En anonym och upprörd gästskribent skickade in nedanstående text till redaktionen. Egentligen var texten menad som en kommentar men då den var så omfattande valde vi att publicera den som en artikel med skribentens godkännande.

Jean Baptiste Bernadotte med jakobinmössa. (montage)

I den pågående debatten i Sverige idag och inom nationella rörelsen tycks råda närmast förvirring, möjligen beroende på bristande historiekunskaper. Vissa tycks tro att kritik mot Bernadotte och nuvarande kungahuset per definition gör en till kommunist eller norrskensflammanprenumerant .

Visst kan man tycka att det kungliga bröllopet och dopet av Estelle är något bra. Varje dynasti ska naturligtvis bedömas efter vad de gör och inte vad de eller andra säger/tycker.
Därför ska vi titta lite på vad de uträttat sedan de kom till Sverige 1810 och vem Karl XIV Johan egentligen var. Han var svuren Jakobin och kungahatare (tatuering död åt kungen på kroppen) samt med om skräckväldet på 1790 talet där Jakobinerna var de mest blodtörstiga i efterspelet till Franska revolutionen 1789.

Tillsättandet av Bernadotte och fördrivningen av Gustav IV Adolf och de äktsvenska Gustavianerna gjordes av bland annat frimurarna Adelsparre och Adelcreutz. Detta var en frimurarrevolution liksom mordet på Gustav III hans far. Bernadotte hade upphöjts genom dessa frimurare och saknade både blodets och traditionens samhörighet med svenskarna.
Han lärde sig aldrig tala svenska, åt inte svensk mat samt såg till att alla konseljer drogs på franska i Sverige (tala om svenskfientlighet!).

Drottning Desire tyckte så illa om Sverige att hon helt sonika försvann till sitt gamla hemland Frankrike ett antal år innan hon kom tillbaka. Nu till de omvälvande förändringar den sydländska dynastin åstadkom: 1810 vid riksdagen i Örebro (samma år Bernadotte blev kronprins) skapas en hemlig polis.
Dess förste chef blev en viss Grevensmöhlen som bland annat uppträder till judarnas försvar vid 1815 års riksdag då ett flertal liberaler pläderar för inskränkningar i deras rättigheter. De ansågs ha orsakat lågkonjunkturen, drivit upp hyrorna i Stockholm, vara lurendrejare och smugglare.
År 1818 införs §3 mom 9, den förhatliga så kallade indragningsmakten och fram till 1838 dras inte mindre än 60 tidningar in för att de framförde åsikter som inte passade Bernadotte. Tryckfrihetsförordningen ändras på ett grundlagsvidrigt sätt av Bernadotte och hans vapendragare. Den 17 mars 1811 uppdrog Karl XIII åt Bernadotte att under hans sjukdom föra riksstyrelsen. Detta stred mot §40 av regeringsformen då statsrådet ska styra, detta medför att statssekreteraren Hans Hjärta avgår på grund av grundlagsbrottet. All sympati för den gamle dynastin och Gustav IV Adolf bedöms som högförräderi och beläggs med dödsstraff! Kunglig förordning att Gustavs namn med familj och monogram ska utplånas på offentliga byggnader (tankarna går osökt till kommunismens Sovjetunionen). En repression går över landet och folk drivs i landsflykt eller sätts i fängelse som till exempel Knut Hökenberg från Torslanda (8 års fängelse för att yttrat sig positivt om gamle kungen).

Sverige byggdes inte av dem utan av våra Sturar och Vasar

Vid de så kallade Crusenstolpekravallerna 1838 skjuts på Bernadottes order rakt in i folkmassorna, ordern löd ”Sabrez la canaille” (sabla ner packet), många dör och ännu fler lemlästas. Först vid 3-tiden på natten är allt tyst, gravens tystnad för många svenska demonstranter.
Svenskarna hade ändå på ärans och hjältarnas språk, sänt en hälsning till landsförrädarna inom högadeln, frimureriet, kungahuset och mosaiska församlingen om att man lever och gör motstånd.
Revolutionsåret 1848 beordrar Jean Baptistes son, Oscar I, en massaker på ett trettiotal svenskar i Gamla stan (och ännu fler skadade). Kritik var inget som Bernadotte tålde. Eftervärlden har inte förärat dessa demonstrerande frihetshjältar så mycket som en minnesplatta/minnesmärke trots alla dödsoffer av vårt svenska blod. Det är en skam och andas samma svenskförakt som dagens kosmopoliter. Att anse att Bernadotte utgör Svensk tradition är att spotta vår riktiga tradition i ansiktet.
Vi äktsvenskar glömmer inte, vi förlåter inte och vi finner ingen anledning att fira en dynasti som på ett despotiskt sätt förgripit sig på våra förfäder och beskurit vår urgamla frihet. Sverige byggdes inte av dem utan av våra Sturar och Vasar främst Gustav Vasa riksbyggaren. Vårt Sverige gjordes stort och ärat av hjältekonungarna Gustav II Adolf och Karl XII.
Dem ska vi ära, där är vårt blod!

  • Publicerad:
    2012-03-06 00:00