Vad hände med vit musik 1967?

KULTUR. I år är det 50 år sedan en av 60-talets stora händelser, The Summer of Love. Kulmen av en tid av frigörelse, drogromantik och banbrytande musik. Men vad hände med vit musik under denna period? Fanns det inga yngre musiker som spann vidare på den amerikanska musiktraditionen? I den här artikeln listar jag upp fem kanske inte alltför kända musiker och grupper som gjorde just det, förde folkmusik, bluegrass och country/westernmusiken vidare.

Inte alla imponerades av the Summer of Love.

Slutet av sextiotalet var en intressant tid. Mängder av människor började se igenom demokratin och kapitalismens lögner och hela världen tycktes stå inför en ny tidsålder av ”fred, kärlek och förståelse”. Under denna tid spelade musik en väldigt viktig roll och när världen skakades av att Amerika valde att agera som demokratins förkämpar genom att ge sig in i Vietnamkriget blev musiken ännu viktigare.

Allt detta kulminerade för 50 år sedan under sommaren 1967, vilken kommit att kallas ”the summer of love”. Det är svårt att föreställa sig den enorma kulturella utvecklingen som formligen exploderade under denna tidsepok. Världen såg ljuset av de första hårdrocksbanden, pop och rockmusiken tog gigantiska kliv världen över. Namn som Beatles, Rolling Stones, Black Sabbath, Led Zeppelin och The Who satte en stor prägel på musiken som vi känner till den idag.

Men samtidigt som allt detta skedde och musikindustrins affärsmän såg sina chanser i allt det nya frodades en annan kultur, en sprungen rakt från den amerikanska folkmusiken och den vita musiktraditionen. När man säger Summer of Love tänker nog väldigt få på vit musik och country men långt bort från de kommersiella listorna och radiostationernas favoriter skapades det stor musik under denna period, väldigt vit musik.

En sak får vi ändå ge hippisarna under 60-talet, de gjorde bättre skyltar än dagens rödingar.

I mitten av 60-talet började en del musiker blanda in folkmusik och country i pop och rockmusik, något som kom att kallas Countryrock. Det är svårt att säga vem som var först med detta bortglömda fenomen som i stort bara levde under slutet av sextio och början av sjuttiotalet men jag ska ge mig på ett försök i den här artikeln.

Jag har här listat upp fem viktiga artister från denna tidsepok. Somliga ligger en bit från den kommersiella mittfåran och andra kanske är kända för några. Men den genomgående tråden är deras kärlek för amerikansk folkmusik och country och att de alla håller en väldigt hög kvalitet, kanske till och med högre än stora delar av resten av musiken från denna tidsperiod.

5. Poco. Poco bildades 1968 i Los Angeles ur spillrorna av popbandet Buffalo Springfield. Poco kan nog ses som föregångaren till den populära rockgruppen Eagles då en av frontfigurerna lämnade Poco för att bilda Eagles 1969. Poco hette i början Pogo efter en seriefigur men bytte namn till Poco efter att de blivit stämda av seriens skapare.

Poco 1969.

Poco blandar country och western med rock ’n roll i sin musik. Texterna handlar ofta om cowboys, naturen och den gamla goda tiden under vilda västern i Amerika. Precis som de övriga på den här listan så håller deras alster alltid en väldigt hög kvalitet. Kristallklara produktioner med väldigt talangfulla musiker som kan spela allt från banjo och fiol till elgitarr och trummor. Här har jag valt en lite hårdare låt från deras repertoar som sträcker sig över 20 album från 1969-2013

.

4. Gram Parsons. 1966 hoppade en ung student vid namn Gram Parsons av sina studier vid Harvard University för att spela rock och countrymusik istället. Han bildade bandet International Submarine Band. Namnet togs även det från en tecknad serie, Our Gang och en fiktiv musikgrupp i denna.

Med stora planer för framtiden flyttade bandet till Los Angeles och spelade in en skiva som släpptes 1968. Men tyvärr var de alldeles för långt före sin tid. De klädde sig som cowboys och spelade folkmusik, country och rock i en tid när Beatles just tagit världen med storm. Töntig och vit musik var inget nån ville höra talas om i kärlekens tidevarv i Amerika eller resten av världen.

Gram Parsons 1967.

Men Gram Parsons hade talang och det dröjde inte länge innan en manager vid ett stort skivbolag upptäckte Parsons och 1968 blev han en medlem i det stora popbandet The Byrds vilka hade problem då flera medlemmar hoppat av och ersättare behövdes. Parsons övertalade bandet att åka till Nashville och spela in en countryrockskiva vilket, hur märkligt det än kan låta, lyckades.

Men historien upprepade sig och skivan floppade och det varade bara lite mer än ett år innan han och The Byrds gitarristen Chris Hillman hoppade av och bildade bandet The Flying Burrito Brothers. Detta höll dock inte heller speciellt länge och 1970 startade han sin solokarriär och 1971 började han turnera tillsammans med countrysångerskan Emmylou Harris.

Tyvärr tog det hårda countrylivet kål på Gram Parsons som dog 1973. Men under sin korta karriär hann Parsons göra en mängd bra countryrock och westernlåtar. Många av hans låtar har kommit att spelas in av stora artister som Lemonheads, Black Crowes, Beck och Nazareth för att nämna några.

Även om Parsons inte är någon superkändis så var han en viktig brygga mellan rocken och countryn som vi ser den idag och han är fortfarande en stor influens för mängder av pop och rockmusiker. Låten jag valt här kommer från hans tidiga karriär med The International Submarine Band.

3. Emmylou Harris. Emmylou gick ut high school i Virginia som bästa student med en stipendium, framtiden såg utstakad ut men hon hade countrymusiken i blodet. Hon övergav studierna och gifte sig med en låtskrivare och spelade in en skiva 1969. Men skivbolaget gick i konkurs och hon tvingades flytta hem till sina föräldrar igen. Trots alla motgångar kämpade hon vidare med en liten lokal countrytrio som spelade på olika barer och klubbar.

Emmylou Harris 1970.

En kväll 1971 satt Chris Hillman, som jag skrivit om ovan, i publiken. Hillman rekommenderade henne för Gram Parsons som letade efter en kvinnlig sångerska till sitt första soloalbum. De kom att bli ett lyckat countrypar framtill Parsons död. Men Emmylou körde vidare och är fortfarande aktiv och har idag närmare 40 skivor bakom sig. Låten jag har valt här är första spåret på hennes andra skiva från 1975.

2. Nitty Gritty Dirt Band. 1966 bildades bandet i Long Beach, Kalifornien. Bandet började som ett så kallat ”jug-band”, det vill säga ett band där man spelar på hemmagjorda instrument. De inriktade sig på folkmusik från Kalifornien. Som man kan förstå så slog aldrig detta igenom, inte ens 1968 då de började med trummor och elektriska instrument.

Nitty Gritty Dirtband 1966.

1972 fick bandet en idé om hur de skulle kunna göra något stort som countryband, de frågade banjolegenden Earl Scruggs om han ville vara med. Givetvis tackade Scruggs ja, när de sedan frågade Doc Watson och fick samma svar var bollen i rullning. De samlade ihop äldre musiker som haft karriärer under 40-50-talen till vad skulle komma att bli ett trippelalbum, Will the Circle be Unbroken. Namnet är taget från en gammal amerikansk sång och tanken med projektet var att knyta ihop generationerna, gamla musiker med unga och på så vis föra folkmusik, bluegrass och countrymusik vidare.

Totalt medverkar över 30 musiker på detta trippelalbum. En intressant detalj är att den äldre generationen ville att alla låtar bara skulle spelas in på en eller två tagningar och för att skapa en avslappnad känsla är även pratet mellan låtarna med på skivan. Det ger en känsla av att de bara gått in och satt sig vid mickarna och spelat in skivan rakt av och med tanke på hur invecklade vissa låtar är rent musikaliskt är detta väldigt imponerande.

Nitty Gritty i studion under arbetet med Will the Circle be Unbroken.

Detta blev en given succé och bandet drog fulla hus i den amerikanska södern. Bandet blev större och större och var faktiskt det första amerikanska bandet som turnerade i Sovjetunionen med hela 28 spelningar varav en sändes på TV med en uppskattad publik på otroliga 145 miljoner.

1989 återvände de till Nashville igen och spelade in dubbelalbumet, Will the Circle be Unbroken vol.2. På den delen medverkar även yngre musiker som bland annat Johnny Cash, Chris Hillman, Emmylou Harris, Roger McGuinn och John Denver. 2003 kom del 3 i serien, även den ett dubbelalbum, och där medverkar ännu yngre musiker som Dwight Yoakam, Tom Petty och Alison Krauss bland alla andra country och bluegrass-stjärnor.

Nitty Gritty Dirt Band har hittills spelat in kring 30 skivor och firade 50-års jubileum 2016 med en utsåld konsert på Ryman Theater, givetvis var det en stort antal folk, country och bluegrassmusiker som gästartister så cirkeln kommer förhoppningsvis att förbli obruten. Låten jag har valt här är från Will the Circle be Unbroken vol.3.

1. Gene Clark. Gene Clark föddes i Tipton, Missouri i en tysk-irlänsk familj. Clark växte upp med 12 syskon i ett litet hus på landet utan el eller rinnande vatten. Clarks far var en hängiven countryfantast och han lärde Clark att spela munspel och gitarr vid unga år. Clark fattade tidigt tycke för folkmusik och efter han gått ut high school bildade han ett eget folkmusikband.

Gene Clark 1964.

Clark hankade sig fram med några mindre folkmusikband innan han erbjöds en plats i ett större och etablerat band, The New Christy Mistrels. Men då Clark hörde Beatles för första gången bestämde han sig för att lämna gruppen och flyttade till Los Angeles i jakt på något annat. Väl i Los Angeles såg han en folkmusiktrubadur, Roger McGuinn spela. Han imponerades och frågade McGuinn om de inte borde skriva musik tillsammans och inom kort bildade de tillsammans med David Crosby bandet The Byrds 1964.

Som bekant blev detta en enorm succé och de var snart ett namn att räkna med i storlek med Beatles och Rolling Stones, men Clark tyckte att det gick alltför fort. Som en kille från landet som var självlärd kan man förstå att pressen och berömmelsen tog ut sin rätt och i samband med att bandet skulle flyga till England på turné krävde Clark att bli utsläppt ur planet. ”If you can’t fly, you can’t be a byrd.” ska Roger McGuinn ha sagt till Clark när han vände berömmelsen och framgångarna ryggen 1966.

Från och med den stunden började Gene Clarks långa uppförsbacke. Soloskiva efter soloskiva floppade då Clark hellre skrev musik i sitt hus på landet än att turnera. Detta gjorde det mer eller mindre omöjligt för honom att saluföra sina alster. På den tiden var turnéer och radiotid något viktigt för att nå ut till människor, vilket Clark drog sig för att göra. Men i många år gick det ändå bra då han levde gott på sina royaltys från tiden i The Byrds.

Men allt eftersom slutade pengarna att ticka in och han tvingades att börja turnera och visa upp sig alltmer. Då han led av svår scenskräck och fobi för att flyga blev detta väldigt sporadiskt och han hankade sig fram till sin död 1991.

Enligt vissa dog han av ett hårt countryliv men hans fru påpekar att han var i fin form, nykter och skötsam när han dog. Han hade just fått ett nytt skivkontrakt och var exalterad över att göra en ny skiva när han hittades död av naturliga orsaker, blödande magsår, enligt rättsläkaren.

Även om han inte är något vidare stort namn idag såg hans första skivbolag som soloartist honom som en ny tids Elvis Presley. Han var ung, snygg och en lysande musiker och med rätt marknadsföring hade han nog kunnat nå väldigt långt. Men finns inte viljan att springa mammons ärende så sjunker man snabbt i glömska och även om i stort sett hela Gene Clarks katalog består av fantastisk musik gjorde han just detta.

En ny Elvis, en surfare eller countryrockens okrönte kung? Gene Clark 1974.

Enligt många var det Gene Clark som skapade hela countryrockgenren med sin medverkan i The Byrds och hans första soloskiva från 1967. Hans bakgrund på landet och att han var nästintill självlärd gjorde honom till något unikt. Han spelade helt enkelt inte efter ”reglerna”. Han hittade på egna ackord, han sjöng som han själv tyckte lät bra och sydde in folkmusik och country i pop och rock, något som var i stort helt obeprövat vid den tidpunkten.

Jag har här valt två låtar, en från hans första soloskiva och en senare från 1974 för om man är en bortglömd ”Elvis Presley” förtjänar man två låtar.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

57 Kommentarer till "Vad hände med vit musik 1967?"

Meddela om
avatar
Sortera efter:   Senaste | Äldst | Mest röstad
Martin Saxlind
Admin
Nybörjare

Intressant artikel och trevlig musik!

Ingemar Westerbring
Gäst
Nybörjare

Ja, verkligen.

Leif Eriksson
Gäst
Nybörjare
Leif Eriksson

Tack för en mycket intressant och välbearbetad artikel!

Ragnar Tvedt
Gäst
Nybörjare
Ragnar Tvedt

Veldig bra artikkel og bra musikk.:-)

Nino
Gäst
Nybörjare
Nino

Håller med!

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
1968 släppte Rolling Stones sitt album Beggars Banquet, som innehöll låten Sympathy for the Devil. ”Sung by Jagger, the song is an ironic homage to the Devil, written in the first-person narrative from his point of view, recounting atrocities committed throughout the history of humanity.” Den som vet den judiska Elitens historia och illdåd, förstår ganska snabbt att Rolling Stones egentligen mellan raderna syftar på den judiska makten i texten: ”Please allow me to introduce myself I’m a man of wealth and taste I’ve been around for a long, long years Stole many a man’s soul and faith And I… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
Nu tror kanske några att ”äsch det är nog inte alls den judiska eliten som Rolling Stones syftar på”, dvs att det endast är tillfälligheter. Men glöm då inte följande låt, Sweet neocon (neoconservative), som de släppte långt senare: ”You call yourself a Christian I think that you’re a hypocrite You say you are a patriot I think that you’re a crock of shit And listen now, the gasoline I drink it every day But it’s getting very pricey And who is going to pay How come you’re so wrong My sweet neo con…. Yeah It’s liberty for all ‘Cause… Läs mer »
guest
Gäst
Nybörjare
guest

Snacka om att vränga musikhistorien! Är du helt från vettet? Hur kan du tolka Stones så fruktansvärt fel?

Paranoida människa som ser judiska konspirationer överallt. Stones hade skrattat ihjäl sig. I grupp.

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Kan du vidareutveckla?

Mvh

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Kan du vidareutveckla?

Adde
Gäst
Nybörjare
Adde

Ja och nej. Stones har haft ‘laddade’ texter som så många andra band genom åren (Susse Sue-‘..too many jews’) Ramones ..i am a nazi baby) tom. The Beatles ‘Helter Skelter’ är ju minst sagt omdiskuterad (fråga mr. Manson,han lever än. Inspärrad för mord han inte begått men det är en annan tråd)

Johan
Gäst
Nybörjare
Johan

Hade jag ingen aning om men då gillar jag ju dem bara ännu mer

Hagal
Gäst
Nybörjare
Hagal

Tack för intressant söndagsläsning samt exempel på intressanta musik-klipp!

För er som läste den här artikeln och fann den intressant rekommenderar jag helhjärtligt Dennis Hoppers artikel om det norska bandet Wardruna:

Hagal
Gäst
Nybörjare
Hagal
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
Ett svenskt historiskt band som gick lite mot strömmen var November, som bildades i Stockholm 1969 av Christer Stålbrandt, Richard Rolf och Björn Inge. Musiken var delvis inspirerad av amerikansk acidrock, men framför allt var den tung och bluesbaserad, som en blandning av Cream, Mountain och Led Zepplin. November var dessutom ett av de första svenska rockbanden som sjöng på svenska, och det band som lade grunden för svensk hårdrock. De flesta av gruppens texter skrev Stålbrandt som hade sina rötter i 60-talets flower power-rörelse. Namnet tog de efter en mycket lyckad spelning som förband till Fleetwood Mac i Göteborg… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Tror det var fel länk till låten Starka tillsammans. Här är rätt länk https://www.youtube.com/watch?v=e7bJCGCfxzQ

Nisse Lund
Gäst
Nybörjare
Nisse Lund
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
Det svenska rock/progg/folk-bandet Contact, är värt att nämnas. Krypto-nationalistiska, och med extremt bra samhällskritiska texter, dessutom med en känga (i låten Guldkalven) åt judarna (jag förstår inte än idag hur de kom undan med det?). Ämnen som avhandlas är Urbanisering, social alienering, glesbygdsdöd, miljöförstöring, penningdyrkan, livslånga äktenskap osv. Dessutom verkar de i texterna vara för patriarki och emot ”feminism”. discogs.com/Contact-Hon-Kom-%C3%96ver-Mon/master/297253 discogs.com/Contact-Utmarker/release/2453739 Missa inte de gudomligt vackra sångerna Hon kom över mon, samt Fyrvaktarns dotter. youtube.com/watch?v=xmGcIF0Gp7w (tror ni att man skulle komma med samma antifeministiska åsikter idag, för att inte nämna deras anti-”hen”-hållning :D ) youtube.com/watch?v=f0qiv4Ch0ZE Men som sagt, det riktigt… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Ev kan låten Guldkalven finnas här att spela upp soundcloud.com/contact100991/guldkalven

eller

myspace.com/contacttheband1/music/song/guldkalven-36997046-38961232

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Lynyrd Skynyrd, som bildades redan på 60-talet, förde fram den s k sydstatsrocken, med patriotiska teman, och ofta bra budskap.

I låten Sweet Home Alabama, sjunger de t ex om blodsband, i o m bruket av ordet kin:

youtube.com/watch?v=DSXKMVFMvjQ

youtube.com/watch?v=IwWUOmk7wO0

Spirituella låtar som t ex Simple Man, emot Mammon-dyrkan osv, är också starkt värda att nämnas

Senare version

youtube.com/watch?v=NQkSJiROcFY

Tidig version youtube.com/watch?v=Ek5Rp5Dd8TA

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
The Doors är värda att nämnas. Det mest kända sång, handlar det om att våga leva fullt ut (något för oss bekväma och borgerliga människor idag att reflektera över), och att inte vara hämmad. Morrisson blev inspirerad att skriva texten efter att han och övriga medlemmar hade varit ute i öknen och ätit den medvetandeexpanderande och entoegeniska växten Peyote. Då yttrar Morrisson; ”Kiss the serpent…kiss it with fear, and it will eat you whole, Kiss it with strength, and it will let you through…through to the other side…break on through to the other side…” The Doors stred även mot unken… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
The Doors är värda att nämnas. Det mest kända sång, handlar det om att våga leva fullt ut (något för oss bekväma och borgerliga människor idag att reflektera över), och att inte vara hämmad. Morrisson blev inspirerad att skriva texten efter att han och övriga medlemmar hade varit ute i öknen och ätit den medvetandeexpanderande och entoegeniska växten Peyote. Då yttrar Morrisson; ”Kiss the serpent…kiss it with fear, and it will eat you whole, Kiss it with strength, and it will let you through…through to the other side…break on through to the other side…” The Doors stred även mot unken… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Fortsättning…

Doors inkorporerade även indo-europeisk folklore i vissa låtar, som t ex i deras fantastiskt vackra sång Riders on the storm (som kommer från folksången Riders in the sky), och som faktiskt har en koppling till Oden, och till ”Den vilda jakten / Oskorein / Odens jakt”

youtube.com/watch?v=7BvbwK84I40

sv.wikipedia.org/wiki/Odens_jakt

en.wikipedia.org/wiki/Wild_Hunt

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
Fortsättning… ”(Ghost) Riders in the Sky: A Cowboy Legend” is a country cowboy-style song. It was written on June 5, 1948 by Stan Jones. A number of versions were also crossover hits on the pop charts in 1949. The ASCAP database lists the song as ”Riders in the Sky”, but the title has been varied numerous times, such as ”Ghost Riders”, ”Ghost Riders in the Sky” or even ”A Cowboy Legend”. The song is about a cowboy who has a vision of red-eyed, steel-hooved cattle thundering across the sky, being chased by the ghosts of damned cowboys. One warns him… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

More than 50 different artists have recorded versions of this classic. Charting versions were recorded by Vaughn Monroe (”Riders in the Sky” with orchestra and vocal quartet), by Bing Crosby (with the Ken Darby Singers), Frankie Laine, Marty Robbins and by Johnny Cash. Other contemporary versions were recorded by Peggy Lee (with the Jud Conlon Singers), and by Spike Jones and his City Slickers. Gene Autry sang the song in his 1949 movie, Riders in the Sky.Children of Bodom also made a notable cover.

According to Robby Krieger this song inspired the classic Doors song ”Riders on the Storm.

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Fortsättning…

”It is regarded as a love song to Jim Morrison´s first love, Mary Werbelow. It has been suggested that the inspiration for the ”crystal ship” image is an obscure Celtic legend from ”The Book of the Dun Cow” in which the hero Connla is wooed by a fairy princess who carries him away to the land of the fairies in a crystal boat.”

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Steppenwolfs sång The pusher, handlar bokstavligt talat om att alla borde döda, skjuta, och knivhugga droghandlare som förstör folks liv med tunga droger:

”The lyrics of the song distinguish between a dealer in drugs such as marijuana—who ”will sell you lots of sweet dreams”—and a pusher of hard drugs such as heroin—a ”monster” who doesn’t care ”if you live or if you die”.”

youtube.com/watch?v=3XqyGoE2Q4Y

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Hippie-eran skapade även den fantastiska Joni Mitchell, med fantastisk music och viktiga ämnen som avhandlades:

en.wikipedia.org/wiki/Big_Yellow_Taxi

youtube.com/watch?v=94bdMSCdw20

youtube.com/watch?v=bqFCoPtCX44

youtube.com/watch?v=ZgMEPk6fvpg

youtube.com/watch?v=GFB-d-8_bvY

”I wrote ‘Big Yellow Taxi’ on my first trip to Hawaii. I took a taxi to the hotel and when I woke up the next morning, I threw back the curtains and saw these beautiful green mountains in the distance. Then, I looked down and there was a parking lot as far as the eye could see, and it broke my heart… this blight on paradise. That’s when I sat down and wrote the song”

Missa inte hennes fantastiska sång Woodstock, youtube.com/watch?v=cRjQCvfcXn0

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
MISSA INTE FÖLJANDE Led Zeppelin – Immigrant song (Led Zeppelins mest kända sång, inspelad i slutet på 60-talet) youtube.com/watch?v=RlNhD0oS5pk (live i reykjavik) ”We come from the land of the ice and snow, From the midnight sun where the hot springs flow. Hammer of the gods will drive our ships to new land. To fight the hordes and sing, and cry. Valhalla, I am coming. Always sweep with, with threshing oar. Our only goal will be the western shore. Ah, ah. We come from the land of the ice and snow, From the midnight sun where the hot springs flow. How… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
Slutligen får inte Nordfronts läsare missa bandet Changes, som började redan på 60-talet. motpol.nu/oskorei/2006/12/17/robert-n-taylor-och-changes/ youtube.com/watch?v=W5K1U0SrRiw Changes – Icarus Watch the man of science working, See him twist and torture life. Just dissecting, never caring, Wields his scalpel like a knife. See the social planners planning, How to bend us to their mold, For our own good theyll direct us, All theyre asking is control. Chorus: Icarus your wings are melting never will you reach the sun. Though you feel your spirit soaring, Your proud wings shall come undone. Your proud wings shall come undone. See the test-tube babies forming, All… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit
Changes – Twilight of the West youtube.com/watch?v=98tZ-FKgUSE I watch with wide-eyed wonder, the Buddha’s (Buddha var arier/indoeuropé, och var blond) stoic stare As he gazes out serenely, without spirit left to care The gold-haired thin ascetic’s head is buried in the sand Of the mystic’s sterile desert– seeks to be one with the land And your women feeling equal to the men who fill their lives Disdain the age-old titles of ”motherhood”and ”wife” Their mild mannered husbands grant their anarchistic flight By the weak-willed neuter feelings of their limp-wrist corporate lives Your churches all are classrooms of humanistic thought Who… Läs mer »
Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Changes – Dream of the Fatherland

youtube.com/watch?v=WDEIZGVY76k

Hanzel
Gäst
Nybörjare

Tycker att Creedence passar in här. Bra band som fan.

Efraim Barkbit
Gäst
Nybörjare
Efraim Barkbit

Just det. Emot Vietnam-kriget och mot nickedocks-politikernas korruption.

en.wikipedia.org/wiki/Fortunate_Son

youtube.com/watch?v=40JmEj0_aVM

Jonny99
Gäst
Nybörjare
Jonny99

En liten fot,not! Sångaren i Creedence han får inte sjunga sina egna låtar som han har skrivit! Inte offentligt eller inspelat. Det var något konstigt kontrakts brott!

Adde
Gäst
Nybörjare
Adde

Mr.J.F har framfört sina egna låtar live och på plattor sedan tidigt 60-tal (med och utan kompbandet CCR) och fram till anno 2017 så vad dilar du om?

Adde
Gäst
Nybörjare
Adde

Vad diLLar du om skulle det vara. Men kan du särskriva som en kratta så hoppas jag du förlåter mig för en missad bokstav. Mr. J.F har fortfarande turnerat,släppt plattor och livevideos i snart 50 år. Med egna melodier och texter. Med och utan CCR. Sen tror faaaaen att det blir meningsskiljaktigheter mellan artist och olika bolag om man varit aktiv som hitmaker nästan en hel mansålder…

Martin
Gäst
Nybörjare
Martin

Det var därför flower power och peacemärken blev populära, ((musikindustrin)) gjorde det coolt att vara pacifist och röka hasch hela dagarna, för att man ville ta udden av många ungdomars politiska uppvaknande

Bruno Gul
Gäst
Nybörjare
Bruno Gul

Bra skrivet Daniel. Har du hört talas om Laurel Canion? https://www.goodreads.com/book/show/18617616-weird-scenes-inside-the-canyon

Phil Spector
Gäst
Nybörjare
Phil Spector

Bra skrivet Daniel. Har du hört talas om Laurel Canion? https://www.goodreads.com/book/show/18617616-weird-scenes-inside-the-canyon

Daniel Olofsson
Gäst
Nybörjare

Nä, men det ser väldigt intressant ut. Tack för tipset!

Jan-C. Pedersen
Gäst
Nybörjare

Interessant og bra musikk

nordbo
Gäst
Nybörjare
nordbo

Intresann artikel.
Man sög opp detta som en Wettexduk.

Kristin
Gäst
Nybörjare
Kristin

Mycket intressant. Har några favoriter.
https://youtu.be/Yz74uyx7B-E

Kristin
Gäst
Nybörjare
Kristin
Klaus Katzschke
Gäst
Nybörjare
Klaus Katzschke
Helt intressant, vit kultur är viktig och hör till nationalsocialismen. Jug-band skulle vara detsamma som skiffle-band. Nitty Gritty Dirt Band har ren Bluegrass-besättning, dvs instrumentering. Namnet Bluegrass härstammar från mandolinspelaren ”Bill Monroe and his Blue Grass Boys”, som spelade (redan 1940) mycket utomhus vid Appelachians där gräset lär ha lite blå färg. De hade i början också dragspel och spelade vit folkmusik lite snabbare än vanligt. Musiken blev först stor succé när banjoisten Earl Scruggs kom till. Han hade inte uppfunnit 3-finger-stil (höger handen med 3 fingertips istället för 1 plektrum) men han hade utvecklad det så excellent att det… Läs mer »
Jonny99
Gäst
Nybörjare
Jonny99

Det händer att jag slänger på lite Stone,s och lite gamla godingar! Jag tar inte avstånd från bra musik MEN innebörden av texter är jag kritisk mot.

Jonny99
Gäst
Nybörjare
Jonny99

Sedan har det gjorts väldigt bra ”WP RAC” ja kalla det vad man vill, deras musik hade nått topplistor om det inte var just för den rätta sakens skull!

Adde
Gäst
Nybörjare
Adde
Rock som den gitarrbaserade populärmusik vi har hatat och älskat i snart hundra år har vitt ursprung. ‘Keep o knocking’ vilken låt! Underbar!En av mina personliga favoriter. Jag diggar ‘Little!’ Little Richard gjorde en svänging inspelning på 50-talet och påstod sig ha skrivit låten. Men..? Ett vitt(!) Jazzband spelade dock in låten redan på 30-talet…Jazz var populärt bland såväl vita som den negeroida befolkningen sedan tidig 1900-tal.Åter till rockmusik då,ursprunget är väl blues och blues är väl negeroida slavsånger med ursprung i Afrka? Nej,inget kan vara mer felaktigt. Läser man en bok om rock och den moderna musikens ursprung kan… Läs mer »
Pani
Gäst
Nybörjare
Pani

En grupp som nämns i denna artikel är Poco. Låten ”Heart of the night” är mycket bra.

https://youtu.be/bqRi_hC2qWI

Klaus Katzschke
Gäst
Nybörjare
Klaus Katzschke

Poco cantamos = vi sjunga lite ? (mycket instrumental?) låter TexMex.

Elias
Gäst
Nybörjare
Elias

Mycket bra artikel!

Ove
Gäst
Nybörjare
Ove

Reinholds

Ove
Gäst
Nybörjare
Ove

Stå upp Svensson.

Anders Jonsson
Gäst
Nybörjare
Anders Jonsson

Mitt favoritband är AC DC.

Vit rock´n roll med världens ös.

Det är inte politik, det är bara rock´n roll.

But I like It!

Gnapp
Gäst
Nybörjare
Gnapp

Bob Dylan var langare åt The Beatles (Juden fördärvar gojerna, ett sorts mikrokosmos av samhället i stort), och sedan började John Lennon skriva hyllningslåtar till heroinet (”Happiness is a warm gun, bang bang…”).

Kristin
Gäst
Nybörjare
Kristin

Mycket intressant artikel.

wpDiscuz