INRIKES. I tisdags förra veckan hölls rättegången mot 90-åriga Vera Oredsson som stod åtalad för hets mot folkgrupp efter att hon vinkade till meningsmotståndare under Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Borlänge 2016.

Strax innan rättegångens start i Falu tingsrätt. Foto: Nordfront.

Det var i tisdags förra veckan som Nordiska motståndsrörelsens hedersmedlem Vera Oredsson infann sig i Falu tingsrätt där hon stod åtalad för hets mot folkgrupp. Orsaken till åtalet var att meningsmotståndare från clownnätverket We Are Dalarna anmält Vera efter att hon fastnat på en bild från Motståndsrörelsens demonstration i Liljekvistska parken i Borlänge 2016 när hon vinkande. Nätverket menade dock att Vera skulle ha gjort en så kallad Hitlerhälsning och därmed gjort sig skyldig till brott.

Åklagaren Johan Knies valde att gå vidare med anmälan och lämnade in en stämningsansökan mot Oredsson och som sedermera kom att hållas i tisdags förra veckan.

Cirka femton medlemmar och aktivister från Motståndsrörelsen, däribland jag själv, var på rättegången för att visa Oredsson vårt stöd. När vi kom till tingsrätten hade vi förväntat oss stort polisuppbåd men förvånande nog var det bara en ordningsvakt på plats. Inte heller var det så många representanter från lögnpressen på plats, endast några fåtal journalister från SVT och Dalarnas Tidning dök upp.

Vera Oredsson mottog blommor från Motståndsrörelsen för att visa att hon har vårt stöd. Foto: Nordfront.

När rättegången startade ombads Oredsson berätta hennes version av vad som hände i parken i Borlänge då det aktuella fotografiet togs. Vera berättade att det var trevlig stämning i parken, att demonstrationen var lyckad och det helt enkelt var en munter stämning som rådde i parken. I en paus mellan talen som hölls stod Vera tillsammans en skara kamrater, däribland Nordfronts nyhetsredaktör Simon Holmqvist, vända mot en grupp meningsmotståndare som stod och skrek bakom kravallstängslen cirka 100 meter bort, varpå Holmqvist skämtsamt ska ha sagt något i stil med: ”Vera, ska du inte vinka åt dina beundrare?”. Vera ska då ha sträckt sig för att inte bli skymd av poliserna som stod en bit längre fram och sedan vinkat åt motdemonstranterna.

På frågan från åklagaren om det inte var en ”Hitlerhälsning” Vera gjorde svarade hon rakt av nej, framförallt på grund av att det aldrig skulle falla henne in att göra hälsningen mot meningsmotståndare då hon ser den som helig och inte något som ska användas hur som helst.

Åklagaren plockade då fram en bild ur en ”broschyr” som visar Oredsson när hon i sina yngre dagar visade hur det gick till när man gjorde en korrekt ”Hitlerhälsning”. Åklagaren menar att bilderna i dessa och bilden från Borlänge var likadana, trots att det var en solklar skillnad mellan dem. I broschyren ser man Vera i rak ställning med armen i rät vinkel framåt med handen ut i ögonhöjd, medan bilden från Borlänge visade Vera från sidan och med handen över huvudhöjd.

Därefter skulle åklagaren plocka fram sina ”stjärnvittnen” i fallet men genast uppstod det problem. Bland annat kallades en kvinnlig polis som vittne till förmån för åklagarsidan, men i själva verket var poliskvinnans vittnesmål snarare till försvarets fördel. Dels för att det visade sig att poliskvinnan inte ens hade varit på plats i Borlänge där demonstrationen hölls, eftersom hennes uppgift för dagen var att arbeta som utredare på stationen. Men också då hon kunde vittna om att en poliskollega, som faktiskt hade varit på plats, hade rapporterat till henne att allt hade gått lugnt till och att ingen anmälan fanns att göra. Poliskvinnan ställde sig även oförstående till varför hon hade blivit kallad att vittna om en händelse som man påstår har skett på en plats där hon inte ens hade befunnit sig.

Sedan kallade åklagarsidan Fredrik Almroth, fotografen som hade fotat den aktuella ”hälsnings-bilden”. Almroth, som ingår i den ”antirasistiska” gruppen ”Inte rasist, men…” (IRM), erkände att han inte såg Vera utföra själva ”gesten”. Istället berättade han att det var först någon dag efter demonstrationen som han hade upptäckt ”hälsningen” när han gick igenom bilderna och att han då ska han ha blivit ”fundersam” på huruvida Veras vinkning var olaglig eller inte. Han ska då ha rådfrågat en vän som sedermera ska ha sagt att det såg ut som ”Hitlerhälsning”, vilket resulterade i att en anmälan mot Oredsson gjordes.

Inför rättegången har en grupp som legat bakom en massanmälningskampanj mot Oredsson skrutit om att flera personer ska ha sett henne utföra den illegala armrörelsen. Det kanske mest spektakulära som framkom under dagen var alltså att åklagaren, trots detta, inte hade lyckats förmå någon av dessa att under ed bekräfta en sådan observation.

Efter Almroths vittnesmål tog åklagarens ”bevisning” stopp och det blev paus under förhandlingen.

När vi kom ut från rättssalen hade dock ordningsmakten dykt upp i stort antal. Dessa höll sig dock lugna och sökte aldrig kontakt med Motståndsrörelsens representanter.

Ordningsmakten dök upp under pausen. Foto: Nordfront.

När pausen var över och förhandlingen skulle fortsätta var det dags för Oredssons advokat, Henrik Mansfeld, att ta till orda och som hade lyckats få fram bättre och konkret fakta som bevisning, till skillnad från åklagaren, för att Vera inte gjort sig skyldig till det brott hon stod anklagad för.  Bland att hade han kallat ett kvinnligt vittne som faktiskt var på plats i Borlänge och som även figurerade på bilden där Vera anklagades för att ha gjort den olagliga hälsningen. På bilden syns även det kvinnliga vittnet vinka till meningsmotståndarna.

På frågan av advokaten om vad som skedde just i det tillfället då Vera syntes vinka på bilden svarade kvinnan nästintill samma som Oredsson, att det var en trevlig stämning i parken och att de beslöt sig för att vinka till motdemonstranterna som stod en bit bort. När vittnet sedan ombads att svara på om det var en ”Hitlerhälsning” Vera utfört svarade vittnet att så var absolut inte fallet.

Därefter kallades Simon Holmqvist att vittna. Holmqvist berättade att Vera var helt oskyldig till det hon åtalades för då han själv stod precis bredvid henne när vinkningen skedde, dessutom på hans uppmuntran. Hade Oredsson utfört det hon anklagades för hade han sett det, förklarade Holmqvist.

Åklagaren ställde knappt några frågor till advokatens vittnen. Den enda frågan han var mest intresserad av att få svar på var hur många meningsmotståndare var på plats.

Slutpläderingar
Efter att samtliga vittnen hade hörts var det dags för åklagarens och advokatens slutpläderingar. Åklagare Knies inledde med att berätta vad hets mot folkgrupp-lagen säger och sedan om allvaret i HMF-brottets spridning. Därefter sa åklagaren att det var en ”solklar Hitler-hälsning” Vera hade gjort och att det inte spelar någon roll att armen var i annorlunda vinkel än vad den ”bör vara” för att utgöra en olaglig hälsning. Men då han inte hade lyckats bevisa att ”gesten” ska ha fått stor spridning ansåg han att brottet var ringa och att Oredsson bör dömas till böter.

Advokat Mansfeld å sin sida sa i sin slutplädering att han tyckte att det hela var löjeväckande och att han själv inte kunde förstå att Veras vinkning hade kunnat leda till åtal. Därmed avfärdade han åklagarens bevisunderlag helt och hållet. Mansfeld tog också upp att den vittnande poliskvinnan själv sa att dagen hade gått bra och att inget anmärkningsvärt hade noterats, men också att  fotografen som kallades som vittne inte hade något att tillföra till åtalet annat än den bild som det hela gällde. Han hade inte sett själva gesten och han själv kunde inte avgöra huruvida det var en ”Hitlerhälsning” eller inte och kände sig därmed nödgad att rådfråga en vän.

Vad gäller spridningen av ”hälsningen” ifrågasatte advokaten det hela. Dels på grund av att ingen av de hundratal motdemonstranter, poliser eller journalister som stod en bit bort ska ha noterat Veras påstådda olagliga vinkning på plats. Däremot fanns det personer, som till Veras förmån, kunde vittna under ed om att inget brott hade begåtts.

Vidare menade advokaten att åtalet inte gällde spridningen av bilden, utan huruvida vinkningen var en ”Hitlerhälsning” eller om det helt enkelt bara var en helt laglig vinkning som misstolkats på grund av att det tagits en bild när armen var sträckt uppåt. Mansfeld konstaterade också att Veras vinkning inte var i närheten av densamma som Vera gjorde i broschyren, samt att Vera tar starkt avstånd från att göra ”hälsningen” till motdemonstranter då hon ser den som helig.

Avlutningsvis sa advokat Mansfeld att han var övertygad om att åtalet grundade sig på att Vera Oredsson är den hon är och detta inte hade skett någon annan person. Han sa något i stil med:

— Om ni hade dömt mig för att jag hade gjort en sådan vinkning som Vera gjorde till folk i Falun, ja då ska ni döma Vera. Men om ni hade friat mig från en sådan händelse så ska Vera frias.

Därefter avslutades dagens rättegång. Ur ett rent rättsligt perspektiv bör Vera Oredsson frias. Det finns inga bevis, annat än bilden, mot Vera. Och en bild kan manipuleras, tas i olika vinklar, tas ur sitt sammanhang osv. Men ser man på bilden, noggrant, så ser man att det inte är en så kallad Hitlerhälsning Vera gör. Det finns inga vittnen som ska ha sett Vera göra en olaglig hälsning men däremot finns det vittnen som intygat att det endast handlar om en vanlig vikning till provocerade motdemonstranter. Vera har kämpat hårt i hela sitt liv och hon hade med största sannolikhet kunnat stå för om hon hade gjort en sådan ”gest”. Men som hon själv sa, det vore nästintill en hädelse att ”slösa” hälsningen, som för henne är ärofylld, på ett skara gastande meningsmotståndare.

Så ur ett rättsligt perspektiv bör Vera frias, men då vi idag vet att man dömer, och i många fall även fängslar, personer som man anser begått åsiktsbrott eller haft en utsträckt knuten näve och när det råder ”tolkningsfakta” och ”tolkningsföreträde” nuförtiden i Sverige så kan domen ta en annan vändning och att Vera faktiskt blir dömd.

Om så är fallet, så får Falu tingsrätt för resten av livet leva med att de dömt en 90-årig dam för att hon fastnat på bild under en helt vanlig armrörelse. Och sådant glömmer vi inte.

Dom avkunnas den 27 februari.

Se film från rättegången nedanför:

  • Publicerad:
    2018-02-19 19:00