beräknande ”erkännande” finns nämligen ett specifikt budskap, ett direktiv till sina svenskfientliga medlöpare, en strategi för att bemöta den alltmer växande skara som har fått nog av massinvandringen.

En del av en krigföring

Låt oss fortsätta på temat ”krigets konst”. Massinvandringen är i allra högsta grad en del av en krigföring. Detta sammanfattas på följande sätt i artikeln Ett fritt Norden: ”Mångkultur och massinvandring är vapen i händerna på det gränslösa kapitalet. Målet är att bryta ner länder och slå sönder den etniska och kulturella strukturen för att därigenom öppna upp för exploatering och kontroll. Mångkulturen är ett angrepp på vårt folks kulturella grundvalar, massinvandringen är ett angrepp på vårt folks biologiska fundament.”  Mångkulturen kan beskrivas som en ockupation som förs, ”inte med stridsvagnar, men väl av barnvagnar,” som Erik Gjems-Onstad uttryckte det.

Precis som i alla krig bedrivs propaganda och psykologisk krigföring. Det är där bland andra Expo kommer in. Daniel Poohl skriver att ”vi måste erkänna att ett mångkulturellt samhälle inte är något paradis”, med tillägget att ”debatten har kört fast”. Det låter ärligt och harmlöst. Fina ord. Vad Daniel Poohl egentligen menar kan sammanfattas som: ”Ajdå, vårt mångkulturella experiment är genomskådat. Vår propaganda för det mångkulturella paradiset har kört fast, vi är avslöjade.” Poohls lösning på problemet skulle kunna sammanfattas på följande sätt: ”Det smartaste just nu är att erkänna detta, eftersom vi då skulle framstå som mer trovärdiga.”

Den nya strategin

Hur tillämpas då detta i praktiken? Det finns två uttalanden bara i veckan som praktiserar den nya strategin att börja tala sanning. Huruvida personerna bakom uttalandena är medvetna om sin egna roll vet jag inte, men att systemet utnyttjar dessa i sin krigföring är i alla fall sant. Lika sant som att dessa uttalanden hade inneburit avsked och möjligen också politisk förföljelse för bara några år sedan.

Det ena exemplet finner vi i en ledarartikel, ”Godhet är en sak, dumhet en annan”, i Gotlands Allehanda. Artikelförfattaren, Merit Wager, själv förespråkare av invandring, om än av en begränsad sådan, skriver om hur flata svenskar är mot invandrare. Det andra exemplet finner vi i den danska tidningen BT där en forskare i rättsmedicin, Karin Helweg-Larsenvarnar unga kvinnor för utländska män. Hon menar att främlingar har en helt annan kvinnosyn än danskar.

Det faktum att forskaren är medlem i Enhedslisten (motsvarande Vänsterpartiet) borde göra att det ringer varningsklockor.

”Hurra!” utbrister sådana som Avpixlat och Fria Tider. Äntligen någon som ”tar bladet från munnen”. Äntligen någon som ”inte skräder orden”.

Problemet med säkerhetsventiler, som Jimmie Åkesson beskriver sitt SD, men som även är en korrekt beskrivning på Avpixlat/Fria Tider, är att de missar själva poängen i dessa två exempel. Både Wager och Helweg-Larsen vill nämligen att vi ska fortsätta att leva i ett mångkulturellt samhälle. Att Merit Wager anser att svenskar är för flata mot invandrare betyder inte att hon anser att vi svenskar ska blir herrar i vårt eget hus och skicka inkräktare på första plan hem. Nej, hon anser att vi ska ställa krav på dem, lära dem om svenska lagar så att de kan bli fullgoda ”svenskar”. Att Karin Helweg-Larsen talar öppet om främlingarnas kvinnosyn betyder inte att hon, trots att hon är medveten om fundamentala skillnader mellan vi och dem, vill att vi ska sluta importera sådana som våldför sig på våra kvinnor. Nej, det som Karin Helweg-Larsen säger är att danska kvinnor måste vara medvetna om de signaler som de sänder ut, och att om de inte ändrar sitt beteende så finns risken att de kommer att bli våldtagna.

Anpassning eller motangrepp?

Vad det hela handlar om är alltså att vi måste anpassa oss. Det spelar nämligen ingen roll om det mångkulturella samhällsexperimentet innebär ofattbara samhällsproblem, ”det viktigaste är att det finns en vilja att klara svårigheterna tillsammans”, som Daniel Poohl uttrycker det. Detta ”tillsammans” innebär naturligtvis att det är svenskarna som måste reda ut alla de problem som i grunden har skapats av förrädarpolitikerna.

I framtiden kommer vi att se liknande uttalanden helt öppet i såväl Aftonbladet som i Bonnier-pressen. Säkerhetsventilerna kommer att fortsätta jubla för varje brödsmula de får, för varje litet erkännande. Systemet kommer deklarera att det mångkulturella samhället är ”här för att stanna” och att det trots alla brister är ”för sent att göra något åt det nu”. Till sist finns bara alternativet att ”klara svårigheterna tillsammans”.

Vi andra, vi som vill åstadkomma verklig förändring, måste vaccinera svenskarna från denna psykologiska krigföring. Att vi genom vår kamp och vårt upplysningsarbete har tvingat systemets upprätthållare att erkänna att ett mångkulturellt samhälle inte är något paradis, kan och bör ses som ett uttryck på att vi är på rätt väg. Men att tro att systemet har svängt och skulle hålla med oss är både naivt och farligt.

Den nationella rörelsens budskap, till såväl folkkamrater som till de som sprider förvirringen, måste vara följande: Vi vill inte ställa några krav på främlingar så att de ska integreras och bli riktiga ”svenskar”. Vi vill inte att våra nordiska kvinnor ska ändra på sitt sätt att leva för att slippa bli våldtagna av främmande män. Mångkulturen är INTE här för att stanna, den ska krossas!

Vårt folk kommer att resa sig i exakt samma stund som det slutar att anpassa sig till systemet. Ve den som motarbetar denna folkresning!


  • Publicerad:
    2012-07-30 23:30