Världen inuti oss

HÄLSA. Henrik Gustafsson har läst om människans bakterieflora och fördjupar sig i hur denna kan påverka våra liv och vårt beteende.

Tim Spector är en professor i genetik som utfört omfattande tvillingstudier i Storbritannien. Människors tarmbakterieflora är ett ämne som han forskat kring och särskilt intresserat sig för. Som resultat av det spenderade han fem år med att skriva sin bok ”Matmyten”.

Med mikrober menas levande organismer som kan betraktas i mikroskop. I våra tarmar lever tusentals olika arter. De kan skilja sig lika mycket ifrån varandra som vi skiljer oss från maneter. Bakterier är mycket gamla mikrober som finns överallt i världen, liksom i våra kroppar. En kropps unika mikrobsamhälle kallas för mikrobiom.

Vi tänker oss att våra förfäder levde på landet och åt en varierad kost fri från konstgjorda tillsatser och antibiotika. Spector menar att vi idag bara har en bråkdel av den mångfald av mikrobiella arter i tarmarna som de hade. Detta kan spela en större roll i våra liv än vi någonsin förstått. Först nu börjar forskare förstå vilka effekter mikroberna har och hur de kan påverka oss. Tim Spectors råd lyder: ”Ät inte någonting som din gammelmormors mikrober inte skulle känna igen som livsmedel” (s.326).

Fetmaepidemi

Spector berättar om sitt första möte med konsekvenserna av extrem övervikt. Under 1984 arbetade han som läkare i Belgien. Hans första patient fördes in av brandkåren efter att ha kollapsat i hemmet med en blodpropp i lungan. ”Eftersom hon vägde 260 kilo hade hon varit för tung för ambulansen och måste vinschas ut genom sitt fönster av brandmännen. Vid bara trettiofem års ålder hade en diet av skräpmat och läsk lett till att hon suttit instängd i sitt eget hem i flera år och ökat i vikt tills hennes kropp gick sönder. Trots att hon gick ner 100 kilo på sjukhus fortsatte hon att drabbas av en rad allvarliga medicinska problem inklusive diabetes, artrit och hjärtsjukdomar och dog två år senare av hjärt- och njursvikt” (s.16). Detta skräckexempel öppnade hans ögon för de verkliga farorna med en alltmer utbredd fetma i samhället.

Spector skriver att fettassocierade mikrober kan vara giftiga och spridas i form av infektion. Dessa har en benägenhet att växa snabbt i tarmarna och skapa obalans i mikrobiomet. Detta fenomen kan vara förklaringen till varför feta mödrar får ännu fetare barn trots att de inte äter för mycket (s.128). Smala människor med ett BMI under 25 är nu en minoritet i de flesta befolkningsgrupper. Övervikt har blivit det nya normala.

För att försöka ta reda på hur det blivit så har Spector studerat tvillingar i Storbritannien och andra länder. Enäggstvillingar delar samma DNA. Genetiska faktorer beräknas förklara 60–70% av skillnaderna mellan människor. Vuxna enäggstvillingar skiljer sig i genomsnitt mindre än 1 kilo från varandra i kroppsvikt (s.20).

Generna avgör i hög grad var fettet lagras hos människor. 1980 var endast 7 procent av befolkningen i Storbritannien feta. 2015 hade den siffran ökat till 24 procent. Spector menar att generna inte kan förändras så snabbt. Han vill lyfta fram våra tarmmikrober som en viktig faktor som kan förklara fetmaepidemin. ”Våra kroppar innehåller 100 biljoner mikrober och enbart i våra tarmar finns det nära två kilo av dem” (s.23).

Styrs vi av bakterier?

Varför äter vi sådant som är dåligt för oss trots att vi vet att vi inte borde? Det kan vara våra mikrober som får oss att göra det. De kan påverka vår sinnesstämning via kemikalier i hjärnan. Därigenom kan de bland annat skapa ångest och stress.

”Varje mikrobart har en förkärlek för vissa matkällor som de kan livnära sig på och som gynnar deras fortplantning. De har därför sin egna evolutionära strävan att behålla sin ekologiska nisch och göra allt för att säkerställa sin överlevnad. Det inkluderar att sända signaler till värdmänniskan att de vill ha mer av den skräpmat som de frodas i” (s.136-137).

Spector hävdar att det är mer än en vild teori att mikrober kan påverka våra matvanor. För en högutvecklad specialiserad bakterie borde detta inte vara så svårt. Det skulle kunna ske genom att de förser våra hjärnor med belöningar då vi äter vissa saker.

Möss som fötts upp på konstgjord väg saknade en viss immunreceptor. Detta störde den normala kommunikationen mellan tarm och immunsystem, vilket i sin tur ledde till ökad hungerkänsla. Hungerkänslan kunde sedan reproduceras när deras tarmmikrober transplanterades till normala möss. Detta visar att mikrobernas roll är avgörande.

Experiment har även visat att möss som helt saknar mikrober behöver en tredjedel mer kalorier för att behålla sin vikt jämfört med normala möss. Det har ännu inte bevisats något sådant samband hos människor, men det är sannolikt att liknande förhållanden gäller även för oss.

Mikrober som kontrollerar större värdorganismer är välkänt i naturen. Det finns till exempel svampar som kan infiltrera myrors hjärnor och förvandla dem till zombies. De drivs till att klättra upp på växters blad och äta på dess undersida så att andra sporer faller ner över friska myror. Hos fruktflugor kan bakterier lura dem att producera mer insulin. Detta gör att flugorna blir feta, vilket hjälper bakterierna att mångfaldigas.

Gener och mikrober

Spector frågar sig varför en person regelbundet kan äta en viss mat och öka i vikt medan en annan äter exakt samma saker och ändå går ner i vikt. Detta talar emot strategin att räkna kalorier. Det visar sig att olika människors matsmältningssystem behandlar kalorierna olika beroende på deras mikrobiom. Individuella skillnader i tarmmikrober kan förklara varför en fettsnål diet kan vara bra för vissa personer, men dålig för andra. Likaså gäller att en fettrik kost kan vara farligt för vissa men bra för andra.

”Förutsägelsen om vem som skulle gå ner mest i vikt baserades inte på personernas viljestyrka eller startvikt utan på deras tarminnehåll” (s.145). Anledningen till att många inte går ner i vikt av att motionera är att deras kroppar kompenserar för detta. Kroppen är programmerad för att hindra oss från att gå ner i vikt.

Våra kroppar verkar skilja sig individuellt åt i hur de reagerar på nästan allting. Hur mycket energi som utvinns från livsmedel kan även variera beroende på hur mycket det tuggas och vad det äts tillsammans med. Personer med lång tjocktarm kan utvinna fler kalorier från mat än de med en kortare. Studier har visat att tarmlängden kan variera med upp till 50 cm mellan olika populationer (s.33).

I en studie med 12 tvillingpar i Quebec 1988 fick dessa fri logi och obegränsad mat i tre månader. Resultatet blev att de gick upp i vikt i mycket olika utsträckning. Varje tvillingpars viktökning var dock likartad. Vissa tvillingar lade förutom fett även på sig muskler. Hos tvillingarna lagrades även fettet på samma ställen (s.36).

Tvillingarna McGuire var professionella brottare och listade i Guinness rekordbok som de tyngsta tvillingarna i världen.

Amylasgenen

Linda och Frances heter ett par tvåäggstvillingar som vid 68 års ålder ingick i Spectors forskning. Till skillnad från de flesta tvillingar var dessa ganska olika. Till exempel vägde Linda 76kg och Frances 52. Att de har olika ämnesomsättning förklaras med att de har olika antal av en gen som kallas amylas i sitt DNA.

Amylas beskrivs även som ett enzym som utsöndras från öron- och bukspottkörteln. Denna är beroende av våra gener. ”Linda hade bara fyra kopior av amylasgenen och Frances hade nio. För varje kopia av amylasgenen som en människa saknar ökar risken för fetma med 19 procent. Så trots att Linda i stort sett följde samma diet var hennes risk att bli fet ungefär dubbelt så stor som systerns” (s.241).

Hos tvillingar med höga och låga antal av amylasgenen fanns även stora skillnader i en bakterie ur familjen Firmicutes. Denna har förknippats med fetma. ”En del människor som äter exakt samma skål potatis (…) kommer att deponera en större mängd som fett på grund av hur generna påverkar deras mikrober. Så en potatis är inte en potatis för alla – för en del människor är den potatisen ur en energisynpunkt som en dubbel portion” (s.242).

Fettets betydelse för överlevnad

Ökat kroppsfett kan utgöra ett skydd mot svält. Det ger däremot inget skydd mot infektioner. Om vi hade levt för länge sedan skulle det varit ett stort överlevnadsproblem ifall man var knubbig. Våra förfäder blev ofta uppätna av vilda rovdjur. Det skall rentav ha funnits en variant av den sabeltandade tigern som specialiserat sig på att jaga människor. De som var feta skulle förmodligen smaka bättre. De var även ett lättare villebråd för dessa då de inte kunde springa så snabbt.

Sabeltandad tiger.

En studie av fetma visar att det inte är de smala människorna som blivit feta under den senaste fetmaepidemin. De flesta smala har förblivit smala. De som var lite knubbiga har blivit överviktiga och de feta har blivit ännu fetare. Det verkar finnas en övre tröskel för de flesta människor. ”När de väl når en viss vikt kan de sedan inte bli mycket fetare, oavsett vilka kvantiteter de äter” (s.41).

Motion och probiotika

”Motion stimulerar positivt immunförsvaret som i sin tur skickar kemiska signaler till mikroberna i våra tarmar”…”motion i sig kan ha en direkt påverkan på tarmflorans sammansättning” (s.51). I ett experiment producerade råttor som sprang i ekorrhjul dubbelt så mycket smörsyra i sina tarmar jämfört med stillasittande råttor.

Smörsyra, eller butylat, är ett fettämne som produceras av våra tarmmikrober. Det har flera positiva effekter på immunförsvaret. Att ha rätt sorts tarmmikrober kan få en människa att orka springa snabbare eller lyfta tyngre. Detta beror på att vissa mikrober producerar antioxidanter, som även kallas friska kemikalier.

Spector frågar sig om det är våra gener som bestämmer vilka mikrober vi får i tarmarna. Detta skulle kunna förklara varför viss probiotika och yoghurt får positiva effekter för vissa men inte för andra. Antalet och typen av mikrober som trivs bäst i våra tarmar styrs delvis av våra gener.

Spector liknar detta vid hur vissa blommor föredrar en viss typ av jord. Vårt immunförsvar reagerar i sin tur på vilka mikrober vi har. Generna är inte heller helt oföränderliga. De kan vridas upp eller ner som dimrar. Denna process sker när vi anpassar oss till nya miljöer eller kostvanor. ”Våra mikrober kan slå på och av våra gener och manipulera oss” (s.89).

Vårdhemsmat

Spector ger ett bra exempel på hur en persons hälsa kan förändras på grund av ändrade levnads- och kostvanor. Fergus var en jordbrukare på södra Irland som gick i pension vid 70-årsåldern. Efter att hans fru dog i cancer blev han något av en enstöring. När han tre år senare besökte läkaren märktes en tydlig försämring hos honom. Tidigare var han frisk, smal och aktiv. Nu hade hans hy fått en gulblek nyans och han hade tappat flera tänder.

Han hade utvecklat diabetes, högt blodtryck och artros i höften. Dessutom verkade hans minne blivit sämre. Orsaken låg i att hans fru tidigare lagat all mat. Själv kunde Fergus inte ens koka ett ägg. De senaste tre åren hade han levt på te och smörgåsar. Han flyttades till ett vårdhem och dog av en infarkt sex månader senare. Kosten på vårdhemmet där han hamnade kanske inte var så mycket bättre.

Den här historien sägs vara ett typiskt exempel för många i området. En mikrobspecialist i Cork som heter Paul O’Toole jämförde mikrobiom hos 178 irländare i åldern 70-102 år. Hälften av dessa bodde på vårdhem och hälften kom bara dit för dagvård. Efter sex månader visade det sig att alla som bodde på vårdhem utvecklat en liknande tarmbakterieflora. Denna präglades av den bristfälliga institutionella diet som tillhandahölls där.

De hade även högre inflammationsnivåer än de som var deltidboende och ibland lagade sin mat själva. ”Det fanns en viss variation, men inom ett år från inskrivningen på vårdhem hade alla åldringar mycket likartade och ohälsosamma mikrobiom” (s.211).

Orsakssambandet verkar vara att ändringar i kosten leder till en förändrad tarmbakterieflora. Detta i sin tur leder till svaghet. Vilket styrker Spectors teori om att: ”Utan våra mikrober som väntar på att bearbeta dem, skulle de flesta av våra kolhydrater bara vara bra motion för våra käkar” (s.213).

Allergier

Spector tar upp ett fall med en liten flicka som fick en nära-döden upplevelse ombord på ett flygplan. Detta skall berott på att en påse nötter öppnades ombord. När han sedan frågade ledande allergikonsulenter i London om fallet svarade de att det omöjligt kan ha skett på grund av detta. De sade att det skulle behövts att en bit nöt hamnade direkt i munnen på flickan för att en sådan reaktion kunnat uppstå. Den enda förklaring de hade var att någon annan allergen måste ha hamnat i hennes mun (s.313).

De allergier som vi idag betraktar som helt normala är egentligen en ganska modern företeelse. För hundra år sedan var de en exotisk sällsynthet. Det första omnämnandet av en födoämnesallergi skedde 1912. Då gällde det komjölk och ägg. Det första fallet i en medicinsk tidskrift dök sedan upp 1969.

Det finns idag en tendens att avråda gravida kvinnor från att äta vissa livsmedel på grund av risk för allergier. Särskilt säger man till dem att undvika jordnötter. ”Nyligen genomförda studier har dock visat att det är precis tvärtom: kvinnor som småäter jordnötter under graviditeten löper faktiskt mycket mindre risk att föda nötallergiska barn än de som avstår” (s.315).

Likaså löper barn till mödrar som har extremt rena hem större risk för allergier. ”En studie fann nyligen att barn vars nappar regelbundet sögs rena av en förälder och sedan stoppades tillbaka i deras munnar hade betydligt färre allergier än de vars nappar plikttroget ersattes med hygieniskt sterila nappar” (s.316).

Det verkar vara så att ju mer välbärgat ett land är och ju mer människorna skyddar sig från den naturliga världen, desto mer allergiska blir de. Spector skriver att det kan vara avgörande för kommande generationer att ”bejaka smuts och mångfald (av bakterier) som våra vänner” (s.319).

Hormesis

Våra tarmmikrober behöver variation. Ibland behöver de även skakas om. Spector frågar sig om inte en droppe gift till och med kan göra nytta ibland. Det finns en utbredd uppfattning att det som är dåligt kan vara bra för oss i små doser. Detta kallas hormesis från grekiskans ord för ”att sätta i rörelse”.

Det verkar som att även dåliga bakterier kan föra något bra med sig, så länge kroppen kan använda dem för att träna. Till exempel är det bara när det blir för många salmonellabakterier som det är farligt. Är det bara några stycken så är de ofarliga. Om kroppen däremot aldrig kommit i kontakt med dem förut kanske även ett fåtal kan göra stor skada.

Allting handlar om balans. Det är när det råder balans mellan det som är bra och dåligt som vi håller oss friska. Det går att se på livet som en upptäcktsresa där man försöker ta reda på vad som fungerar bäst för en själv. Spector föreslår att vi ska behandla våra tarmmikrober som vi behandlar en trädgård. Förutom att se på vår kropp som ett tempel så finns det alltså anledning att relatera till den som en särskilt uppskattad trädgård.

Fördjupning:
Podcast med Tim Spector.

Litteratur:
Spector, Tim. (2017). ”Matmyten”. Volante.

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om