REGERINGSBILDNINGEN. Annie Lööf vänder kappan efter vinden från dag till dag. Vilka dolda planer bär hon på?

Foto: Joakim Berndes (CC BY-SA 2.0)

Annie Lööf hävdar ofta med vilken tydlighet och konsekvens hon tar ställning för och emot samverkan med andra partier, och olika sakfrågor.

Gästskribenten Ingrid Björkman på etnologen och författaren Karl-Olov Arnstbergs och journalisten Gunnar Sandelins blogg Invandring och mörkläggning, visar i en rättfram text hur Lööfs beteende är motsatt det hon försöker ger sken av.

Annie Lööfs skiftande ställningstaganden gör att hon för utomstående är oberäknelig och ser ut att spela ett spel som handlar om andra saker än de hon talar om. Detta föranleder Björkman att ställa frågan: ”Vad har Annie Lööf i kikarn?”

Under ett av de många mediesända samtalen veckan efter det att Stefan Löfven kastat in handduken, hördes en journalist fråga Annie Lööf hur länge de tänkte hålla på och ”tjafsa”. Bra fråga! Ännu bättre hade varit om han frågat varför de höll på och tjafsade.

Enligt Björkman får man inte veta mycket om vad Centerns politik består av genom att lyssna till Annie Lööf.

Eftersom såväl politiken som hennes framträdanden är så uppenbart egofixerade, är det rimligt att i en analys av Centerns politik fokusera på personen Annie Lööf.

Jag-sägarna har tagit makten
En analys av personen Annie Lööf förmedlade Åsa Linderborg i en minnesvärd kulturkrönika i Aftonbladet redan 2014. Under rubriken ”Jag-sägarna tar makten” diskuterar Linderborg boken Broilers av Michaela Möller och Anders Rydell.

Det är en myt att unga människor är ointresserade av politik, däremot är det få som vill bli partigängare. Men de som vill det har en god chans att snabbt göra karriär. I Sverige är nämligen ungdom en merit; Gustaf Fridolin och Annie Lööf är båda födda 1983.

En del människor, kanske rent av majoriteten, har sämre förutsättningar att arbeta och bo än föräldrarna, skrev Linderborg.

Andra klarar sig utmärkt, ofta med en uppsyn som visar att de är sig själva nog: Jag, jag, jag!

Lööf är enligt författarna till Broilers den partiledare som är sämst på att tala i namn av sitt parti — allt handlar bara om vad hon vill och hon tycker. Linderborg skriver:

Iakttagelsen förstärks av intervjun i P1 Morgon (20 aug). Lööf sa ”jag” och ”mig” 59 gånger, Centerpartiet 10 gånger och ”vi” i meningen regeringen 5 gånger. Exempel, om kärnkraften: ”Den dan jag som partiledare ska sitta och förhandla pengar till forskning så kommer jag inte att prioritera detta, utan jag kommer att prioritera grön och förnybar energi, för det är det jag tror är framtiden.”

Partiet, det är jag.

Ingrid Björkman verkar noga ha följt Lööfs beteende på sistone:

Man letar förgäves efter något slags förnuftsbaserad struktur i hennes resonemang. Det enda hon envetet håller fast vid är ett alltmer krampaktigt avståndstagande till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Detta avståndstagande, som förefaller bottna i ett oresonligt hat, styr uppenbarligen hela hennes politiska agerande och är också den röda tråden i hennes framställningar. Känslor, inte sakfrågor, fyller hennes budskap.

De politiska ”lösningar” som Annie Lööf för fram – och som Jan Björklund troget hänger med på – är irrationella och svårförståeliga, för att inte säga obegripliga. Några exempel: Lööf förklarar gång på gång att alliansen är viktig – för att därefter lägga förslag som skjuter alliansen i sank. Hon försäkrar att hon vill se Ulf Kristerson som statsminister – men kommer trots det att rösta ner honom. Hon lovade att aldrig sätta sig i en S-ledd regering – glömt är det löftet. Under inga förhållanden ämnar hon ta stöd av Sverigedemokraterna – men samverkade utan problem med dem när Löfven avsattes som statsminister.

Annie Lööfs dolda syften
Att Annie Lööf har dolda planer undgår inte Björkman:

När en person snärjer in sig i inkonsekvenser och motsägelser så till den grad som Annie Lööf nu gör, är det ett säkert tecken på att vederbörande har något att dölja. Vore Lööf uppriktig skulle det inte vara något problem för henne att få omvärlden att förstå vad hon menar. Hennes agerande ger nu i stället upphov till frågor och funderingar. Vilket kan syftet vara med hennes politiska manipulationer? Uppenbarligen har hon en dold agenda — och vilken är den i så fall? Vad har hon egentligen i kikarn?

Det ligger nära till hands att tro att Lööfs syfte är att manövrera ut Kristers[s]on som alliansens statsministerkandidat, trots att hon gång på gång betonar att han är alliansens självskrivne ledare. Men det finns även alternativa agendor. Här är en av dem!

Annie Lööf har varit inbjuden till såväl Bilderberggruppen som Trilaterala kommissionen, två internationella globalistiska institutioner vars medlemmar tillhör världens finansiella och politiska makthavarelit. Deras gemensamma syfte är ekonomisk och politisk makt över världen. Därför bjuds sådana personer in som kan antas bidra till att förverkliga detta syfte. Huvuddelen av medlemmarna är amerikaner. Från Sverige har bland andra Jacob Wallenberg, Carl Bildt och Annie Lööf deltagit. Lööfs uppgift kan tänkas vara att, i egenskap av aktiv politiker på riksnivå, bidra till att Sverige inlemmas i en globalistisk politik.

Från närodlad till fjärrstyrd politik
Centerpartiet har gått från att främja människors vardag i den levande jorden till att främja dödande människor i globala allianser för militär och social ingenjörskonst.

Centerpartiet, som för inte länge sedan var ett landsbygdsparti med stark nationell prägel, har under först Maud Olofssons och därefter Annie Lööfs ledarskap förändrats till ett ultraliberalt parti som bejakar globalism, mångkulturalism och öppna gränser. Annie Lööf själv är den svenska vänsterliberalismens leading lady och möjlig aspirant på statsministerposten — och samtidigt representant för den globala kapitalismen som ligger långt från socialliberalismens värderingar. Hur går den ekvationen ihop?


Mem från bloggen Invandring och mörkläggning.

Statsvetare tittar i Lööfs kikare
Efter onsdagens statsministeromröstning i riksdagen sade statsvetaren Jenny Madestam till Annie Lööfs främsta propagandister i Sverige, Bonniers tidning Expressen, att hon tror att Annie Lööf vill bli statsminister.

– Jag tror att det är hennes mål, säger Madestam till tidningen.

Man tar inga risker genom att skriva under på Madestams analys.

Men i ett stort spel är Annie Lööf en liten människa. Hon har ingen egen förmåga att göra sig till statsminister. Blir hon statsminister, beror det på att andra beslutar det åt henne. Eventuellt beslutades det för länge sedan.

Svårigheterna att nu bilda regering blir en triumf för ”demokratin”
Därmed har vi också möjligheten att ge Ingrid Björkman ett svar på varför partitopparna håller på att tjafsa: Det är i så fall dimridåer för att låtsas demokratiska processer i en situation när Annie Lööf initialt alltför självsäkert gick ut och tillsammans med Bonniers i princip lanserade sig som den blivande statsministern. Lööf har tvingats att lätta lite på gasen och köra några rundor knappt utom synhåll för att den aggressiva planen inte ska bli för uppenbar.

När regeringen väl sitter på plats, oavsett vem som leder den, kan den med självförtroende säga att ”Sverige upplevde några skakiga månader, men det allvar med vilken vi tog på oss uppgiften att bilda regering och rodde den i land, visar att den representativa demokratin fungerar och kan stå emot mörka krafter som hotar demokratin”.

LÄS ÄVEN: Det parlamentariska kaoset och den (((slutgiltiga lösningen)))

Inte för att det i realiteten kommer att spela någon större roll: Politiken kommer att bli ungefär densamma oavsett vem som syns mest i tv-rutan. Det är så den ”representativa demokratin” fungerar i Sverige, som representerar makten — den dolda likväl som den synliga — mycket mer än vad den representerar folket.

Källor:
Vad har Annie Lööf i kikarn?
”Jag”-sägarna tar makten
Lööfs vittring – spelet om makten i regeringen

  • Publicerad:
    2018-11-16 15:30