Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?

INSÄNDARE. Förskoleläraren Mia Olsson skriver här om en förändring inom barnomsorgen i Stockholm och frågar sig varför så många föräldrar har så bråttom att lämna ifrån sig sina barn till förskolan.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

I december förra året beslutade kommunfullmäktige i Stockholms stad att föräldralediga nu har rätten att ha syskon till det nyfödda barnet i förskolan på heltid. Detta beslut fattades utan att förskolan får mer pengar att lägga på personalförstärkningar eller andra resurser. De negativa effekterna landar såklart främst på barnen, då pedagogerna blir överbelastade vilket i sin tur leder till utbrändhet och sjukskrivningar som medför en väldig ruljangs på de vuxna som arbetar. Just under barnens första tid på förskolan är pedagogerna som finns med under inskolningen en stor trygghet och när de inte räcker till eller är borta mycket påverkas också de små. Speciellt nu när barngruppsantalet ökar utsträckt över hela dagarna, från tidig morgon till sena eftermiddagar.

Jag jobbar själv på en förskola och utifrån det jag har sett så kan jag säga att detta inte gynnar något barn alls. En stor del av föräldrarna skaffar ett syskon när det första  barnet är 2-3 år. Att få ett syskon kan vara känsligt, det är en enorm förändring i barnets liv när denne går från att ha sina föräldrar ifred eller att vara yngst till att nu konkurrera med ett nytt ännu mindre barn.

Denna situation som barnet upplever kan liknas med att två vuxna är gifta och bor tillsammans men en dag kommer den ene partnern hem med en ny partner och säger:

Här är ”X” som också ska bo här med oss. Nu får ni lära känna varandra och komma överens. Allt vi har ska nu delas upp emellan er.

Hur lätt hade det varit att ta till sig?

Vi som jobbar i förskolan har som krav från Skolverket att kontinuerligt arbeta med planering, dokumentation och reflektion kring allt vi gör. Det materialet skickas senare in till Skolinspektionen som gör en kvalitetsgranskning och håller koll på att vi följer Läroplanens innehåll. Det är svårt att få tid till detta, och arbetet måste istället göras under den schemalagda tiden då vi egentligen ska vara i barngruppen. Eftersom att så många barn nu även går heltid innebär det att en personal försvinner från barngruppen och tvingas lämna de andra med alldeles för många barn. Det medför såklart risker och blir negativt ur ett säkerhetsperspektiv när man ser till barnen, då vi oftast arbetar tre personer på en barngrupp med minst 15 barn beroende på åldern.

I förskolans läroplan står det:

Förskolan ska erbjuda barnen en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt.

Något som redan innan Stockholms stads beslut trädde i kraft var kämpigt att tillgodose i takt med ett successivt ökande av barnantalen under de senaste åren.

Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) som också är den som har kommit på detta förslag försvarar beslutet genom att säga:

— Vi ser hur en bra förskola gynnar barnens uppväxt senare i livet. Men det är också viktigt som en valfrihetsreform: oavsett om man har syskon eller inte så har man rätt att gå heltid på förskolan.

Hon menar alltså på att det är barnen själva som äger ”rätten” till att spendera allt längre delar av dagarna på förskolan. Ett helt absurt påstående då en 2-åring nog hellre skulle vilja vara hemma med sina föräldrar mer av tiden om denne fick bestämma själv. Speciellt när barnet är fullt medvetet att föräldern är hemma med det nykomna syskonet.

Det handlar nog snarare om en lathet och egoism från förälderns håll, där man sätter sina egna behov före barnets. Men det kan också tolkas som att staten vill krossa kärnfamiljen genom att uppmuntra föräldrarna att göra karriär istället för att vara hemma med sina barn och därmed överlåta barnuppfostran till dem. Barn behöver spendera tid med sin familj, lära sig om samhället, anamma normer och ta till sig sunda värderingar hemifrån. Inte bli hjärntvättade av Läroplanens propaganda som vill forma alla till att bli ”goda samhällsmedborgare”. Jag tror att det är många som inte känner till innehållet i förskolans läroplan trots att de har barn på förskola. Inte för att det finns någonting man omedelbart kan göra för att påverka läroplanen, men det kan ändå vara bra att få en inblick i sitt barns vardag.

Utdrag från förskolans läroplan (Lpfö 98/reviderad 2010)

Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller.

Det svenska samhällets internationalisering ställer höga krav på människors förmåga att leva med och förstå de värden som ligger i en kulturell mångfald. Förskolan är en social och kulturell mötesplats som kan stärka denna förmåga och förbereda barnen för ett liv i ett alltmer internationaliserat samhälle. Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet.

Men sedan är Läroplanens mål också väldigt överpretentiösa och alla dess delar tolkningsbara där det är den enskilde förskolechefens beslut som avgör hur riktlinjerna omvandlas i praktiken. Men i takt med att samhället förändras, genom ett massivt tryck från media, politiker och staten, samtidigt som ett folkutbyte sakta men säkert sker – påverkar det också barnen. Den svenska kulturen och våra traditioner tas nu mer och mer bort för att de kan uppfattas som ”diskriminerande” och ”stötande” för personer från andra kulturer.

I Läroplanen står det också att barnen ska lära sig vikten av ”allas lika värde” oavsett etnicitet, kultur, kön eller sexuell läggning. Absolut, alla människor har ett värde, men målet motsäger sig självt när man nästan alltid i första hand ska fokusera på att värdesätta icke-svenskar. Det står även att vi ska sträva efter att alla barn ”känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer”. Det låter ju bra och rätt, men i praktiken handlar det ju om att göra svenskar kulturlösa och mångkulturella så det är ju en lögn. Det är så typiskt dagens Sverige att hela tiden vara så fokuserade på andra folk och deras kulturer istället för att värna om vår egen.

I förskolan där jag arbetar tas barnen ifrån sin könsidentitet, de blir ett ting, en hen. En könlös figur som ska berikas och sättas in i andra kulturer. Deras tillvaro ska uppfyllas av ”normbrytande” konst och annat flum som staten erbjuder. Barnen ska tidigt lära sig att de inte är värdefullare än någon annan i samhällets ögon. De ska istället tidigt matas med moderna ”västerländska värderingar”. Ett exempel är från SVT:s program ”Lilla aktuellt” där två barn sitter och kallar sig själva för ”hen”, någonting som kommer från samhällets hjärntvätt, inte från dem själva.

Missförstå mig inte, jag har självklart full förståelse för de föräldrar som jobbar och behöver ha sina barn på förskolan på grund av detta. Men ifall valmöjligheten finns, så se till att välja ditt barns förskola med omsorg, då vissa är värre än andra. Har man även möjligheten att vara hemma större delar av barnens första år så förstår jag inte varför man inte är det. Mycket handlar om prioriteringar. Det var flera föräldralediga på mitt jobb som drog en lättnads suck när beslutet var officiellt och lät sina barn börja gå heltid redan från dag ett. Det känns smått oroväckande när man får känslan av att människor gärna skaffar barn men sedan inte vill umgås med dem. Barn växer upp så fort och som föräldrar vill man väl ändå ta vara på och finnas tillgänglig så mycket det bara går under barnets uppväxt?

Jag avslutar med säga att jag tycker om mitt jobb, det är härligt att umgås med små människor och det är ett yrkesval jag gjort och utbildat mig inom. Det är därför jag tycker att det är så tråkigt att dessa beslut inte gynnar barnen som de berör.

/Mia Olsson

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om