HISTORIA. Att sex miljoner judar skulle ha gasats i den ”förintelse” som igår uppmärksammades internationellt är förstås en stor lögn, men var det fel att internera människor i arbetsläger som tyskarna gjorde? Tobias Lindberg försöker här reda ut frågan.

Skärmbild Youtube.

Många av er som inte tror på berättelsen om förintelsen kan ändå kanske tycka att tyskarnas behandling av judar och andra folkgrupper var dålig. Ni anser kanske att det inte var acceptabelt att till exempel spärra in vissa grupper av människor, att ta dem från hem och familj, att förflytta dem och att utföra experiment på dem. Denna text är tänkt att möta sådana funderingar som en del av er kanske har och som ni kommer att se så bygger det mesta på falsk propaganda som andra världskrigets segrarmakter har spridit.

Ja, tyskarna internerade en stor andel av alla judar och kommunister i så kallade koncentrationsläger under andra världskriget. Även andra etniska, religiösa och politiska grupper fick stora andelar internerade. Det som är viktigt att förstå är dock att nästan alla nationer i större krig vid den tiden och under flera årtionden innan detta upprättade koncentrationsläger för de nationaliteter/grupper som de var i krig mot eller som de ansåg kunde utgöra ett hot. Det var ingenting som var unikt för tyskarna och allt detta med att det skulle ha pågått något medvetet massmord, en förintelse, på judar är som sagt bara lögner. Det är påståenden utan några verkliga fysiska bevis, vilket den som vill kan läsa mer om i de två texterna ””Förintelsen” är en bluff!” och ”Den groteska förintelsebluffen” eller se i den åttonde delen av Tobias Bratts dokumentärfilmsserie ”Europa – The last battle” som handlar om just förintelsemyten.

Bara för att ta andra världskriget som exempel så gjorde USA, England och Ryssland likadant. Det var säkerligen även fler än dessa. Till och med Sverige internerade olika grupper under denna tid, framförallt kommunister, trots att vi inte ens var en part i kriget. Faktum är att den första gången som ordet ”koncentrationsläger” användes var när engelsmännen 1901 eller 1902 upprättade stora läger för sina fiender under boerkrigen.

Sedan var det helt säkert så att inte alla av en nationalitet/grupp utgjorde ett hot, kanske inte ens en majoritet av dem, men man internerade en stor andel ändå bara för att vara säker. Så var det till exempel under andra världskriget med såväl tyskar i USA som med judar i Tyskland.

Vad gäller judar i Tyskland så var det inte heller så att alla judar internerades. Långtifrån. Faktum är att en stor andel judar blev aldrig internerade och inte heller förflyttade. Bara i Tysklands militär tjänstgjorde 150 000 judar och bland dem fanns flera höga officerare.

Så hela detta med att Tyskland och/eller det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) skulle vara helt så totalt emot judar som det framställs stämmer inte, utan de var emot de som var fiender till Tysklands folk och bland dessa fanns helt enkelt en stor andel judar. Faktum är att en väldigt stor andel av judarna vid denna tid var internationalister, sionister och/eller kommunister och den internationella judendomen hade till och med förklarat Tyskland krig redan 1933. Det finns berömda tidningsuppslag från 1933 som bekräftar judarnas krigsförklaring.

London Daily Express, den 24 mars 1933.

Sedan hade man från NSDAP:s håll även en idé om att försöka få ut merparten av judarna från Tyskland, något som hade stort stöd från det tyska folket, vilket inte är konstigare än att en stor andel av svenskar idag skulle vilja ha ut merparten av alla invandrare som har strömmat in i Sverige under de senaste årtiondena. De allra flesta judar som fanns i Tyskland under NSDAP:s tid var invandrare som etniskt och kulturellt var väldigt annorlunda än det tyska folket och de allra flesta av dessa hade ingen riktig förankring i de tysktalande områdena i Europa, utan de hade invandrat först under slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet. De judar som hade bott länge i de tysktalande delarna av Europa och som etniskt och kulturellt var väldigt tyska av sig var extremt få.

Så alla dessa nyanlända judar upplevdes väldigt mycket som främlingar av tyskarna och varje folk måste såklart själva kunna bestämma vilka som ska få leva bland dem. Tysklands ledare innan NSDAP kom till makten hade gått emot folkets vilja och tillåtit en alldeles för stor andel främlingar att invandra till de tysktalande områdena, på ungefär samma sätt som våra svenska ledare av idag under årtionden har tillåtit och främjat massinvandring mot vår vilja.

NSDAP kom till makten för att det fanns ett missnöje med hur samhället hade blivit och en del av missnöjet var att för många judar, men även andra folkgrupper, hade strömmat in i landet. Detta ville NSDAP återställa och samarbetade därför med olika judiska organisationer, även flera sionistiska sådana, för att få judar att flytta till platser som Madagaskar och Israel. Detta gjordes i samarbete med judarna som flyttades och NSDAP och Tyskland stödde dem såväl ekonomiskt men även med utbildning och annat för att de skulle kunna få bra liv i deras nya hem.

Sedan utbröt kriget 1939 och Europas gränser stängdes allt mer, men även efter krigsutbrottet så fortsatte Tyskland att uppmana judar att flytta ut ur Europa och på alla sätt hjälpa dem med det, ända tills inte det gick längre, varpå de så gott de kunde istället försökte flytta dem österut i Europa, men tvingades sedan ju längre kriget fortlöpte att internera dem i koncentrationsläger.

På grund av kriget så avbröts alltså möjligheten att på ett bra sätt få ut judarna från de tysktalande delarna av Europa. Hade inte kriget startat, vilket Tyskland faktiskt inte var ansvariga för, utan om och om igen försökte stoppa genom otaliga fredsförslag, så hade denna välordnade och humana repatriering av judar som hade sökt sig till Europa kunnat fortgå. Kriget tvingade även tyskarna att börja använda en stor andel av judarna som arbetskraft inom industrin.

Så för att besvara själva huvudfrågan för detta inlägg, om det var fel att spärra in judarna, så kan man bara konstatera att det egentligen inte var vad NSDAP egentligen ville, utan att det var en konsekvens av kriget och att fiendemakterna hindrade tyskarna att fortsätta repatrieringen på det sätt som den hade utförts innan andra världskriget bröt ut.

Slutligen gällande påståenden som man ibland kan höra om alla de monstruösa experiment som tyskarna ska ha utfört på judar och andra folkgrupper så är detta lika påhittat som förintelsemyterna. Tyska forskare gjorde säkerligen en hel del experiment som idag kan tyckas vara inhumana, men det gjorde även amerikanska, brittiska, ryska och svenska forskare vid den tiden. Tänk t.ex. de experiment där svenska forskare gav utvecklingsstörda på institution stora mängder sötsaker för att studera effekterna på ohejdad karies på dem. Att tyskarna skulle ha varit värre än andra på sådant eller på t.ex. eugenik är som sagt bara myter. Verkligheten är att de saker som verkligen skedde var sådant som hörde till tidseran och som pågick i hela västvärlden.

Ursprungligen publicerad på Informationskriget.se


  • Publicerad:
    2018-01-28 22:00