Det finns en anledning till att radikala rörelser, ofta med mål bortom rimlighetens gräns, röner större framgångar än sina konservativa motsvarigheter. När en organisation eller ett parti börjar liberaliseras, anpassa sig eller göra avståndstaganden skriver det sin egen dödsdom.
Det av etablissemanget understödda partiet och av gemene man missförstått nationella Sverigedemokraterna får många röster, men det är väl likaledes det enda som det har. Den radikala nationella rörelsen producerar mer och har långt mycket mer aktiviteter samt aktivister än dess demokratiska motsvarigheter.
Ofta behöver människor en ”högre” mening för att kunna offra sig för något. Vår motsvarighet till detta ligger djupt rotad inom oss alla, och det är även en strävan efter vår rätt till frihet. Detta är inget som exempelvis SD strävar efter. De kanske nöjer sig med ett halvt steg på vägen mot detta mål, men innan de ens tagit det verkar det som de kommer att ändra sig. De vrider nervöst på sig lite för att sedan rätta in sig i ledet igen, för vad de har är enbart ett tomt skal. SD är bara en bluff och det har det varit hela tiden.
De mest motiverade, orubbliga och övertygade anhängarna till olika idéer kan förmodligen hittas i de rörelser som har de största och mest ”omöjliga” målen. Se exempelvis på religiösa sådana eller dessa på de platser där förtrycket av folket är som störst. Ännu har svensken och vänsterlänningen det skapligt bra i sin värld, åtminstone materiellt och särskilt de som är välbärgade, men vi vet att det inte kommer vara så i all evighet. Handlingskraftiga människor som vill förändra det som de anser vara fel lockas knappast av löften om små, mer eller mindre obetydliga mål som är realistiska att genomföra inom en övergripande framtid. Dessa drömmer om, och vill förändra hela världen till en bättre plats, liksom vi som anslutit oss till Motståndsrörelsen. Vi vet att våra mål kanske inte kommer att kunna genomföras under vår livstid, men hycklar ändå inte om vad vi vill och tror på.
Det finns ingen starkare motiverande kraft än den säkra övertygelsen om att man har rätt. Vi bör vara disciplinerade fanatiker, dvs. att vi skall ha en fanatisk tro till saken vi kämpar för och för det krävs en järnhård övertygelse om att vi har rätt. Vi skall vara den raka motsatsen till den evige folkförgöraren och de fanatiska fienderna till vårt folks överlevnad. Vi är deras fanatiska motståndare, vi försvarar vårt blod och vår rätt att existera; vi är förkämparna för frihet i denna värld samt allting gott.
Hoppa till huvudinnehåll
