Veckans låt: Judas Priest – Subterfuge

MUSIK. Nordfront presenterar denna vecka låten Subterfuge från den underskattade Judas Priest-skivan Demolition. Låttiteln betyder ”förevändning” och förevändningar är ju något som våra korrupta politiker ständigt använder sig av för att föra den slumrande delen av befolkningen bakom ljuset.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta kulturskribenten Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.

1990 släppte det brittiska heavymetal-bandet Judas Priest en skiva som skulle komma att räknas som en av metalgenrens största milstolpar, nämligen Painkiller. Albumet blev en enorm framgång och hyllades av såväl kritiker som publik.

Sångaren Rob Halford hade dock tröttnat på klassisk heavymetal och var på jakt efter ett ”modernare” sound. Den amerikanska gruppen Pantera hade samma år kläckt en egen klassiker, Cowboys from Hell, och när Halford hörde deras album föll han pladask (på kanske mer än ett sätt).

Panteras sångare Phil Anselmo och hans kända ”varumärke”.

När sedan tillfälle gavs att samarbeta med Pantera på en låt till Buffy the Vampire Slayer-soundtracket ett år senare, tackade Robban givetvis ja, och det hela resulterade i låten Light Comes Out of Black. Detta gav honom blodad tand varpå han lämnade Judas Priest för att bilda det egna bandet Fight (som släppte ett lyckat album och ett mindre lyckat album). Men vad hände då med Judas Priest?

Det skulle dröja ända fram till 1996 innan bandet hittat en värdig ersättare (eller snarare godkänd vikarie) till Halford och till mångas förvåning föll lotten på den i princip helt okände Tim ”Ripper” Owens. Det som talade till hans fördel var att han faktiskt redan var sångare i ett Judas Priest-tributeband som hette British Steel (döpt efter Priest-albumet från 1980) och därmed redan kunde alla deras låtar utantill. Hela den här historien var faktiskt på väg att bli en Hollywood-film med titeln Metal God, men som med allt annat i Hollywood började förruttnelsen redan på manusstadiet och slutresultatet blev istället filmen Rockstar med Mark Wahlberg. Se inte den.

Varning utfärdas!

Det första albumet som spelades in med nya sångaren, Jugulator (1997), gick inte hem hos många. Skivan är inte dålig, men någon Painkiller är den ju inte. Dessutom hade nog både publik och kritiker svårt att acceptera någon annan sångare än Rob Halford när den kom. Så här i efterhand kan man väl konstatera att det är en rätt så ojämn och spretig historia (lite som den här artikeln) men som definitivt har ett par riktigt starka låtar, inte minst Bloodstained, vars text för tankarna till ett visst ”utvalt” folk.

Betydligt mer helgjutet är det andra albumet, Demolition, från 2001. Skivan består av 13 låtar och hade man bara haft vett att kapa bort två smöriga ballader (och eventuellt en utfyllnadslåt) hade undertecknad räknat detta som ett av gruppens starkaste kort.

En märkbar skillnad när man bytte sångare är att låtarna överlag känns mer politiska, och för att illustrera detta har jag valt låten Subterfuge.

Låttext:

Holy father drink the fire water
Preaching peace as you go to war
Politicians making brave decisions
Always got self interest at heart

We are to you just a drop in the ocean
Maybe that’s true but it’s only a notion
You integrate with a friendly intrusion
We won’t get fooled we have come to conclusion

Subterfuge deludes the views of you and me
We’re confused but still we choose to disagree
Subterfuge consumes us but defiantly
We refuse to bow down to conformity

Evil mothers hiding under covers
Always near but just out of sight

Hey big brother watch as we recover
’Cause we’ll never give up the fight
And we say no!

Give us a name and you give us the power
Watch as we gather our strength by the hour
You think we’re blind and weak in decision
But we see it all from peripheral vision

Subterfuge deludes the views of you and me
We’re confused but still we choose to disagree
Subterfuge consumes us but defiantly
We refuse to bow down to conformity

Somebody wins, somebody lose
Some call it subterfuge
Somebody wins, somebody lose
They fall to subterfuge

Subterfuge deludes the views of you and me
We’re confused but still we choose to disagree
Subterfuge consumes us but defiantly
We refuse to bow down to conformity

Somebody wins, somebody lose
Some call it subterfuge
Somebody wins, somebody lose
They fall to subterfuge

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

2
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
2 Comment authors
SlipsenErik Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Erik
Medlem

Båda plattor med Tim Owens är grymma, och så klart annorlunda från det vanliga JP-formatet men dock riktigt bra och unika. Precis som Nostradamus från 2008 då åter med Halford bakom mikrofonen. Halford själv släppte även några låtar med mer politiska budskap som t.ex Handing Out Bullets om dock kanske mer religiöst så hanterar den saker som kan kopplas till vår ’kära’ (((elit))). Söker man efter texten verkar den dock inte stämma, jag vill säga att det lyder ”Wailing wall of murder” och inte ”waiting” då det låter så och det passar in bättre med tanke på vad låten annars… Läs mer »

Slipsen
Medlem

Den här var mer likt en blandning av Judas Priest och framför allt Metallica men helt ok låt.
Inte det klassiska Judas Prieststuket.
Jag har sett Judas Priest två gånger, en gång med Rob Halford och en gång med nya sångaren och jag måste erkänna att även om jag naturligtvis inte gillar och (Accept)erar att han är homo så är klassiska Judas Priest bäst med ”Robban” på sång.