Den 16 juni 2009 avskaffades den allmänna värnplikten i Sverige. Sedan principen ”en man, en röst, ett gevär” övergetts har nationens försvarsförmåga dramatiskt försämrats. Detta riksdagsbeslut är att likställa med landsförräderi.
Utan att det svenska folket tillfrågats har en majoritet i riksdagen slopat den allmänna värnplikten. Med röstsiffrorna 153-150 lyckades den borgerliga alliansen genomdriva en proposition vilken medför att Sverige ska gå från en mobiliseringsförmåga för ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Med värnpliktens avskaffande ska yrkessoldater anställas, officerare och specialistofficerare, samt 4000 frivilliga soldater som får grundutbildning för att sedan anställas och bilda stommen i insatsförsvaret som ska rycka ut utomlands.
Den moderata försvarsministern Sten Tolgfors har varit tydlig med sina framtidsplaner. Med en yrkesarmé ska Sverige, på sikt, inträda i den USA-kontrollerade ”försvarsalliansen” Nato. Med den svenska värnpliktens slopande följer även en roll som imperialistlakej. Punkt sätts för den formella svenska neutraliteten.
Överste Bo Pellnäs – försvarsexpert och mångårig militär observatör, rådgivare och gränsövervakare åt FN – dömde i DN (21/2 -09) ut hela den försvarsplanering som ÖB ansvarat för och vilken låg till grund för riksdagsbeslutet den 16 juni med orden ”Det ligger inte långt från landsförräderiet. […] Man kan undra om den försvarsplanering, som nu framtvingats under stor tidspress, är förenlig med grundlagen.”
En man, en röst, ett gevär
Även om den officiella svenska neutraliteten skall tas med en skopa salt (minns baltutlämningen -45; IB:s och Säpos kollaboration med CIA; Palmes lismande för Mossad; EU-anslutningen -94 och sist men inte minst de senaste årens insatser för ”freden” i Afghanistan) så är det ett faktum att den, till sin princip, åtnjuter ett grundmurat stöd hos de breda folklagren. Och den viktigaste understödjaren för denna neutralitet var den allmänna värnplikten, vars uttalade mål varit att mobilisera den vapenföra delen av befolkningen för ett kraftfullt invasionsförsvar.
Utifrån grundsatsen ”en man, en röst, ett gevär” omformades 1901 den svenska så kallade indelta armén. Alla män mellan 20 till 42 år blev inkallade och långt in på 1980-talet kunde Sverige mobilisera 880 000 man i vapen. Hela landet var redo att försvaras. Drygt 50 000 värnpliktiga inkallades varje år.
Idag, under 2000-talet, inkallas 4700 soldater per år – varav 1500 utbildas enbart för vakttjänst. Generallöjtnant Johan Kihl kommenterade denna utveckling med orden; ”Sanningen är att en hel generation officerare inte har övat försvar av Sverige.” Konsekvensen av dessa politikerbeslut tåls att upprepas. Med överste Bo Pellnäs ord; ”försvarspolitiken som nu förs… ligger inte långt från landsförräderiet.” Enligt Pellnäs tar ingen politiker ansvar för att ”trygga vår existens som en fri nation”.
Förräderi och rena lögner
Utan någon som helst offentlig debatt har de parlamentariskt folkvalda gjort landet i princip försvarslöst. Ett ”insatsförsvar”, uppbyggt av rena legoknektar vars lojalitet är till ”fredsinsatser”, demokrati och penningen ersätter i denna stund folkets försvarsförmåga. Dessutom var landets försvar redan innan det ödesdigra beslutet den 16 juni nästintill otjänlig. Generallöjtnant Johan Kihl till Svenska Dagbladet: ”Sanningen är att en hel generation nya officerare inte har övat försvar av Sverige. Förband utrustade för fredsinsatser passar inte för krig hemma. Ett litet bättre utrustat hemvärn är vad det svenska folket erbjuds.”
Med hjälp av rena lögner har försvarsministern argumenterat att den allmänna värnplikten inte är ”kostnadseffektiv”. Att Tolgfors ljuger är lätt att genomskåda. Sveriges numera frivilliga mönstring kostade förra året dryga 40 miljarder. I Finland inkallas 80 procent av de manliga årsklasserna; 28 000 man varje år. Landet mobiliserar 350 000 man. Kostnad? 20 miljarder – hälften av det svenska. Och då kan Finland mobilisera 35 gånger så många soldater!
De få lyckligt lottade svenskar som trots allt får tillfälle att genomgå en fullgod militärtjänstgöring tvingas genomgå en obligatorisk hjärntvätt i politisk korrekthet. Uppgifter från nyligen inkallade talar sitt tydliga språk: svenska folket ska inte bara göras försvarslöst – det ska feminiseras.
Ett folk i vapen
Genom att avskaffa den allmänna värnplikten och intentionen att ansluta Sverige till imperialistprojektet Nato har regeringen, i gott sällskap med vänsteroppositionen vilken aldrig varit vare sig försvarsvänlig eller främmande att kollaborera med USA, sålt ut Sverige som självständig nation. En samlad riskdag har, oavsett vilka petitteser de än varit oense om, samfällt förrått folket. Den internationalisering, det uppgivande av den svenska självbestämmanderätten som påbörjades i och med EU-anslutningen, har nu nått sin slutfas. I sammanhanget är Lissabonsfördraget enbart en ”toppningen” av ett landsförräderi, vilket planerats under decennier.
Riksdagsbeslutet den 16 juni 2009 visar med all önskvärd tydlighet hur djupt landets nuvarande styrelseskick sjunkit. Tack vare att vårt land styrs utefter ett parlamentariskt system, där snöda partiintressen och prestige sätts framför folkets kollektiva överlevnad, har Sverige och svenskarna 2010 blivit värnlöst. Likt ett skadeskjutet villebråd har vi utlämnats.
Även om vägen för dess uppfyllelse är lång – försvarets avmilitarisering är enbart en av många ödesfrågor som Sverige står inför – så måste en vision finnas. En nationalsocialistisk vision, inte bara om ett land fritt från de dryga en miljon icke-européer vilka idag härbärgeras, utan även en om ett framtida folk i vapen. En republik där var vapenför, ansvarsfull medborgare har en plikt att genomgå militärtjänstgöring och där var redbar person, efter avslutad tjänstgöring, har rätten att inneha vapen till värn för sig själv, sin familj och nation.
Hoppa till huvudinnehåll
