VILDMARK. Helgen den 25-26 februari genomförde Näste 2 en vandring genom det vackra Kinnekulleområdet. Här följer ett reportage samt en kortare film om vandringen.

Lördagsmorgonen den 25 februari samlades kamrater ur Näste 2 för att gemensamt ta sig ut i naturen. Vandring med övernattning stod på schemat och det skulle ske i det natursköna Kinnekulleområdet. Morgonen startade på ett härligt men oväntat sätt då kamraterna möttes av strålande sol och minusgrader. Vandringen började uppe på Kinnekulle – vilket innebar att terrängen till en början bestod av snö.

Detta var extra glädjande, då snö varit ett ovanligt fenomen i Näste 2:s landskap denna vinter. Med knarrande steg i den skinande solen började kamraterna sin vandring i Carl von Linnés fotspår som för 250 år sedan trampade samma stigar i det nutida naturreservatet.

Terrängen var varierande, stundom barr- och lövskog, stundom åkermark. I den fagra kulturbygden fick kamraterna skåda forna boningar, jordkällor, vattenfall och kulturminnen. Kinnekulle är känt för sin skiffersten. Så flera övergivna boningar var uppförda i skiffersten – likaså de många gärdsgårdar kamraterna tog sig över. Vandringen fortgick i ett raskt tempo och varvades med kortare gruppövningar och interna utbildningar som kamraterna kunde ha nytta av på vägen. Ett kortare stopp vid ett vattenfall gjordes även, där de kunde svalka strupen och fylla vattenbehållaren.

Efter drygt en mil gjorde kamraterna halt och slog läger. Gemensamt gjordes en eldstad i ordning, ved samlades in inför natten och tältet restes. Strax därefter tillagade de hungriga kamraterna mat gemensamt. Från sin lägerplats kunde de betrakta vyer över Nordens största sjö – Vänern.

Kvällen spenderades i samkväm runt lägerelden med gruppövningar och ideologiska diskussioner samtidigt som snön stilla föll över kamraterna. En övning gick ut på att lära känna varandra bättre och utbyta erfarenheter – detta var särskilt lämpligt då gruppen bestod av kamrater från flera olika kampgrupper inom nästet. Strax före läggdags utsågs eldvakt och schema därefter.

Morgonen därpå väcktes kamraterna av revelj. Utanför tältet möttes de av en snöbäddad äng. Så fort tält tagits ner, frukost tillagats och den provisoriska eldstaden undanröjts fortsatte vandringen. Denna söndag skulle bjuda på en längre rutt. Vädret för dagen var något mer grå men ändock mildare i luften. Längs med små landsvägar, över järnvägsspår och genom hagar trampade kamraterna på. Kortare avbrott togs vid små bäckar som slingrade sig längs med kamraternas vandringsled. Avbrott gjordes även vid den ökände ”Lasse i bergets grotta”. Lasse var en egendomlig man som under 1800-talet tillsammans med sin hustru murade sig en liten boning i berget. Under spartanska förhållanden och i deras strävan efter frihet levde de här tillsammans i 30 år.

Bitvis under vandringen stämde man upp i sång för att hålla moralen på topp, men vissa sträckor skedde under disciplinerad tystnad. Detta för att respektera djurliv och i hopp om att kanske få syn på något vilt. Detta gav framgång, rätt som det var dök en flock dovhjortar upp i lövskogen – tillsammans med en ståtlig stor tjur med en vacker krona. Den var väldigt beskyddande över sin hindflock och stirrade bevakande tillbaka mot kamraterna när de betraktade djuren. Tyvärr bjöds det inte på några fler vilda djur under färden förutom spår i snön av vildsvin.

Färden pågick hela eftermiddagen och kantades av stenbrott, hästfarmar, fornlämningar och kalkgruvor. Flera vårtecken kunde skönjas men tyvärr ingen skymt av blåsippor. Efter drygt 3 mil nådde man bilarna som stod parkerade uppe på Kinnekulle, trots den sista seglivade branten så avrundade kamraterna med en uppsättning armhävningar för att sedan tacka varandra för helgen.

Denna ort är ljufligare än någon annan – Carl von Linné om Kinnekulle

Vill du också komma ut i den fria nordiska luften – bortom mångkultur och betong? Ansök om medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen!


  • Publicerad:
    2017-03-15 09:00