Vem är Amalek?

Idag firar många av världens judar Purim. Under denna högtid högtidlighålls minnet av judarnas seger över den ariske ädlingen Haman och hans folk för 2500 år sedan i Persien.

“Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden. Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.”
Psaltaren, 47 Psalmen.

Det var den 16 oktober 1946. Julius Streicher, som i praktiken hade dömts till döden för att ha gett ut den antisemitiska tidningen Der Stürmer, var en av de tio ledande nationalsocialister som denna dag skulle hängas i Nürnberg. När de amerikanska vakterna eskorterade honom till galgen hade Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel, Alfred Rosenberg, Hans Frank och Wilhelm Frick redan lämnat den jordiska tillvaron. Wilhelm Frick hade ropat ”länge leve det eviga Tyskland!” innan falluckan öppnats under honom och nu när det var Streichers tur att yttra sina sista ord ropade han ”Heil Hitler!” och sedan ”Detta är en glädjerik judisk fest, det är min purimfest!” Med den dödsdömdes bittra ironi uppmärksammade han på detta sätt sambandet mellan de tio män som hängdes denna dag och Hamans tio söner som, enligt Bibeln, hängdes en gång för länge sedan i det persiska rikets huvudstad Shushan och vilket judarna, under en fest en gång om året, firar än idag.

Det sägs att judarna har firat Purim under tvåtusen år och det är otvivelaktigt en högtid med mycket gamla anor. Denna högtid begynner den 14 Adar i tolfte månaden enligt den judiska kalendern vilket, översatt till vår kalender, innebär ett skiftande datum som infaller i slutet av februari eller i mars. Under Purimfesten, som sker under glädjerika former, firar judarna minnet av deras seger över den ariske ädlingen Haman och morden på 75 000 av hans anhängare.
Denna händelse skildras i Esters bok i kristendomens Gamla testamente, vilket är det samma som judarnas heliga skrift Torah.
I korthet handlar berättelsen om hur den depraverade persiske kungen ”Ahasveros”, efter att ha låtit avrätta sin drottning för att hon vägrat visa sig naken offentligt, beslutar sig för att välja en ny drottning. Efter att grundligen ha utprövat ett större antal jungfruliga kandidater fastnar kungen till slut för Ester, en föräldralös judinna som uppfostrats av sin kusin Mordokai, en judisk palatsintrigör.
Haman, som är det persiska rikets näst mäktigaste man, önskar förgöra judarna och lyckas utverka kungens tillstånd att iscensätta en riksomfattande pogrom mot dem.
Efter att Ester avslöjar för kungen att hon själv är judinna lyckas hon övertala honom att ge judarna möjligheten att slå till först. Haman hängs i en galge han förberett åt Mordokai och judarna skrider därefter till verket mot det persiska rikets övriga ”antisemiter”. Med kungens stöd slår judarna till mot Hamans lojala folk över hela riket. Under de följande dagarna dödas enligt Torah 75 000 människor. Judarna låter även hänga Hamans tio söner.

Enligt Torah var Haman ättling till Agag, kung över Amaleks folk, och begreppet Amalek är på många sätt centralt i judiskt religiöst tänkande och spelar en viktig roll under Purim.
Konflikten mellan Israel och Amalek går långt tillbaka och den första striden mellan det judiska folket och amalekiterna som beskrivs i Torah utspelades vid Refidim. Israels gud Yahweh kom senare med befallningen att dessa fiender till judarna måste utrotas: ”Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn”.
Befallningen att utrota Amalekiterna var inte unikt, även andra folkslag utsattes för liknande befallningar och på andra ställen i Torah kan vi läsa om ytterligare påbud till folkmord där Yahweh till exempel beordrar ”det utvalda folket” att utrota ”hetiterna och amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna” och att de inte skall låta något som andas ”bliva vid liv”. På ett annat ställe i Torah befaller Yahweh att: ”alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet”.
Det unika med Amalek är istället denna nations särställning bland Israels fiender. Amalek beskrivs som ”den första nationen i världen” men, som det står, ”till slut skall de förgöras”. Amalek är den nation som av Yahweh pekats ut som judarnas ärkefiende och inom judaismen anses Yahweh ha ålagt de rättrogna att ”förgöra de som är bärare av Amaleks säd”.
Yahweh lovar i Torah att han ”skall strida mot Amalek från släkte till släkte” och kampen mellan Israel och Amalek har inom judendomen kommit att uppfattas som en kamp mellan det goda och det onda, en strid på liv och död som inte kommer att nå ett avgörande innan den sista striden.

Amalek uppfattas som både en fysisk nation och som en andlig ideologisk kraft. Lärda inom judendomen kan därför dela upp Amalek i två kategorier; den genetiska Amalek och den figurativa Amalek. Den genetiska Amalek är de människor som är fysiska ättlingar till Amalek och den figurativa Amalek är de övriga ”antisemiterna”. Den genetiska Amalek måste utrotas på Yahwehs order vilket bekräftas av rabbi Joseph B. Soloveitchik när han säger att ”varje individ som är bärare av Amaleks gener måste utraderas”. Den figurativa Amalek är de andra folkens antisemiter, de som endast i sinnelaget är påverkade av ärkefiendens antijudiska idéer. Bland dessa räknas araber och andra icke-ariska nationer som agerar mot Israels intressen.
Amalek ses inte bara som ett hot mot Israel som nation, utan även som motståndare till ”det utvalda folkets” heliga mission i världen eftersom Yahweh ”svor att hans namn och hans tro inte är fullkomlig förrän Amaleks namn är totalt utraderat”.
Yahweh har gett ”det utvalda folket” löftet att han skall ge dem ”hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom”¹° och Amalek står i vägen för detta messianska världsrikes fullbordan.
Enligt judendomen skall Jerusalem bli huvudstad i ett kommande världsrike. Jerusalems tempel skall återuppbyggas och Moshiach (Messias), den judiske världskonungen, krönas som härskare över världen.
Att utrota de som är av Amaleks säd anses vara en religiös plikt, särskilt under den messianska tid då Moshiach förväntas anlända. Och många rabbier anser att den tiden är inne. Lubavitcherna anser till exempel att den sista striden kommer att utkämpas under vår generation och att det judiska folket då skall utrota Amaleks säd fullständigt från jordens yta.

Vilka är då de genetiska Amalek, judarnas eviga fiender? Historiens dimmor har höljt Amaleks identitet i dunkel, trots detta tycks rabbiernas uppmärksamhet vara riktad mot ett specifikt folk. Dess namn är ”Germania”. En uppfattning som anses få stöd av textstycken i Talmud vilka identifierar Amalek som ”Germania”.
Rabbi Elijah ben Solomon Zalman, som levde på sjuttonhundratalet och kallades “den store från Vilna (Vilna Gaon)” är en av de rabbier som används som auktoritet när det gäller att identifiera germanerna som Amalek, ett utpekande som anses vara baserat på ”äldre tradition”.
Armageddon är kristendomens namn på den sista striden, den slutgiltiga uppgörelsen mellan det goda och det onda, som i Germanien sedan urminnes tider varit känt som Ragnarök.
I Torah beskrivs hur ”Gog” och ”Magog” från den yttersta Norden skall strida mot Israel i denna sista uppgörelse. Man föreställer sig ofta Gog som en kung över Magog, ett folk från den yttersta Norden. Inom kristendomen har man av tradition pekat ut germanerna som Gog och Magog även om man numera ofta spekulerar om en allians bestående av germanska nationer och Ryssland.
Judiska lärde är dock av en mer bestämd uppfattning och identifierar sedan gammalt Magog som Germaner/Goter.

Rabbi Eliyahu Lopian skrev att han några år efter första världskriget hörde ”den helige” Rabbi Elchanan Wasserman, som hänvisade till Chofetz Chaim vilken i sin tur hänvisade till Chazal, säga att kriget mot Gog och Magog var uppdelat i tre delar, första, andra och tredje världskriget. Han sade att varje av dessa världsomspännande krig, som alla är ett led i den sista striden, kommer att vara blodigare än dess föregångare.
Det är en utbredd uppfattning att ”Ishmael” (araberna) först måste besegras innan ”Davids son” (Moshiach) kan utropas till kung och i samma anda menar man att det först är då som det är möjligt att genomföra den slutgiltiga utrotningen av Amaleks säd ned till sista man, kvinna och barn eftersom man vid denna tid kommer att ”ha full kontroll” och inte längre vara ”beroende av andra nationer”.
Dessa apokalyptiska föreställningar och förväntningar är inte begränsade till fanatiska judiska sionister utan delas även av kristna. ”Pånyttfödda” kristna som USA:s president George Bush och likasinnade tycks på samma sätt som sionisterna längta efter den dag då det messianska världsherraväldet skall upprättas och Moshiach skall styra detta globala sionistiska tyranni med ”järnspira”.

Kriget mot ”Ishmael” har redan inletts och de som önskar Armageddon fortsätter att bygga upp sina enorma lager av kärnstridsspetsar, VX-gas och mjältbrandsvirus i hoppfull förväntan om att dessa domedagsvapen snart skall komma till god användning mot Moshiachs fiender så att dagen kan komma då ”Israel för evigt skall härska över världen”.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om