I dagens skånska upplaga av tidningen Metro intervjuas polismästaren Per Svartz, med anledning av en ny undersökning om den kraftigt ökande våldsbrottsligheten i regionen. Malmöpolisen har nu lärt hur man skall uttrycka sig för att behålla systemets gunst och kommer med en otroligt verklighetsfrämmande förklaring.
Svartz hävdar bestämt att anledningen till varför våldsbrotten har ökat så markant, med över 30 % sedan 2000, är skåningarnas alkoholkonsumtion. Detta menar han kan avhjälpas med särskilda polisinsatser i stökiga nöjeskvarter och en allmän upplysningskampanj om ”den ökande alkoholkonsumtionen”.
Svartz har alltså läst på sin läxa. Sedan justitieminister Thomas Bodström tystade den polisman i Malmö som i höstas dristade sig att peka ut mångkulturen som ett betydande problem, vågar alltså inte polismästaren säga det som alla skåningar och Malmöbor vet. Nämligen att den verkliga orsaken till de ständigt ökande morden, rånen och våldtäkterna i Skåne, är massinvasionen av etniska främlingar.
Men låt oss nu för ett ögonblick utgå från att det som polisman Svartz påstår stämmer. En rimlig fråga borde då vara varför det är just i de ”invandrartäta” kommunerna Landskrona, Malmö och Bjuv som brottsfrekvensen för våldsbrott är som absolut högst?
Dessa kommuner kan jämföras med de relativt etniskt svenska kommunerna Vellinge, Lomma och Simrishamn. Varför är det i Malmö och Landskrona, med Rosengård och Västra Fäladens centrum, som risken att bli rånad, misshandlad, våldtagen eller mördad är som störst? Är alkoholkonsumtionen större där än i kuststaden Trelleborg – Trelleborg där färjorna går i skytteltrafik till Sassnitz? Självklart inte!
I sin mycket intressanta bok ”Politisk korrekthet” visar John Järvenpää (boken går att beställa från Kampboden) hur det politiska etablissemanget medvetet försöker att mörka det verkliga skälet till den markant ökade brottsligheten i Sverige. Järvenpää visar på det faktum att så kallade ”socioekonomiska” förhållanden inte kan användas som förklaringsmodell till den stegrande kriminaliteten.
Som exempel visar han på Göteborg under 1920-30 talet. Detta var en tid av depression och hög arbetslöshet i Sverige. (I sammanhanget är det intressant att notera att det 1922 hade genomförts en folkomröstning om totalförbud av ”rusdrycker” i landet med anledning av den kraftigt försämrade svenska folkhälsan.) Under dessa hårda tider innan dagens generösa välfärdssystem inte ens var påtänkt, där tiotusentals etniska svenskar gick arbetslösa och överlevde på kyrkornas välgörenhet, fanns det en personalstyrka på drygt tio man inom kriminalavdelningen i Göteborg. Dessutom var andelen uppklarade brott nästan 100 procent under dessa två årtionden.
Järvenpää visar vidare på att de anmälda brotten var sju gånger färre på 1950-talet, en tid långt innan massinvandringen av etniska främlingar tog fart, än kring millennieskiftet.
Att det eskalerande brottsligheten i Sverige hör ihop med massinvandringen av etniska främlingar, är en självklarhet. Det har om inte annat BRÅ:s senaste undersökning i ämnet med klarhet visat. Och detta trots ”professorn” och främlingen Masoud Kamalis bortförklaringar.
Att nu Metros chefredaktör Sakari Pitkänen, polismästaren Per Svartz och ”professorn” Kamali trots vedertagna bevis hävdar motsatsen, att invandring och mångkultur ”berikar” och är en ”tillgång” för Sverige, bevisar bara en sak. De tre herrarna har inga som helst lojaliteter till Sveriges majoritetsbefolkning, utan till en långt mindre minoritet med helt andra mål och avsikter än den gemene svensken.
Hoppa till huvudinnehåll
