Vart tog yttrandefriheten vägen?

YTTRANDEFRIHET. Hur står det egentligen till med yttrandefriheten i vårt östra grannland? Med tanke på den senaste tidens utveckling i Finland, där Polisstyrelsen försöker förbjuda Motståndsrörelsens verksamhet, återpublicerar Nordfront en artikel av Maria Pöysti i ämnet.

Mellan den 20 och 26 mars firade den antifinska eliten återigen sin ”antirasistiska vecka”, på vilken Motståndsrörelsen i Finland svarade på med en egen kampanj mot folkmordet. Ett av temana var polisens politisering och den allt snävare yttrandefriheten.

Yttrandefriheten hör åtminstone på pappret ännu till våra grundläggande rättigheter. I grundlagens tolfte paragraf bestäms rätten att uttrycka, offentliggöra och ta emot åsikter och andra meddelanden utan förhinder. Rätten gäller fri åsiktsbildning, öppen offentlig debatt, fri utveckling av massmedia samt möjligheten till offentlig kritik av makten. Nedan följer citat som gäller grundlagens yttrandefrihetsbestämmelser:

Yttrandefriheten kan till sin grundtanke räknas som en grundläggande politisk fri-och rättighet. (RP 309/1993, 60)

Yttrandefriheten utsträcker sig dock inte enbart till politiska yttringar, utan den omfattar också traditionellt andra slag av yttringar oberoende av innehållet. (RP 309/1993, 60)

Den tankeförmögna delen av folket har dock i ljuset av de senaste händelserna flera gånger fått erfara att denna politiska grundrättighet gäller uteslutande de politiska grupper och individer som skriver under på – för att citera polisstyrelsen som kräver vårt förbud – de tidens liberala värderingar och politiska uppfattningar som definieras vara ”i enlighet med god sed”.

LÄS OCKSÅ: Finska Polisstyrelsen: Yttrandefriheten gäller inte nationalsocialister

Till dessa bortom all kritik varande åskådningar som anses vara absolut positiva fenomen räknas i alla fall globalism, sionism, mångkulturideologins förträfflighet, den moderata privatiseringspolitiken samt den i samhället ständigt expanderande kulturmarxismen. Det är också ”i enlighet med god sed” att vara radikal i Finland, så länge det handlar om vänsterradikalism – genom vilken man agerar utan att makteliten behöver smutsa ner sina egna händer.

Som det konstateras i artikeln ”Finska Polisstyrelsen: Yttrandefriheten gäller inte nationalsocialister” så kan ”emot god sed” i praktiken betyda vad som helst. ”Goda seder” tycks definieras av så ”objektiva” parter som Finlands regering, den partiska massmedian samt domstolarna.

Till den grundlagsskyddade yttrandefrihetens borde alltså höra informationer, åsikter och andra budskap oavsett innehåll. Så var dock inte fallet i de domstolsärenden som gällde Sebastian Tynkkynen, Terhi Kiemunki och Teuvo Hakkarainen för inte alltför länge sedan.

Tynkkynen dömdes i januari till att betala 50 dagsböter för hets mot folkgrupp samt ”störande av religionsfreden” på grund av tre inlägg som han skrivit på Facebook. I inläggen krävde han bland annat att islam skulle utrotas från Finland. Sammanlagt fick han betala över 300 euro i böter.

Kiemunki dömdes i december för hets mot folkgrupp till böter på 450 euro för sina skriverier på bloggen Uusi Suomi. Hon hade skrivit att alla Europas terrorister är muslimer. Tingsrätten krävde av Kiemunki att få veta varför hon inte gjort skillnad på islam och extrem islamism. Man ansåg att uttrycka att islam är en förtryckande, intolerant och våldsam kultur är straffbart då det är lika med att smutskasta och förolämpa en folkgrupp, trots att beskrivningen lätt kan bevisas vara riktig. Hakkarainen dömdes för att ha skrivit liknande ord till att betala sammanlagt 1 160 euro i böter.

Man vill förbjuda allt fler organisationer
Man måste ge akt på att de ovanför nämnda tre personerna endast kritiserar islam och muslimer helt i linje med Sannfinländarnas ljumma och Israel-vänliga retorik och att de fick sina straff i antirasismens namn. Tack vare Sannfinländarna räknas nu hets mot folkgrupp i samma kategori som organiserad brottslighet. Det garanterar en hårdare inställning till alla tankebrott från myndigheternas håll.

Rättegångarna mot Magneettimedia är ett exempel som visar vad som händer när man börjar kartlägga och offentliggöra riktigt känsliga frågor såsom sionismen som i årtionden häckat i de europeiska samhällenas maktstrukturer.

Under den gångna månaden har vi påtagligt fått bevittna hur snäv den grundlagsskyddade yttrandefrihetens omfattning egentligen är. Varken i Finland eller annorstädes i Europa räcker den till för att man ska kunna ta itu med de grundläggande orsakerna till samhällsproblemen och eliten gör nu allt för att kunna förbjuda Motståndsrörelsens verksamhet. Därefter har de en lägre tröskel för att förbjuda fler organisationer och partier som är det minsta nationalistiska.

Därmed åtnjuter även reklam av samhällelig eller ideell karaktär ett starkare, i yttrandefrihetsbestämmelsen förankrat skydd än kommersiell reklam. (GrUU 3/2010, 2)

Yttrandefriheten hör i förslaget inte samman med någon särskild kommunikationsform, t.ex. det tryckta ordet, utan yttrandefriheten tryggas oberoende av vilken metod man väljer för att uttrycka eller offentliggöra ett budskap. (RP 309/1993, 60)

I grundlagen tolkas yttrandefriheten extensivt och medieneutralt. (GrUU 45/2014, 5–6; GrUU 16/2013, 3/1; GrUU 9/2004, 3; GrUU 60/2001, 2)

Åtnjuter reklam av ideell karaktär ”ett starkare, i yttrandefrihetsbestämmelsen förankrat skydd” eller var yttrandefriheten ”medieneutralt” när de som klistrat Motståndsrörelsens klistermärken i Fredrikshamn började jagas och då bilder av dem och deras bilar spreds i statliga medier?

Oftast tar det flera veckor innan man beslutar att publicera bilder, men nu visades de efter bara några dagar. Ifall klistermärkena hade haft exempelvis ett vänsterextremt budskap eller om det varit frågan om riktiga brottslingar såsom invandrade våldtäktsmän, så hade man självklart inte offentliggjort bilderna. Man skulle ha dolt identiteterna så länge som möjligt.

LÄS OCKSÅ: Kampanj för yttrandefrihet: Förbjud inte Nordiska motståndsrörelsen!

Också det här ”chockerande brottet” utreds nu under rubriceringen ”hets mot folkgrupp”. Det tyder inte på någon särskild ”extensiv” tolkning av yttrandefriheten att man överhuvudtaget påbörjar en utredning om ett sådant här fall, särskilt med tanke på att det i en stad av Fredrikshamns storlek säkert finns mer brådskande och allvarliga brott att utreda.

Yttrandefriheten garanterar allmänt ett skydd för olika former av skapande verksamhet och självuttryck. (RP 309/1993, 60)

Klädsel och maskering har också ett samband med den grundlagsfästa yttrandefriheten. (GrUU26/2004, 2–4)

Lagens kryphål
I Tyskland kan man vara säker på ett till och med flera år långt fängelsestraff ifall man har på sig en T-tröja av fel slag. Det räcker med att den har fel siffror eller nummerserier, såsom 14, 88 eller 74. Det är faktiskt sant att Tysklands säkerhetspolis med hjälp av miniräknare räknar ut ifall siffrorna i klädesplagget ger ett förbjudet tal.

Tysk yttrandefrihet för några år sedan.

I Tyskland är den civilklädda säkerhetspolisen genast på plats, när någon upplyser om att en förbjuden eller enbart olämplig figur finns synlig på allmän plats. I Finland har vi åtminstone inte ännu kommit så långt, men det är på väg att bli en del av vår vardag i och med att det orwellska samhället visar mer och mer av sitt fula ansikte.

Yttrandefriheten är en grundläggande fri- och rättighet som garanteras i 12 § l mom. grundlagen.

Lagrummet förbjuder dels traditionell förhandsgranskning av meddelanden, dels annat intrång i yttrandefriheten som i förväg hindrar den. (GrUU 14/2000, 3)

I höstas krävde polisen att domstolen skulle godkänna nedläggningen av den alternativa tidningen MV-lehti med grund i lagen om tillämpningen av yttrandefriheten i masskommunikationen (18. §). Paragrafen tillåter borttagning av uppenbart lagstridiga inlägg på internet så länge utredningen pågår, så att den misstänkta ”brottsliga gärningen” med materialet upphör. Polisen krävde dock inte endast borttagning av lagstridigt innehåll utan även MV-lehtis nyhetsinnehåll samt nedstängning av tidningens diskussionsforum. Det skulle ha förhindrat också fortsatt kommunikation.

Tar man inte här steget över till förhandscensur? MV-lehtis motståndare från båda sidorna av det politiska spektrumet hävdade att det inte var frågan om en nätpublikation utan om ett ”nätmeddelande”. Deras avsikt var att få igenom ett krav enligt vilken lagen om förhandscensur inte gäller MV-lehti. I Finland existerar ingen lag som man kan använda för att stoppa en hel publikation och därför var polisen i sitt krav tvungen att skriva om borttagning av nätmeddelanden.

Kommer Europa att bli ett nytt Sydafrika?
Låt oss för en stund förflytta oss till det sorgligaste exemplet vad gäller de vitas situation på jordklotet: Sydafrika. När landets vita vågade sig på att kritisera landets politiskt korrekta atmosfär, var den sydafrikanska regeringens genmäle: ”Låt oss kasta rasisterna bakom galler”.

Ekonomen Chris Hart skrev då på det sociala mediet Twitter: ”Sedan Apartheids fall för 25 år sedan har dödsoffren bara ökat ihop med ‘rättfärdiggörelsen’ och hatkänslorna som riktas mot landets minoriteter.” Harts åsikter om att den svarta majoriteten beter sig alltmer våldsamt mot den vita minoriteten är nästan lika svala som analytikernas åsikter om folkmordet som hotar att äga rum i Sydafrika.

Hart fick sparken från sitt arbete på Standard Bank. Den sydafrikanska Idol-domaren Gareth Cliff fick lämna sina uppdrag efter att han hade deltagit i en debatt om huruvida man borde kriminalisera ”rasism” i sociala medier. I Sydafrika finns crimen injuria-lagen som förbjuder ”olagliga, medvetna och allvarliga gärningar som kränker en annan människas värde”. Lagen är diffus och kan tolkas på flera olika sätt, men den används nästan uteslutande för att döma ”rasister”, det vill säga vita som står för sina rättigheter.

Kan inte detta nästan exakt liknas vid Finland? Vill vi ha vår egen crimen injuria-lag? Vill vi verkligen att vår framtid ska se lika blodig ut som Sydafrika idag gör för den vita befolkningen, som dagligen mördas på oerhört brutala sätt samtidigt som landets svarta styre ser mellan fingrarna på sina rasfränders gärningar och svär groteskt vid ”antirasismens” namn?

”Låt oss kasta rasister bakom galler”, sade ledaren för ANC och Sydafrikas president Jacob Zuma.

Ovan nämnda exempel visar att vår tid är full av obehagliga försök att kringgå yttrandefrihetens grundläggande rättigheter, som borde gälla även nationalister. Enligt polisstyrelsen, massmedia samt till exempel stora och rika judiska organisationer som Judiska världskongressen gäller den dock inte de som inte delar deras uppfattningar om samhället som upprätthåller Sovjettidens arv. Yttrandefriheten är nuförtiden bara ett av staten utfärdat privilegium för den delen av folket vars åsikter är helt emot Finlands, Nordens och hela Europas folks välbefinnande.

Kommunisterna lyckades inte i sina försök under Finlandiseringsperioden att helt kriminalisera all sovjetkritik. Nu är det vår, nutidens nationalisters tur att kämpa för att vi ska vinna tillbaka vårt hemland från utomstående gruppers, organisationers och såväl vänsterideologiers som finanskapitalismens – den ena värre än den andra – sionistiska ok.

Den i en nära framtid hotande polisstaten, som rycker på axlarna åt grundläggande rättigheter och yttrandefriheten, får inte lyckas i sitt slutgiltiga mål att förinta nationalismen, nationalsocialismen och därmed ett helt nordiskt folk från jordens yta. Det spelar ingen roll hur stora uppoffringar vi till slut måste göra för sakens skull. I slutändan handlar det om hela vårt folks framtid.

Artikeltext: Maria Pöysti

Översättning: Petri Mikkonen

Ursprungligen publicerat på Vastarinta.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz