Veckans låt: Erra – ”House of Glass”

MUSIK. Nordfront presenterar denna vecka låten House of Glass med det amerikanska metalcore-bandet Erra.

Erra är ett amerikanskt progressivt metalcoreband från Alabama. De bildades 2009. Bandnamnet hämtade de från namnet på den akkadiska krigs- och farsotsguden Erra.

Akkad var en stad och ett kulturområde mellan städerna Sippar och Kish i mellersta Mesopotamien – nuvarande Irak – under forntiden. Det akkadiska imperiet existerade ungefär mellan åren 2300–2200 före Kristus och omfattade då hela Mesopotamien.

Akkaderna var ett semitiskt folk vars språk akkadiska senare blev helt dominerande i regionen. Men sångarna i Erra kan inte sjunga på akkadiska, utan håller sig till amerikansk engelska. Det kanske är tur?

Sångarna, ja: De är två stycken, och det är de som hittills främst definierat bandets sound. Jesse Cash sjunger ren sång med traditionell tonbildning. Eller, ”ren” är för mycket sagt, för utan datorhjälp och mjukvaror av typen Autotune, håller han inte tonen särskilt bra. Det gör att hans sångröst låter extra mycket datorpreparerad, för ju mer ”fel” man sjunger, desto hårdare måste datorprogrammet jobba för att rätta upp tonerna.

Kontrasterande sång
J.T. Cavey är den andre sångaren, och står för growlandet. Dynamiken mellan bandets två sångare är det som satt mest prägel på bandets sound, ungefär som var fallet med det norska gothicmetalbandet Theatre of Tragedy som fanns mellan 1993 och 2010.

De var ett av de första banden som använde sig av så kallad ”Beauty and the Beast”-sång, vilket innebär att en kvinna sjunger sopran- mezzo eller altstämma, och en man growlar.

Erra har hela tiden spunnit vidare på denna form av dualism. Cavey ersatte 2016 den förre growlaren Ian Eubanks som tidigare innehade samma roll.

Hittills har de gjort fyra album, men i november kom veckans låt House of Glass som i bästa fall ger en föraning om hur det kommande albumet ska låta; det vill säga bättre än någonsin tidigare.

Det är deras andra låtsläpp sedan de i somras bytte musikbolag.

Med House of Glass tonar man ner Cash ofta pipiga datorröst och har istället en mer konventionell produktion, även jämfört med första låten under den nya bolagsetiketten, Snowblood.

Nu tillåter bandet också de atmosfäriska bakgrunderna välla fram på ett nytt och spännande sätt, som mer liknar stilen hos det halvjudiska bandet Periphery, med vackra men olycksbådande klanger och texturer.

Nya låten maximerar heller inte de alltför många ovanpå varandra lagda försöken till musikaliska klimax som jag tycker att Erras tidigare album lider av. Så, samtidigt som nya låten är mer konventionell, är den paradoxalt nog också mer spännande. Det blir kanske till att hålla utkik efter fler låtsläpp.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
1 Kommentar
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments