Verkliga flyktingar: De som vittnar mot gängkriminella

GÄNGBROTTSLIGHET. Den finns många maskor i det kommunalt finansierade skyddsnät som ska omge dem som vittnat mot gängkriminella. Polisen hänvisar till att skyddsbehovet ofta endast är upplevt och de flesta kommuner efterfrågar ett större statligt ansvar.

Genrebild. Foto: Pixabay.com.

Ett liv på flykt. En söndertrasad existens utan jobb, bostad eller pengar.” Så beskriver advokaten Eva Cetin tillvaron för dem som i Sverige stått upp emot gängkriminaliteten och vittnat mot misstänkta gängmedlemmar. För dessa rakryggade människor blir ”vittnesskydd” ofta i praktiken en schimär.

— Familjer som vittnar mot gängkriminella är hjältar som borde hyllats för sitt mod. I stället blir de utlämnade, säger Cetin till Aftonbladet.

Hon vittnar om hur de som vägrar vika sig för gängens hot och vittnar mot misstänkta brottslingar ofta i slutändan får klara sig utan det skydd de behöver, efter att ha tvingats överge jobb, bostad och socialt sammanhang.

Eftersom de inte har någon inkomst blir de utelämnade till kommunens välvilja att ordna en bostad – med högst varierande resultat. Flytt till ny kommun medför samma beroende av någons generositet.

— Om en kommun tar emot familjen och hjälper till med bostad kommer hela det ekonomiska ansvaret att överföras till den nya kommunen. Det är just här problemet ligger, det är kostsamt för den nya kommunen, förklarar Cetin och fortsätter:

— Skydd för vittnen och deras familjer kan inte vara en kommunal budgetfråga, det kan inte vara det som avgör något som är helt avgörande för vårt rättssamhälle och för att bryta tystnadskulturen där fler människor ska våga vittna i domstolen.

”Polisen blundar för problemen”
Cetin menar att polisen inte tar till sig omfattningen av problemen och att de ofta förminskar allvaret i hoten.

Det är inte ovanligt att hot mot vittnen om mord eller misshandel verkställs. Enligt gängens logik så måste hot ibland verkställas, för annars skulle de snart inte tas på allvar av de utsatta.

Hoten har enligt Cetin de senaste 15 åren även börjat riktas mot familjer, vilka även understundom utsätts för dödligt våld.

— Spelreglerna har ändrats helt. För 10–15 år sedan hotade man inte familjerna eller riktade dödligt våld mot dem. Numera finns inga spelregler. Familjen blir måltavlor och hotas till livet om någon medverkar i en domstolsprocess. Familjerna som tvingas stanna kvar i samma bostadsområde är väldigt utsatta, berättar Cetin.

Polismyndighetens pressekreterare Karin Styrenius presenterar i ett mejl till Aftonbladet en som hon menar vanlig, gällande och rimlig förklaring till att så många vittnen upprörs över uteblivet vittnesskydd: Vittnets upplevelse av en hotbild motsvarar inte alltid en hotbild i verkligheten.

Ibland är det skillnad mellan upplevd och faktiskt hotbild, där polisens arbete med skydd hanterar faktisk hotbild. Att känna sig hotad, även om det inte finns en hotbild, medför ofta inskränkningar i individens leverne. För att komma tillrätta med den upplevelsen krävs stöd, inte skydd.

Ett erkänt problem för verksamheten med vittnesskydd är enligt polismyndigheten att man lider av underbemanning och kan avsätta ytterst få anställda till personskydd.

”Anonyma vittnen löser ingenting”
Många har som ett sätt att stävja utvecklingen med hot mot vittnen föreslagit anonymitet hos dem som vittnar. Detta är inte en väg som Cetin förespråkar.

— Det är inte rätt väg att gå om vi vill kunna lagföra fler och lösa fler brott. Anonyma vittnesmål kommer inte att ha samma styrka som om någon står i rätten och berättar…Vittnesskyddet måste utökas och styras nationellt. Om fler kunde få skydd är jag helt övertygad om att fler skulle prata och medverka under förundersökningen och vittna i domstol, säger Evin Cetin.

Vem som ska få skydd, och hur detta skydd ska se ut, fastställs av Polisens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet (Bope). Antalet utsatta som får vittnesskydd är sekretessbelagt. De flesta av dessa har enligt polismyndigheten en egen koppling till organiserad brottslighet.

Den som erhåller vittnesskydd har att följa polisens instruktioner, oavsett vilka begränsningar av den personliga friheten som de medför:

— Om skyddspersonen inte följer de anvisningar och direktiv som överenskommits i kontraktet kan inte polisen längre vara behjälplig med skydd eftersom skyddspersonen då utsätter sig för en risk, och därmed blir övriga skyddsåtgärder meningslösa, förklarar chefen för sektionen för brottsoffer och personsäkerhet i Region Syd Tony Pallon.

Polisen betonar att åtgärderna inte ens är föremål för diskussion:

— Att ingå i någon form av personsäkerhetsprogram är inte att ställas inför ett smörgåsbord av skyddsåtgärder och välja vad man vill ha. Åtgärderna beslutas av polisen, eftersom vi har erfarenheten och kunskapen.

”Ansvar bör flyttas från kommuner till staten”
Det är inte staten utan kommunerna som betalar för det vittnesskydd som polisen rekommenderar. En enkätundersökning genomförd av SR 2015 gav vid handen att 115 av 190 kommuner önskar att staten ska ta ett större ekonomiskt ansvar för vittnesskyddet. 70 av dem svarade att staten borde finansiera verksamheten till hundra procent. Enligt en statlig utredning från 2009 anser socialtjänsten överlag att det är polisen som ska ha ansvaret för vittnesskydd.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments