JUL. Vera Oredsson önskar Nordfronts läsare God jul och berättar om sina julminnen från Tyskland.

Kamrater har frågat mig under jultider hur vi firade JUL under ”Hitlertiden” och jag har då tänkt att berätta lite utförligt om detta i andra perspektiv än skrämselpropagandan. Ni i Nordfront har också visat trevliga bilder från den tiden som en motverkan – men jag beskriver här i denna artikel lite upplevelser med familjen och ungdomsorganisationer som jag minns dem.

Berlin är en storstad som inte skilde sig från andra med prunkande julgranar, julklädda skyltfönster och vitskäggiga jultomtar som skramlade med sina insamlingsbössor. 1933 – 42 där de insamlade pengarna gick till behövande Volksdeutsche im Ausland. D.v.s. tyskar i Sudetenland, Österrike och Korridoren Danzig innan de befriades. Alla med NS-sympatier köpte under jultiden VDA-blåa ljus som man ställde på fönsterkarmen för att visa sin solidaritet med de tyska familjerna.

Kommersen var i gång som i alla europeiska länder. På den tiden stängdes alla affärer på helgerna med kortare lördagsöppet. MEN två helger före jul kallades de för silver- och guldsöndagar med långa öppettider för att de yrkesarbetande under sin lediga helg skulle kunna göra sina julklappsinköp. Jag minns dem som väldigt festliga – överallt ljus, julsånger i högtalarna, människorna glada och vänliga. Nürnberga-pepparkakor och de underbara glaskulorna lockade mig särskilt. Dessa pepparkakor är av mjukare och större sort med färgade glasyrfigurer. Glaskulorna kunde föreställa hus eller figurer. Min far som var teknisk järnvägsingenjör, köpte under sina tjänsteresor gärna direkt från Nürnberg både pepparkakor och julgranskulor i form av lok eller järnvägsvagnar som prydde vår stora julgran hemma. På toppen ett hakkors som far själv har sågat ut ur en tunn plywoodskiva, målat med silverfärg och strött silverglitter på. På toppgrenarna cirklade ett band med svenska flaggor, många kulor och ljus gjorde julgranen till ett barndomsminne som jag ännu i dag delvis härmar. Men hakkorset saknar jag.

På Nikolausdagen i början av december (6 eller 9) putsade de tyska barnen sina skor riktigt ordentligt för att sedan ställa dem utanför dörren under natten. De fylldes med små pepparkakor och allehanda sötsaker. Hos de katolska familjerna kom ”das Kristkindchen” och hos andra Jultomten med överraskningarna. Även vi sände paket till utlandstyskar genom myndigheternas försorg där de bad oss att skriva avsändare tydligt för att dessa mottagare skulle kunna skriva ett tack. Vilket vi också fick från familjer i Österrike och Mähren Böhmen!

På julafton kom farmor och farfar på besök där min mor serverade svensk julskinka med allehanda tillbehör. I Tyskland gjordes inga paket utan julklapparna låg öppet under granen. Jag fick alltid 12 klappar, men betänk inte allt var leksaker utan nya vantar, klänning, skor osv. Docka och dockvagn fanns naturligtvis med också. Erinrar mig en röd och vitmålad ”livsmedelsaffär” i dockskåpsformat med alla tillbehör i miniformat, kassa med lekslantar, tvålpulverpaket (fyllda med sockerpärlor) smör (marsipan) bröd av choklad osv – vilken lycka! När tioårsåldern närmade sig fick jag en högt önskad HJ-uniform som jag blev mycket stolt över. Annandagen besökte mor (och jag i blekingedräkt) den svenska kyrkan i Berlin under flera jular – tills den svenska kyrkan bytte präst som lekte 5:e-kolonnare mot NS-regimen och ställde alla svenskar som var ingifta med tyska militärer, SA-män och diverse folk inom nationalsocialismen ut i ”kylan” med sura miner av församlingsmedlemmar som fjäskade med prästen. DÅ bildades av de anständiga svenskarna en egen ortsgrupp i Berlin som träffades. Tänk Er Julen 1943 träffade jag svenska frivilliga på en NS-julfest i Berlin!!

Kriget 1939 förändrade tillvaron – något i början – med mörkläggning. 1940 – 41 förebringade jag jularna på KLV-läger. Den första i Schlesien Annaberg, ett mycket snörikt läger. En natt kom en militär lastbil smygande till vårt läger – och vi barn försökte att titta genom de frostblommande fönstren i vårt till barnhemmet inredda kloster vad som stod på – men misslyckades. På julaftonsdagen fick vi en överraskning. I källaren stod nya kälkar, skidor som räckte till oss alla 20. Denna Julaftonsdagen fanns ingen spännande tråkig väntan för oss – vi hade annat att göra. Men kvällen med paketöppning från våra kära och en strålande julgran toppade ändå lycklig jul för första gången hemifrån. Den andra julen upplevde jag i ett av rekreationshemmen för barn som var klena, eller som jag nyopererad i blindtarmen med vård och riklig nyttig föda. Den låg ibland bergen Riesengebirge och var helt enkelt fantastisk.

41 – 42 var jag hemma igen. Kriget kändes lite mer påtagligt med bombningarna men vi kunde ändå fira en hygglig jul. När far var på resa igen före jul, gjorde mor och jag efter en ritning en lekstuga med tjock rödfärgad papp som stadgades med lister under ett barnskrivbord som blev mycket lyckat. Winterhilfswerk sålde något väldigt glädjande. I stället för diverse märken utbjöds ytterst välgjorda små minitåg av träd. Man köpte lok samt färgglatt lackerade person- och godsvagnar osv. som kunde kedjas ihop med små krokar. Tänk vad barnen tyckte det var roligt att samla ihop! Så min sexårige bror fick en lekstuga med ett helt tågsäte. I skolan firades naturligtvis också jular med sång och julspel, likaså i Hitlerjugend där vi sydde och klistrade ihop leksaker till de mindre bemedlade som levde i de efter första världskriget förlorade områdena, senare till barnen som drabbades av det andra kriget där skaran blev större och större. Vi klistrade och omlackerade leksaker som skänkts för att återanvändas.

Så kom julen 1944 – 45. En alldeles speciell händelse i mitt liv. En helt underbar jul – och vemodig att tänka på den. En sista Jul i det nationalsocialistiska Tyskland. Jag har nästan svårt att berätta om den – i THORN som ännu tillhörde det fria Västpreussen. Vad jag inte kan begripa hur de kunde anskaffa oss flickor i den bruna NSV-skolan nya klänningar till alla oss i förskolans grupp. Julgranen i salen var inte tänd – men på det stora bordet lyste ett SOLHJUL med tända ljus som under sång ”Hohe Nacht der klaren Sterne” lämnade sin glans en efter en till julgranen. Borden var dukade med saker som vi inte var vana vid sista året. Just i dessa dagar funderingar över folkgemenskapen och att vi var så privilegierade – om det var rättvist? Men förklaringen är väl den att axelmakternas bidrag, ris, frukt, kalkonkött, nötter m.m. inte räckte till 75 miljoner, utan myndigheterna gav det till de uppväxande nationalsocialisterna som förhoppningsvis i framtiden kunde föra idéerna vidare? Någon tanke var det väl? Bara en månad senare tog fienden över med kaos och lögner som ännu närs av demokratins hantlangare. Men i alla fall tackar jag för den sista vackra upplevelsen i det nationalsocialistiska Tyskland som bevaras i mitt hjärta och för vidare.

EN GOD VIT SVENSK JUL ÖNSKAR JAG ER OCH HOPPAS ATT MIN BERÄTTELSE GAV EN NY OCH SANN INBLICK.

/Vera Oredsson

Förkortningar i artikeln

NSV – Nationalsocialistische Volkwohlfart – En socialinstitution för folkets välfärd. Erbjöd bland annat utbildning i mödravård och rasbiologi.

KLV – Kinderlandverschickung – En organisation under kriget som skickade barn från de bombriskabla städerna till olika läger i mindre orter (mest söderut eller österut). Förflyttningarna var frivilliga och skolklassvis.

VDA – Volksdeutsche im Ausland – Hjälporganisation för tyskar i utlandet.

  • Publicerad:
    2020-12-21 09:00