Det tycks av tradition vara en förhatlig handling att kritisera våra statliga institutioner. I synnerhet om man gör det på grundvalar som skulle kunna stå i en åsiktsmässig motsats till hur makthavarna vill att Sverige ska se ut och styras. För farliga tankar och åsikter som utmanar paradigmet av etablerade föreställningar måste bekämpas och alla dissidenter förföljas. Myndigheterna försvarar sig energiskt och Vägverket torde utgöra ett bra skolexempel på hur en primitivt enkelspårig men ändock aggressiv och skoningslös argumentering används för att försvara denna myndighets maktposition.

Sverige är det land som troligen har nått längst i världen i försöken med att experimentera med medborgarnas konformism och underdånighet. Naturliga upprorskänslor och frihetslängtan undertrycks genom en kallt beräknande psykologi och en av Systemet bisarr fostringspedagogik av de uppväxande generationerna från deras unga barnsben. Myndigheternas godtyckliga övergrepp mot många rättslösa medborgare går det att hitta åtskilliga exempel på. Det har tagit sina uttryck i allt ifrån tvångsköp av enkla människors fastigheter, till godtycklig tvångsomhändertagning av barn. Listan kan göras lång. De fåtal medborgare som ifrågasatt tron på ”den goda staten” har i klassisk Sovjetanda förföljts som samhällsfarliga reaktionära element. Myndigheternas övergrepp motiveras bland annat med att de sysslar med att säkra trygghet, hälsa och säkerhet för den enskilda medborgaren. En myndighet som tyckts ha stått relativt fritt från klander är Vägverket – en myndighet som förtjänar att ställas under lupp.

Att Vägverkets arbetsuppgift är förmynderi är ingen nyhet. Man har under åren gått allt mer över från att arbeta med praktiska trafiklösningar till att satsa alltmer på att beivra trafikanter och vanliga medborgare under täckmanteln ”trafiksäkerhet”, för att verka ”skyddande” och ”säkerhetsinriktad”, ungefär i samma anda som i den orwellianska förvrängningsverkligheten. I själva verket handlar det om att ge staten möjligheten att få in lättjänade pengar på medborgarna för brott av mindre karaktär som man lätt kan begå. Det är enkelt och bekvämt att ”sätta dit” den vanlige svensken, eftersom många har körkort och kör bil och man kan med hundra procents säkerhet räkna ut att varje svensk har flera gånger i sitt liv kört över hastighetsgränsen och på detta vis begått ett brott, samtidigt som den skötsamme svensken med liten sannolikhet kommer att ifrågasätta övertrampet och lydigt kommer att ta sitt ”straff”.

Att beivra detta är nog det enklaste brottet för polisen, som på detta vis kan förbättra sin statistik av antalet uppklarade brott, vilket annars inte är fallet när det handlar om att lösa våldtäkter, misshandel eller inbrott.

Sverige är unikt i sitt slag vad gäller förmynderi och maktövertramp i trafikpolitiken, eftersom det är det enda landet i hela världen där man kan bli av med sitt körkort trots att man inte har begått något trafikbrott. Det har hänt att människor som har blivit dömda har fått sina körkort indragna ”i förebyggande syfte”, trots att domen i sig har varit fullständigt ovidkommande i trafiksammanhang.

Man har även med åren kommit med rena godtyckliga påståenden som att fartkameror räddar liv, trots att ingen oberoende forskning har kunnat påvisa detta. Endast material från Vägverket och den lika politiserade Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) har använts för att kunna bötfälla förarna som kör lite över gränserna (läs: få in lättjänade pengar för att fylla i statens sinande kassa).
Att dagens fartkameror kan tekniskt utvecklas till rena övervakningsmaskiner har uppdagats i Dagens Nyheter (2006-03-29) där Örjan Brodin, trafiksamordnare på Rikspolisstyrelsen, säger att man i framtiden kan tänka sig att ha kameror för att kontrollera bilbälte, avstånd mellan bilar samt att möjligtvis kontrollera bilarnas skick.

Om myndigheternas absurditeter och fullständig maktövertramp kan man läsa i bl.a. gårdagens Svenska Dagbladet (2007-05-09), där en man i Halmstad blev fråntagen sitt körkort efter att ha två gånger ertappats gående i onyktert tillstånd på gatan. Efter detta ”brott” beslutade Länsstyrelsen i Halland att frånta mannen körkortet. Om mannen även bötfälldes av länsstyrelsen framgår ej i artikeln.

”För få körkort dras in av den här orsaken”, säger Vägverkets överläkare Bo Bjerre. Som om inte det skulle avslöja nog vad de har i åtanke säger han vidare att beslutet är helt enligt reglerna, eftersom när en person omhändertagits för fylleri ett par gånger är länsstyrelsen skyldig att agera. Samtidigt anser då Bjerre att fler körkort borde dras in.
Två uppenbara förklaringar till denna politik är att man på detta vis kan öka antalet omprov på körskolorna och få in bötespengar för olika trafikbrott.

Att Vägverket och NTF fritt får spelrum i media och att deras ord gäller som mer eller mindre religiösa sanningar påvisas när deras representanter Claes Tingvall (Trafiksäkerhetsdirektör), Ingemar Skogö (Generaldirektör) från Vägverket och Björn Eriksson (ordförande i NTF, tidigare Rikspolischef, som 1995 ertappades körande 15 km/t för fort förbi en skola på Gärdet i Stockholm) helt oemotsagda exponerar sig. Rätt så ofta handlar det om påståenden tagna ur luften.

Detta groteska övertramp frammanar verkligen en ”öga mot öga och tand mot tand”- behandling. Nu när dessa herrar så friskt leker Gud mot folk är det läge att de skall utsättas för exakt samma behandling. Vi uppmanar våra läsare att kräva av Vägverket att offentligt lägga ut på sin hemsida när och var de skall ha företagsfester (eftersom de är en myndighet och därmed gäller offentlighetsprincipen) och då kontakta polisen för att de helt enligt lagens rätt har möjlighet att kontrollera maktbyråkraternas nykterhet på gatan (eftersom de antas gå ut från lokalen). Låt oss se hur många av deras körkort kommer att omhändertas och hur många i deras korridorer som kommer att vara lika entusiastiska med detta översittarbeslut…

• Publicerad:
  2007-05-10 00:00