KULTUR. Så nu firas återigen den där högtiden i slutet på oktober och början på november. Åsa Andersson skriver om historien bakom ”de dödas fest”.
Nuförtiden vet folk inte vad som är vad och när och hur man ska fira det, eller vad man egentligen firar. Än mer sant är att folk struntar fullständigt i vad de firar, bara de själva har en orsak att supa skallen i småbitar eller klä ut sig i den snyggaste och dyraste utstyrseln på Halloweenpartyt. Från att ha varit en skördehögtid har dagens ”Halloween” blivit inget annat än en högtid för ett materialistiskt konsumtionssamhälle.
Uttrycket ”kärt barn har flera namn” hör man ofta, men just i detta fall kan det vara lite förvirrande för vissa då de inte alls vet vad de firar. Att komma ihåg: Halloween skall inte blandas ihop med Alla helgons dag som är den enda kvarvarande rent katolska helgen i Sverige.
Från början var denna dag en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder. Inom den latinska seden i Katolska kyrkan var Alla helgons dag en av de förpliktade helgdagarna. (förpliktade helgdagar kallas de helgdagar under kyrkoåret, förutom söndagar, då en katolik ska gå i mässan.)
Alla helgons dag
År 731 införde den katolska kyrkan Alla helgons dag (All Saints day) som en fest för de helgon som inte hade egna dagar i almanackan. Dagen var också tänkt som en ersättning för det folkliga firandet Samhain, som inte var kristet. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försök att utrota Samhain genom att även införa Alla själars dag (All Souls day) den 2 november. En dag då de levande skulle be för de dödas själar.
Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet helgdagar ändrades namnet under 1 november till att Allhelgonadagen. Numera är Alla helgons dag en rörlig helgdag förlagd till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november.
Allhelgonadagen
Allhelgonadagen infaller alltid 1 november. Trots att Luther tog kraftigt avstånd från helgondyrkan levde firandet av denna dag kvar långt efter reformationen. Dock försvann Alla själars dag ur almanackan ungefär då. En rad försök gjordes för att plocka bort Allhelgonadagen, bland annat 1686, 1738 och 1741. Men det var först under ”den stora helgdöden” 1772 som Allhelgonadagen avskaffades som helgdag.
Alla själars dag
Alla själars dag firas av romersk-katolska kyrkan den 2 november. Framför allt fokuserar man på de avlidna anhöriga. Dagen infaller dagen efter Allhelgonadagen, då man firar helgonen, som redan är frälsta. På Alla själars dag fokuserar man alltså på dem som ännu inte är frälsta, på dem som ännu inte med säkerhet befinner dig i himmelrikets härlighet. Detta hänger ihop med den romersk-katolska tron på purgatorium (skärselden): att människor som avlidit i tron på Kristus behöver ett stadium av rening innan de kan möta Gud i den bländande ljuvligheten i Paradiset.
Halloween
Halloween firas 31 oktober. Halloween kom genom hård marknadsföring av detaljhandeln till Sverige i början av 1990-talet. Firandet kan ses som etablerat och omsätter varje år cirka en miljard kronor i Sverige. I månadsskiftet oktober-november har mörkret lagt sig över Sverige och de långa arbetsveckorna avlöser varandra och några stora helger och långa ledigheter finns inte i kalendern mellan semestern och Alla helgons dag. Affärsmännen tyckte således de kunde tjäna en hacka på att försöka få igenom det amerikanska/keltiska firandet av Halloween och lyckades över förväntan.
I USA
Traditionen med att gå runt till hus och hem och be om gåvor kom till under slutet av 1800-talet då många amerikaner påverkades, särskilt i de övre samhällsskikten, av rationalismen. Då fanns inte längre utrymme för någon tro på vidskepelse eller för folkliga traditioner som byggde på sådant. Halloweenfirandet överlevde, om än i något modifierad form. Istället för att förknippas med levande döda och häxor ville man göra Halloween till en glädjens och ljusets fest.
Halloween var i slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet en helg för unga förälskade par. Under 1920-talet kom Halloweenparader. Från att ha varit en privat angelägenhet i hemmet blev Halloween något som flyttade ut på gator och torg. Därmed började också problem dyka upp med ungdomar som genomförde bus som ansågs störa friden.
Protestantisk motreaktion
På tal om störande av friden…
Guy Fawkes Night, även kallad Bonfire Night och Fireworks Night, firas sedan 1606 den 5 november i Storbritannien och Nya Zeeland och påminner om valborgsmässoafton. Skillnaden är dock att ovanpå brasan finns en halmdocka föreställande den katolske kuppmakaren Guy Fawkes. Innan brasan tänds brukar barnen be om ”a penny for the Guy”.
Den firas i åminnelse av misslyckandet av en konspiration år 1605. Festen firades ursprungligen som en protestantisk protest mot det katolska helgonfirandet.
Guy Fawkes blev återigen förklarad hjälte i filmen V för Vendetta.
Jack-o’-lantern
Att tillverka Jack-o’-lanterns kommer ursprungligen från Irland, men spreds vidare främst till USA med irländska immigranter och blev då en del av Halloweenfirandet.
Traditionen kring Jack-o’-lantern går tillbaka till den irländska legenden om den elake men sluge smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors, vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka. Jack lurade till sist Djävulen att göra avkall på hans själ för alltid.
Men när så dagen kom då Jack dog, vägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden. Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som ”Jack med lyktan”, då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.
Samhain – ursprunget
Samhain är en keltisk skördefest där man firade sommarens slut, och som ofta ses som det keltiska nyåret. För bonden var Samhain den första dagen på vintern, när herdarna ledde sina får och boskap nerför kullarna där de betat hela sommaren. All skörd måste tas in, säden, kålrötterna, äpplen men även minsta blåbär eller nöt.
Man trodde att i november kom vinterälvorna och förstörde skörden genom att blåsa på den med sin andedräkt. Men man gladdes åt att samla familjen, man bakade, saltade kött och konserverade årets skörd för kommande fester under vintern.
Man trodde att gränsen mellan vår värld och de dödas värld var som tunnast under denna tid. Festen började den 31 oktober. Samhain betraktades också som en gränsöverskridande natt då de döda antogs återvända till jorden. Därför tändes eldar för att vägleda dem och skrämma bort häxor, som ansågs vara särskilt aktiva denna natt. Även olika naturväsen, som till exempel vinterälvorna, menades vara i farten. För att blidka alla sorters väsen som var ute denna natt satte man ut mat och dryck till dem.
Men ursprungligen var inte Samhain bara en arbetsfest som markerade övergången till vintern utan det var även en religiös fest med ceremonier ledda av druiderna, de keltiska prästerna. Det keltiska året slutade den 31 oktober och därför var det ett lämpligt tillfälle att spå om vad som skulle hända under nästa år. Med kristendomens införande och den katolska kyrkans framväxt började arbetet med att kristna helgen och minska de keltiska gudarnas och andarnas inflytande över folket.
De dödas fest
Festen varade i tre dagar och började efter en rituell brand som fjuttades på, på en kulle i Tlachtga. Denna brasa ska ha fungerat som en ledstjärna, vilket signalerar att personer samlades uppe på kullarna över hela Irland för att tända sina rituella eldar. Denna ritual kallades Féile na Marbh på gammal iriska, vilket innebar att ”de dödas festival” ägde rum på natten av Samhain, eller ”Oíche Shamhna”, och sades vara den 31 oktober.
Ordet ”eld” i sig är en direkt översättning av det gaeliska ”tine cnámh” eller ”ben-eldar”, eftersom bybor sades ha kasta ben av slaktade nötkreatur över lågorna. Oktober var den traditionella tiden för slakt och man förberedde förråd av kött och spannmål till den kommande vintern. Med den stora brasan flammande, släckte byborna alla andra bränder och sedan tände varje familj högtidligt sin egna lilla brasa från den gemensamma lågan, vilket band familjerna i byn samman med med de symboliska benen som representerade deras förfäder.
De engelska resenärerna på 1900-talet sägs ha bevittnat denna ritual.
I Norden och i Sverige
De olika inslagen i Halloweenfirandet, tankar och symboler kring döden, maskerat tiggeri, utklädsel, fest och upptåg, även en upplyst rova eller kålrot, är väl kända i den svenska historien. Trots detta uppfattas Halloween av många som mycket utländskt och främmande. Antagligen för att man inte känner igen elementen i den här tappningen eller att de dyker upp vid ”fel” tidpunkt.
Att klä ut sig till oigenkännlighet och gå omkring och skrämmas är någonting vi sysslat med åtminstone sedan vikingatiden. I en skriftlig källa från 900-talet beskriver den bysantinske kejsaren i Konstantinopel hur de nordiska vikingarna i hans livgarde kommer in utklädda och uppträder under julen. Iförda olika sorters masker och iklädda pälsar med håren utåt lever de om och för oväsen med sina sköldar. Utmärkande för Norden är att upptågsmakeriet var förlagt kring jul. Olika former av julbocksupptåg, stjärngossespel och Knutsfirande har förekommit långt fram i tiden och gör det fortfarande i viss utsträckning.
Alvablot
Datumet när detta skulle ha hållits förr är svårtolkat med tanke på kalenderbyten. Men allhelgonahelgen har fallit sig ganska lämpligt tidsmässigt. Alver förekommer i flera äldre källor, bland annat Snorre Sturlassons Heimskrimla och dikten Austrfararvisur av Sighvatr Tordsson (en isländsk furstelovsskald). Vad som hände i dessa två överlämnar jag nyfikenheten till läsaren att forska vidare om.
Nutida forskare menar på att Alvablotet skulle vara en slags inledning på julfirandet. De flesta har nog hört talas om midvinterblot men det fanns flera blot som vikingarna firade mer än en gång om året.
Just Alvablot är lite som en tacksägelsedag då man tackar för jordens och gudomens gåvor från det gångna året. Traditionellt anses även slöjan mellan vår och andarnas värld vara som tunnast vid denna tidpunkt och därmed lättare att känna av andra sidan.
Vi firar maten vi fått genom skörden som jorden, solen och regnet gett oss. På 1000-talet firade man givetvis med öl för fred och tillväxt. Man ville hålla sig väl med mörkret samtidigt som man bad ljuset att återkomma. Man kunde t.ex. offra mjölk och smör till alverna för bland annat god hälsa. Det nutida Alvablotet har sitt fokus på döden och växtlighetens död inför vintern. Vanligen högtidlighålls minnet av förfäder, anmödrar, döda släktingar och vänner. De makter som brukar bjudas in till blotet är nornorna Urd, Verdandi och Skuld, då dessa styr människors öden och livslängd enligt norrön sed. Men också Freja och Oden kan bjudas in, då dessa har samröre med dödens krafter. En del hälsar även dödsgudinnan Hel som styr över de dödas rike. Enligt sägnen sägs Odens vrede drabba den som vanhelgar alvablotet.
Många trodde att andarna från de som dött under året var på väg hem och att man då underlättade hemfärden genom att tända brasor och lyktor. Man tände också lyktor för att rädda anhörigas andar från ondska. Med sin lykta kunde man även lägga små offergåvor för att mota bort andarnas bus med t.ex. pengar, mat eller kanske godis, därav traditionen bus eller godis där barnen gestaltar andarna.
Som ni själva kan se ligger det en ständig förändring i sedernas natur. Vi lägger till, drar ifrån och stöper om. När vissa element inte längre anses fylla någon funktion försvinner de eller flyttas.
Se bara på det som händer nu. Våra högtider, t.ex. jul, byts ut till ”helg” för att vissa lättkränkta individer inte ska ta illa upp! Ser du inte det själv så finns det andra omkring dig som ser det med vidöppna ögon. Fördöm inte dem. Det finns de som vill bevara vår kultur, våra seder och bruk – som är bland det sista vi har kvar från våra förfäder!
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-11-02.
Hoppa till huvudinnehåll
