MUSIK. Denna fredag, den internationella kvinnodagen, presenterar Nordfront låten Don’t Liberate Me med countrysångerskan Tammy Wynette.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta kulturskribenten Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.

Enda sedan 1910 har den 8 mars varit en speciell dag världen över, jag pratar givetvis om den Internationella kvinnodagen. I närmare 30 länder är denna dag en nationell helgdag och i Kina får alla kvinnor ledigt från sina arbeten halva dagen. Den här veckan tänkte vi berätta lite mer om just kvinnokampen och hur den har utvecklats de senaste hundra åren.

Det hela startade i början av 1900 när kommunistiska kvinnor världen över började kämpa för kvinnlig rösträtt och bättre arbetsrättigheter för kvinnor. Det Amerikanska socialistpartiet anordnade den första nationella kvinnodagen i slutet av februari 1909 och i Köpenhamn stod Andra internationalen för firandet år 1910.

Kvinnor i kampen för rösträtt.

I det dåvarande Tsarryssland började firandet 1913 och där var kvinnor även en del av en fredsrörelse mot första världskriget. Kvinnorna strejkade för ”bröd och fred” just den 8 mars i flera år vilket blev startskottet för februarirevolutionen 1917, denna revolution bidrog även till kvinnlig rösträtt. Under den andra kommunistiska kvinnokonferensen 1921 fastslogs att den internationella kvinnodagen skulle infalla den 8 mars till minne av februarirevolutionen i Ryssland och efter oktoberevolutionen blev detta även en helgdag i hela Sovjetunionen.

Kvinnokampen i Sovjetunionen.

I denna kvinnokampens yngre dagar stod målen kvinnlig rösträtt, bättre arbetsvillkor och fred i fokus. Att denna kamp var så populär i det kommunistiska Sovjet är kanske inte så märkligt då själva grundtanken i denna ideologi är att alla ska arbeta.

När sedan kommunistiska kvinnor världen över också började kämpa för samma saker bidrog detta till att kvinnans roll som moder och hemmafru alltmer sågs som något förnedrande och förtryckande och något världens kvinnor skulle slå sig fria från. Det pratas fortfarande om patriarkala strukturer och ett patriarkalt förtyck även i våra dagar så vi kan nog säga att de kommunistiska kvinnorna varit väldigt framgångsrika med just sin kvinnokamp.

I dagens samhälle ses hemmafrun eller mamman som är hemma med barnen som något väldigt främmande. Hur föräldrar ska fördela sina föräldradagar lagstiftas så kvinnan tvingas ut från hemmet. Barnen sätts i dagis från en väldigt tidig ålder så både mannen och kvinnan snabbt kan komma ut på arbetsmarknaden igen. Kvinnans roll har i stort har gått från att vara hemma och fri till att bli en löneslav om vi ska sammanfatta denna del av kvinnokampens senaste 100 år.

Svenska kvinnor kämpar.

En annan del av kvinnokampen är den så kallade rätten till sin egen kropp. Denna fråga blev stor då p-pillret kom under 60-talet. Kvinnor gavs nu friheten över sin sexualitet men även rätten till abort vilket blev en allt större del i kvinnokampen. Diskussionerna om när ett liv börjar, bollas fram och tillbaka och nu senast driver kvinnor i vissa västländer frågan om att tillåta aborter allt senare under graviditeten. Denna del av kvinnokampen kan vi sammanfatta med att kvinnan har gått från att föda barn till att äta p-piller och abortera foster.

Kampen för abort.

Var befinner sig då kampen för kvinnors rättigheter just nu? Allt fler väljer att uppmärksamma så kallade hbtq-personer och deras ”kamp” under just kvinnokampen och feminismens paroll. I Washington deltog en halv miljon människor 2017 vid den så kallade Womens March för att främja kvinno och hbtq-frågor. Detta spred sig även vidare till 673 ”systerdemonstrationer” världen över.

Bild från Women’s March 2017.

Vi märker här att kvinnokampen glider ihop alltmer med feminismen och hbtq-rörelsen och det lär nog inte dröja länge innan dagen döps om till internationella toleransdagen. Om vi ska sammanfatta denna del av kampen blir det kanske att kvinnans kamp har börjat gå från att vara kvinna till att vara en man som blivit en ”kvinna”.

Dagens ”kvinnokamp”.

Men inte alla kvinnor tycker att kvinnokampen är något för dem och låten vi har valt denna vecka talar sitt tydliga språk. Tammy Wynette var en väldigt populär countrysångerska från Mississippi i Amerika. Hon var främst verksam under 60 och 70-talen och är kanske mest känd för låten Stand by Your Man. Hon födde fem barn och sägs ha haft en romans med Burt Reynolds. När hon fick frågan hur hon ser på äktenskapet ska hon ha svarat: ”One side of me needs singing and life on the road. But I was raised to believe in marriage as a woman’s greatest fullfilment, and I guess deep down that’s still what I believe”.

Hennes låt, Don’t Liberate Me, från 1971 kan man gissa fick den tidens kvinnokämpar att se rött.

Låttext:

Today a group of women came to see me
To convince me women don’t have equal right
And they left when I told them I feel equal to an angel
While my man holds me at night

My man he treats me like a lady
And he’s gentle as a gentleman can be
So I do everything I can to please him
’Cause my man works hard and takes good care of me

Don’t liberate me just love me ’cause I’m as free as I ever thought to be
Don’t liberate me just love me some women can’t understand
There’s more than one difference in a woman and a man
I’m convinced that’s the way God meant it to be
So love me and don’t liberate me


  • Publicerad:
    2019-03-08 20:00