KRÖNIKA. När riksdagsvalet stod inför dörren arrangerades Nordendagarna för aktivister inom Nordiska motståndsrörelsen med stängda hjärtan.

När jag står på gräsplanen med några välbekanta skåningar dyker olika samtalsämnen upp. Vad betyder ett växande stöd för Sverigedemokraterna? Hur ska man förhålla sig till personer som ändrar sitt beteende genom att rösta på Sverigedemokraterna i det kommande riksdagsvalet?

Simon Lindberg håller med mig att det kan vara pedagogiskt riktigt att uppmuntra personer som tagit steget. För många är det en omvälvande sak att börja stödja Sd, menar han. Vi förstår båda två att Sverigedemokraterna inte utgör lösningen på den situation vi hamnat i. Det är därför vi befinner oss på samma plats denna dag. Framför oss tävlar våra likasinnade kamrater blixtboll, ett spel som har likheter med rugby. Skillnaden är bland annat att spelarna inte tacklas och att du måste släppa bollen när någon dunkar dig i ryggen.

blixt boll c

Simon Lindberg har förberett ett tal som han ska hålla senare på kvällen som ansluter till detta arrangemang som går under namnet Nordendagarna. Dessa arrangemang kan ge motivation för att uthärda och stärka sig själv i kampen för Nordens befrielse, i en framtid där påtvingad massinvandring blivit ett minne och där norra Europa återtagit kontrollen över sitt territorium. Jag tycker att Nordendagarna känns särskilt motiverande när jag träffar våra nordiska grannfolk. Finnarna förstår till viss del vad jag säger på svenska men när det behövs övergår jag till engelska även om det kan kännas förnedrande att tala språket från våra fientliga segermakter.

Vi förstår alla att situationen i Sverige, Norden och hela världen går att direkt härleda till krigsslutet 1945. Om historien slutat annorlunda skulle miljöförstöring, överbefolkningen på planeten, kulturell och andlig depravering, vara områden som hållits i schack. Världen skulle helt enkelt varit bättre och rikare om nationalsocialisterna segrat. Det skulle inte förekomma att våra makthavare talade om att ”öppna era hjärtan”. Kopplingen till 1945 och dagens situation är samtidigt obekväm för många invandringskritiker och nyvunna anhängare av Sverigedemokraterna.

Inom invandringskritiska kretsar vill man inte göra upp med historien och gå till botten till anledningen till varför vi hamnat i den situation vi befinner oss i. Vissa väljer att hålla fast vid etablerad historieskrivning och skriva hyllningssånger till staten Israel och den internationella sionismen. Insikten om vilka krafter det är som drivit fram massinvandring till Sverige och Europa gör att vi förstår att sionistiska Sverigedemokraters positioner är absurda för att uttrycka sig milt.

Tron på demokratin är en sorts religion enligt min mening. Enligt denna tro är det viktigt att befolkningen i landet inbillar sig att de har något att säga till om genom att lägga en lapp hos en valförrättare en gång vart fjärde år – inte sällan på partiet som utlovat mest pengar för den egna plånboken. Sverigedemokraterna har till viss mån ändrat detta mekaniska mönster.

Sveriges mest avlägsna delar som nyligen varit oförstörda svenska idyller har ”berikats” av de mångkulturella världsförbättrarnas visioner i praktiken. Hyresavtalen tecknas mellan Migrationsverket och mindre samvetsgranna fastighetsägare men entusiasmen delas inte längre av svenskarna som fått sina nya grannar. De tycker att det är dags att rösta på Sd och att skicka en signal.

Jag förklarar till Simon Lindberg att jag inte fördömer personer som glatt meddelar att de tänker rösta på Sd. Om det var så enkelt att det räckte med att lösa dagens situation genom att rösta på Sverigedemokraterna så skulle även jag vara en given Sd-anhängare. Tyvärr räcker det inte att rösta på Sd för det har redan gått för långt, är något jag själv brukar förklara.

Precis som Simon Lindberg förklarar är det en stor sak för många att rösta på Sverigedemokraterna. Det borde betraktas som ett första friskhetstecken att någon ändrar sitt röstbeteende. Att rösta på Sd kan vara början till en djupare förståelse och i slutänden bli en fullständig befrielse från sinnessjukdomen som länge plågat svenska befolkningen. I denna sinnessjukdom har befolkningen litat på makthavare som talat om att öppna sina hjärtan och okritiskt konsumerat Bonnierpressens psykologiska manipulationer.

Att ändra sitt beteende genom att rösta på Sd kan som nämnt vara ett första friskhetstecken men att i ljuset av dagens främlingsinvasion fortsätta stödja någon av sjuklöverns partier detta val är värre än att vara sinnessjuk – dessa regimanhängare kan snarare jämföras med förståndshandikappade. Jag tänker inte be om ursäkt om någon läsare känner sig kränkt av mitt domslut över det manipulerade svenska folket. Detta är nämligen fördelen med att inte vara en politiker som säljer ut sig med billiga löften och uttryck som låter bra.

Som medlem i Nordiska motståndsrörelsen och redaktionsmedlem på Nordfront har jag privilegiet att tala sanning och betacka mig allt populistiskt smicker som ofta präglar den invandringskritiska politikern. Jag mår bra när jag kan bidra med att odla politikerföraktet, att håna politisk korrekthet och strö salt i såret på den demokratiska religionen.

Bonnierpressen kommer fortsätta att beskriva mig och mina kamrater ur Nordiska motståndsrörelsen med de mest motbjudande uttryck som journalisterna kan fantisera ihop. Det finns dock en beskrivning av mig och mina kamrater som jag hoppas att Bonnierjournalisterna kan vidareförmedla med mina fulla välsignelser – vi har inte öppnat våra hjärtan!


  • Publicerad:
    2014-09-08 12:29