Veckans låt: Blind Guardian – Noldor

MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront det tyska power metalbandet Blind Guardian och deras låt ”Noldor”.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då redaktionen på redaktionen@nordfront.se

Blind Guardian är ett tyskt power metalband som bildades under mitten av 80-talet. Inledningsvis kallade man sig Lucifer’s Heritage, men bytte namnet i samband med att man släppte sitt debutalbum Battalions of Fear 1988.

Tillsammans med band som Helloween var Blind Guardian pionjärer inom den tyska power- och speed metal-genren under sent 80- och tidigt 90-tal. Musiken är ofta både pompös och snabb, samtidigt som man har en unik stil som är väldigt uppskattad bland fansen, mycket tack vare sångaren Hansi Kürsch och hans speciella röst.

Bandet är starkt influerade av J.R.R. Tolkien, författaren bakom bland annat trilogin om Härskarringen. Detta märks framförallt på albumet Nightfall in Middle-Earth från 1998 som är ett temaalbum baserat på Silmarillion, Tolkiens mytologiska verk om Midgård.

LÄS MER: Tolkien och rasmedvetenheten

Veckans låt Noldor kommer från just Nightfall in Middle-Earth, och handlar om Noldorfolket, en av de tre alvfolk som valde att bosätta sig i Valinor, valarnas (gudarnas) land, tillsammans med frändefolken Vanyar och Teleri. Noldor levde i frid bland valarna i landet Eldamar och var framförallt skickliga i allt hantverk och skapande. Den mäktigaste av Noldor var prinsen Fëanor, som lyckades fånga det ljus som senare kom att finnas i solen och månen i tre ädelstenar, även kallade silmarillerna.

Fëanor kom dock att dra en förbannelse över sitt folk när den onde valan Melkor – senare även känd som Morgoth, den mörke fienden – valde att stjäla silmarillerna och samtidigt dräpa Noldors konung Finwë, som också var Fëanors far. Silmarillerna tog Morgoth till Midgård, där han förskansade sig i ett ointagligt fort långt upp i norr. En större del av Noldor leddes då av Fëanor i ett uppror mot valarna, som han klandrade för stöldenI sin vrede förmådde Fëanor sina sju söner att svära en ed tillsammans med honom om att strida mot alla, alv, människa, vala eller maia, som på något sätt hjälper till att undanhålla silmarillerna från honom och hans folk.

Fëanor och hans söner svär den olycksbringande eden. Målning: (c) Jenny Dolfen, goldseven.de.

För att kunna följa Morgoth över havet till Midgård behövde Noldor båtar, något man saknade. Alvfolket Teleri, som bodde vid Valinors stränder, ville inte heller gå med på Fëanors krav om att förse upprorsmännen med sina egna båtar. Detta fick Fëanor att beordra sina män att attackera och dräpa flera av Teleri och på så sätt komma åt de båtar man behövde för resan. Händelsen markerade också de första frändedråpen bland alverna, vilket är anledningen till att valan Mandos uttalade en dom om att olycka skulle följa Fëanors hus i alla tider.

När Noldor kom till Midgårds stränder attackerades de snart av Morgoths trupper. Noldors män gick segrande ur striden, varför Fëanor valde att förfölja de retirerande trupperna med ett fåtal soldater till Morgoths fästning Angband. Där väntade ett bakhåll av balroger som snart dödade alla utom Fëanor, som stred helt ensam under en lång tid innan han slutligen dräptes av Gothmog, balrogernas herre.

I sitt dödsögonblick förbannade Fëanor Morgoth tre gånger men insåg samtidigt att hans folk aldrig skulle kunna inta Angband utan hjälp. Han uppmanade trots detta sina söner, som hade kommit med förstärkningar just när Fëanor föll, att upprätthålla eden. I Silmarillion står det att Fëanors kropp förvandlades till aska när hans själ lämnade den, eftersom hans själ var som en mäktig och förtärande eld.

Fëanors agerande lade grunden för resten av berättelserna från den första tidsåldern. Noldoralverna kom att leva kvar i Midgård under denna tid, där de kallades för högalver för att skilja dem från gråalverna som aldrig lämnat Midgårds stränder. I den tredje tidsåldern, där trilogin om Härskarringen utspelar sig, är Fëanors brorsdotter Galadriel den enda renrasiga Noldoralven som inte dött eller rest tillbaka till Valinor.

Texten till veckans låt syftar till Mandos dom över Noldor och behandlar den olycka som Fëanor, denna mäktigaste av Noldoralver, kom att dra över sitt folk.

Låttext:

Noldor
Blood is on your hands
Your bane´s
A tearful destiny
Black clouds will carry
Rain of blood
I´ve seen it rain
We were lost
On grinding ice
In fear and hunger
Dead winter reigned
In Araman
can´t escape
From my damnation
(Nor) run away
From isolation
Guilty spoke the one
This deed can´t be undone
Hear my words
Fear my curse
I know where the stars glow
(And the) sky´s unclouded
Sweet the water runs my friend
(But) Noldor
Blood is on your hands
Tears unnumbered
You will shet and dwell in pain
Your homeless souls
Shall come to me
There´s no release
Slain you might be
Slain you will be
Slain you will be
And the lost
Who will not reach the
House of spirits
(Will) grow old and weary
I´ve seen this bitter end
As I´ve…
.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

2
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
2 Comment authors
Klausvörtis Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
vörtis
Medlem

I min ungdom kunde jag låten utantill, samt många andra från Midgård-skivan. Riktigt bra veckans låt!

Klaus
Medlem

Vilken skillnad mellan metal music och t.ex. Antonio Vivaldis ”Vinter” (veckans låt 5 febr). Bedöma musik har väl att göra med känslor och musikalitet. Den här låten kunde jag följa fullständigt, den är positiv.
”Musik är oftast förknippad med (svagt) buller” (Musik ist meist mit Geräusch verbunden) sade humoristen och tecknaren Wilhelm Busch. Men särskilt heavy metal klingar (för mig) ofta som buller på skrotdeponin. Jag tycker om musik med folkinstrument utan el. som i folkmusiken och bluegrass. Men vi är ju inte alla lika.