Några av er har säkerligen tänkt den här tanken många gånger, men för de flesta av er låter nog den här frågan helt befängd.

Det är inte så konstigt heller, då mer än 60 år av hat och förtal mot sådana där ”hemska nazister” rimligtvis borde gett någon verkan. Jag förstår er. Jag har själv haft en skev syn en gång i tiden.

I både TV, kvällstidningar, magasin, ledare, ”kulturartiklar”, motioner, interpellationer, lagar, regler, skolböcker, föreläsningar och på många andra vis, har ni fått lära er att nazister, det är sådana där mobbade skilsmässobarn som bara super och slåss. Mördaren i oss är aldrig långt borta.

Men allvarligt talat, vet du ens vad nationalsocialism är för något?

Vad du ”vet” är något i stil med att vi är genomonda psyksjuka människor, med högsta önskan att utrota alla folk utom vårt eget. Fördomar finns det gott om.

Som sagt, jag kan inte annat än att förstå dig, du har ju aldrig hört något annat. Men ack så fel. Ack så fel.

Nationalsocialism är det mest naturliga som finns i alla avseenden i en nation, och ett folk.

10 000-tals svenskar är idag nationalsocialister per definition, utan att de själva vet om det. Men som små oaser i egoismens tid bildar de inget utskiljbart mönster, utan ses bara av sin omgivning som allmänt goda och osjälviska minnen. Som mormödrar och fäder. Människor med egenskaper var man skulle vilja äga.

Men vem vill då inte leva i ett samhälle där man tar hand om varandra?

Där den första människan du möter ute, skulle ge dig tusen kronor bara du behövde det, och bara vänligt frågade om det.

Där du visste att du kunde lita på din granne, vad än för problem du stod inför, och du själv skulle göra detsamma.

Där du aldrig behöver låsa din dörr.

Där barnen leker fritt, utan att riskera att råka illa ut för perverterade människor, sådana som i dagens Sverige ges stöd av myndigheter såsom RSFL.

Där måttfullhet, kärlek, och gemenskap är starka känslor runt omkring alla och allt du stöter på. En känsla så stark att du nästan kunde röra vid den.

Där naturen mår bra, där skräp inte ligger på de mest mystiska platser i vår natur.

Där resurser inte utvinnes på ett kortsiktigt, girigt, och för naturen förödande sätt.

Där vi respekterar moder jord, och moder jord ger oss samma tysta uråldriga respekt tillbaka.

Där alla varor du kan hitta i din affär är garanterat fria från gifter och farliga ämnen. Ämnen som både för den som förbrukar varan, och för vår jord, är skadliga.

Där våra gamla inte ruttnar bort på någon förvaring, för att man säger att pengar inte finns.

Där man tar del av de äldres livslånga erfarenhet och visdom istället för att skratta åt den som omodern.

Där folk inte lever över sina begränsningar på lån, bara för att försöka ge sken om en viss social status.

Där alla svenska män och kvinnor verkligen är ”lika mycket värda”, och där alla får göra det man är duktig på och vill göra, istället för att poster kvoteras in.

Där inte våra unga flickor tar livet av sig eftersom skönhetsindustrin, som ingen nu sätter stopp för, ständigt pressar stackarna till det yttersta.

Där egenskaper att sträva efter inte är förmögenhet och kändisskap, utan ärlighet, godhet, måttfullhet och trohet.

Nationalsocialismen är den mest naturliga ideologin som finns. Den fanns i Sverige innan kristna sändebud kom och tvingade oss att lyda budord, som vi ändå aldrig hade brutit mot, och därför inte hade behövt nedtecknas. Man fick underkastligt be till någon gud om hjälp, istället för som alltid, sin vän, granne eller by.

Den fanns innan sions och egoismens tidsepok började, där man såg det som en triumf var gång man totalt sugit ut något levande ting.

Den fanns innan politiker började studera till att just bli politiker och inte var kvinnor och män ur folket, av folket, med de egenskaper som krävdes av en ledare. Givetvis alltid med moralen och äran som sin grundpelare.

Jag frågar blygsamt igen. Vem vill inte leva i ett nationalsocialistiskt samhälle? Och varför är inte alla nationalsocialister?

  • Publicerad:
    2009-07-08 00:00