Veckans låt: Hector Berlioz – Symphonie fantastique

MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront den franske kompositören Hector Berlioz och hans programsymfoni Symphonie fantastique.


Klippet är endast en del av stycket som framförs av den brittiske dirigenten sir Simon Rattle och Berlinerfilharmonikerna. Lyssna på hela Symphonie fantastique i ett annat uppförande längre ned.

Med tanke på att den första omgången av Frankrikes presidentval hålls på söndag, där Nationella Frontens Marine Le Pen har en stor möjlighet att kamma hem flest röster, vill Nordfront passa på att uppmärksamma en fransk kompositör av klassisk musik.

Hector Berlioz föddes 1803 i La Côte-Saint-André i sydöstra Frankrike. Trots att hans far var en väldigt jordnära, praktisk och rationellt lagd person som hyste en stark motvilja mot konstnärer och musiker och ville att hans son skulle bli läkare som han själv så kom Berlioz så småningom att få fullfölja sin dröm att få skapa musik.

Tack vare att hans far aldrig stöttade honom i sitt yrkesval fick han aldrig någon formell träning. utan lärde sig musik genom självstudier. Berlioz förkroppsligade på många sätt den romantiske konstnären, i det att han hade flertalet passionerade kärleksaffärer, hyste stor vördnad för romantikens författare likväl som för William Shakespeare och Ludwig van Beethoven.

Hector Berlioz förkroppsligade på många sätt den romantiske konstnären med sin känslosamma uppskattning av kärleken, naturen, konsten och litteraturen.

Veckans låt är en så kallad programsymfoni och därtill den första av sitt slag. Symphonie fantastique var första gången som en musiker försökte förmedla en berättelse genom bara musik och publiken fick hjälp att hänga med genom exempelvis pamfletter.

Styckets berättelse handlar om en talangfull konstnär som blir vansinnigt förälskat i en ung kvinna som förkroppsligar alla egenskaper som representerar hans bild av idealmänniskan. Hans passion växer sig så småningom allt starkare och tack vare ett brustet hjärta förgiftar han sig så småningom med opium och faller ned i en tung sömn med märkliga drömmar.

Även om det hände att konstnärer under 1800-talet experimenterade med narkotika för att de trodde att ruset skulle stimulera deras kreativitet så är detta långt i från dagens drogromantiska populärmusik, även om subversiva krafter har försökt att att göra den kopplingen. Som exempel har den judiske musikern och kompositören Leonard Bernstein försökt att hävda att stycket är ”symfonins första resa i det psykedeliska”, trots att den drogrelaterade biten endast är en del av den musikaliska berättelsen och dessutom beskrivs som en negativ upplevelse där huvudpersonen blir förgiftad.

Symphonie fantastique kom att få ett enormt inflytande på utvecklingen av den klassiska musiken under resten av 1800-talet.

Lyssna nedan på stycket i sin helhet, tillsammans med ytterligare information om dess tillkomst:

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

8 Kommentarer till "Veckans låt: Hector Berlioz – Symphonie fantastique"

Meddela om
avatar
Sortera efter:   Senaste | Äldst | Mest röstad
En träl
Gäst
Nybörjare
En träl

Vackert!

Timmy
Gäst
Nybörjare

Sämsta låten jag hört på länge, vad fan hände med rock n roll ?

fastloaded
Gäst
Nybörjare
fastloaded

Vidga vyerna lite vetja ;) all musik kan inte vara Ultima Thule

fredrika.moberg
Gäst
Nybörjare
fredrika.moberg
Jag vill också kritisera pedofilbögbisex-Bernstein för hans uppskattande referens till psykedelia men han hade inte helt fel i sak. Fantastique betyder i musikaliska sammanhang inte Fantastisk utan snarare Fantasiskruvat. Dessa tidiga skuvade verk ledde ganska snart till de entartete verk som sakta men definitivt förgiftade kulturen och medborgarna. Idag hyllas juden Gustav Mahler som större än självaste Beethoven, vilket troligen beror på att Hollywoods filmmusik låter som Mahler så folk har lärt sig att gilla sådant. En känd judisk filmregissör använde för några år sedan Mahlers musik som tillfälligt musikspår på en demdemorulle för sin judiska producent. Producenten blev förtjust… Läs mer »
Sverre
Gäst
Nybörjare
Sverre

Skarp och intressant analys. Vad tycker du om t.ex. Two Steps From Hell och annan eptic musik? Kalla det ”nyklassisk” musik -om man så vill. Finns detta sjuka som du nämner ovan även i denna typ av musik?

Fredrika
Medlem
Nybörjare

Ett lyssningstips minsann! Det tackar vi för. Jag vet inget om dem sæ jag måste lyssna först.

Simon Holmqvist
Medlem
Nybörjare

Ja, den slutsatsen kan man däremot dra.

Romantiken som kulturepok hade många fördelar, men också nackdelar. Den föregående Upplysningstiden fick en permanent negativ inverkan på kulturen alltsedan dess, även romantiken – trots att den föddes som en reaktion på upplysningstiden.

Det är därför revolutionär alltid är bättre än reaktionär, den som står för reaktionen är alltid bunden till det man reagerar mot och därmed påverkas man av det vare sig man vill eller inte.

Adrian
Gäst
Nybörjare
Adrian

Lämpligt även då det snart är Valborg! Är ju från denna symfoni Walpurgis Nacht kommer.

wpDiscuz