Utvisningsbeslut?
– Ingen fara, var god dröj

MASSINVANDRINGEN. I den här artikeln tittar Nordfront närmare på hur svenska staten, inte bara underlåter att utvisa rasfrämlingar som inte äger någon rätt att befinna sig i Sverige, utan också ständigt anpassar hela systemet för att till och med uppmuntra dem att stanna kvar.

”Ensamkommande barn” njuter av sina uppehållstillstånd. Foto: Nordfront.

Terroristen Rahmat Akilov befann sig i Sverige trots att det fanns ett utvisningsbeslut. Flera månader innan attacken på Drottninggatan skulle han ha lämnat landet och under ett samtal på Migrationsverket 2016 försöker en handläggare övertyga honom om att det är bäst att göra det frivilligt. Akilov lämnar dock kontoret utan någon som helst tanke på att göra just det.

Flera märkliga felaktigheter uppdagas i efterhand. Akilov levde exempelvis inte som gömd under dessa månader. Både hans arbetsgivare och juridiska ombud visste mycket väl var han fanns och uppgifter kring hans namn samt vilket land han skulle utvisas till var direkt felaktiga. Polisen säger att det inte var ett prioriterat ärende, så felaktigheterna äger ändå ingen relevans, enligt dem.

I just detta fall handlar det om en person som först efter några månader av illegal tillvaro i vårt land kom att begå ett fruktansvärt brott. Men det finns andra exempel på beslut om utvisning som omedelbart fått negativa konsekvenser. Eritreanen Abraham Ukbagabir gick exempelvis direkt från ett negativt besked på Migrationsverkets kontor i Västerås till att träda in ett välbekant alias – som IKEA-mördaren.

— Shit happens! Jag förstår att det inte är en bra sak. Men jag vill glömma det, säger Ukbagabir apropå att han mördat två oskyldiga svenskar.

Abraham Ukbagabir skulle utvisas ur Sverige, men kunde ändå utan hinder hugga ner två svenskar utanför IKEA i Västerås.

Det dessa två personer har gemensamt är att de befunnit sig i ett land som bjuder in rasfrämlingar med ena handen, låtsas avvisa dessa när de saknar asylskäl, men med hjälp av lagar och diffust motiverad praxis inbjuder dem till att stanna kvar, oavsett vilka konsekvenser det kan antas få för det svenska folket. Inte minst i form av olika undanträngningseffekter.

Det är viktigt att här och nu konstatera att om man befinner sig i vårt land illegalt så bryter man emot utlänningslagens kapitel 8. Per definition är man då alltså en brottsling. Därför är det högst relevant att titta närmare på hur svenska staten bemöter denna typ av kriminalitet.

REVA – ett allt för effektivt projekt
REVA- rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, är ett projekt som inleddes 2009 i ett samarbete mellan Migrationsverket, Kriminalvården och Polismyndigheten. Syftet var i huvudsak att öka effektiviteten vad gällde avvisningar. Skåne var först ut och projektet kunde rätt snart anses som lyckat. Mellan 2010 och 2011 gick exempelvis verkställigheten upp med hela 25 procent.

När den administrativa effektiviteten ökade fick polisen tid över till att i högre utsträckning kontrollera identitetshandlingar på personer som kunde antas uppehålla sig i landet illegalt. Projektet blev dock enormt kritiserat och mycket av den kritiken kunde man basera på det faktum att etnisk profilering inte är tillåten i Sverige. Med detta menas att en myndighetsperson inte får konfrontera en person baserat på exempelvis utseende eller språk. Det faktum att en svensk knappast kan misstas för att inte höra hemma i sitt eget land, vägde med andra ord inte särskilt tungt när vänstermobben väl drog igång.


Globalistaktivister trakasserar poliser som omhändertar misstänkta illegala invandrare.

Den 15 februari 2015 anordnade den vänsterorienterade tankesmedjan Arena ide, i samarbete med finansjuden George Soros Open Society Justice Initiative, en heldagskonferens där man diskuterade på vilka sätt man skulle kunna stoppa REVA. Den 9 mars 2014 demonstrerade en blandning av vänsterextremister, batikhäxor och rasfrämlingar mot REVA. I Sveriges radio P1 i programmet Kaliber rapporterades i samband med detta om hur debatten om REVA tystnat men att ”kampen fortsätter”.

I juni samma år läggs REVA ner, trots att projektet kunde uppvisa goda resultat, och det blir nu allt tydligare att det inte finns någon verklig ambition vad gäller att verkställa utvisningsbesluten.

Rättigheter utan skyldigheter
Efter en utredning, som i princip bara var en formalitet, så förbättrades villkoren i juni 2013 dramatiskt för de personer som olagligt uppehåller sig i vårt land. Regeringen under Fredrik Reinfeldt lyckades, i samarbete med Miljöpartiet, driva igenom ett beslut om att dessa personer ska ha rätt till subventionerad tandvård och sjukvård, samt skolgång.

Vad gäller skolgången så bedrevs sedan tidigare en omfattande underjordisk verksamhet där lärare på sin fritid undervisade illegala invandrarbarn baserat på rena känsloargument. Nu behövde man inte längre mörka. Dessa rasfrämlingar hade nu fått tillgång till all önskvärd välfärd i vårt land. Lärarna informerades om att de inte längre hade någon som helst skyldighet att anmäla dessa barn till myndigheterna – tvärtom så kunde de nu erbjuda samma rätt till sekretesskydd som personer med skyddade personuppgifter.

Från en kampanj av Nordisk Ungdom med syfte att belysa Moderaternas verkliga politik.

Vad gäller vård och tandvård så hette det att den subventionerade vården skulle gälla ”vård som inte kan anstå”, men begreppet ansågs av vårdpersonalen som så luddig att man gick ut och krävde en precisering. Socialdepartementet gav därför uppdraget till Socialstyrelsen, som ägnade åtta månader åt att konstatera att det inte finns någon användbar definition, men man försökte sig ändå på något form av förtydligande. Det som skulle ingå var exempelvis transport, tolk och hjälpmedel. Men här fanns även diffusa formuleringar såsom; ”vård för att undvika mer omfattande vård och behandling, vård för att minska användningen av mer resurskrävande akuta behandlingsåtgärder, vård för att motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd”.

Den viktigaste slutsatsen här var dock att Socialstyrelsen slog fast att det var upp till den behandlande personalen att själva avgöra vilken behandling som skulle erbjudas. I princip så kom det att innebära tillgång till vård och tandvård enligt samma prioriteringsordning som för svenskar, men till en för individen mycket bättre prislapp. Således tandvård och sjukvård till en kostnad för den illegala invandraren på 50 kronor per besök, vilket är det samma som gäller för en asylsökande, medan en svensk får betala långt mer än så.

En tandsköterska inom Folktandvården, som väljer att vara anonym, berättar för Nordfront om bland annat undanträngningseffekter:

— Ja, det är klart att det blir lite kaos när de här illegala och asylsökande ska ha rätt till tandvård. Våra vanliga patienter får ju såklart vänta längre än de är vana vid, med de risker det kan innebära i form av sämre tandhälsa. Sedan kan jag ju se att en del av de utländska patienterna har missuppfattat det här med vad som är skälig tandvård. Vid ett tillfälle var det exempelvis en person som vi bokat in snabbt i tron om att han hade akuta problem, men det visade sig att det enda han var intresserad av var att få en kosmetisk tandblekning. Det kunde vi såklart inte erbjuda.

Samma person uttrycker också sin personliga åsikt kring detta:

— Jag tycker på många sätt att det här är väldigt orättvist. Jag menar, en svensk, oavsett hur akuta och allvarliga problem denne har med sina tänder, eller vilken ekonomi personen har, så måste ju han eller hon betala. Många gånger är det så dyrt att de tvingas leva med dålig munhälsa.

Kostnader
Landstingen får 300 miljoner per år i statsbidrag för att erbjuda vård till de illegala invandrarna. I Statskontorets rapport från 2016 slås det fast att staten är nöjd med hur det sett ut dittills: ”Landstingen erbjuder papperslösa en betydande vårdinsats. Sex landsting erbjuder fullständig vård till papperslösa, det vill säga mer vård än lagen kräver”, står det i rapporten.

Det man också kan konstatera enligt samma rapport, så erbjuds nu all slags sjukvård till dessa personer – som egentligen bara borde ha sponsrats med en enkel flygbiljett härifrån. Utöver all vanlig sjukvård, så erbjuds exempelvis behandling av logoped, kurator och sjukgymnast. Det handlar alltså om en extrem subventionering.

En illegal invandrare som går in på ett apotek i Sverige behöver därtill inte betala mer än 50 kronor, oavsett hur många mediciner denna person plockar ut vid ett enskilt tillfälle. Som jämförelse kan nämnas att en svensk får betala 2250 kronor per år innan högkostnadsskyddet träder in.

Vården är dock i huvudsak koncentrerad till storstadsregionerna och där täcker fortfarande statsbidraget kostnaderna i Malmö och Göteborg, medan Stockholm under 2016–2017 totalt gick cirka 100 miljoner back. Kostnaderna beräknas fortsätta öka.

Vad gäller skolgången för de illegala barnen så uppgår statsbidraget på 50 miljoner per år som fördelas till kommunerna baserat på statistik från Migrationsverket.

Brottsaspekten
Var tionde kommun, framförallt rödgröna sådana, erbjuder ytterligare en godbit, nämligen rätten till socialbidrag. De som uppehåller sig i kommuner utan denna förmån får antas hitta försörjning på annat sätt. Har den illegale invandraren lyckats hålla sig gömd i 4 år så kan denne utan fara ge sig till känna igen, för att på nytt söka asyl. Så kort är nämligen preskriptionstiden.

Skulle denna person under denna tid begå ett annat brott så lade den rödgröna regeringen nyligen fram ett förslag som löser även det problemet. Utan risk för påföljd ska de illegala invandrarna nämligen kunna begå brott som ger upp till ett halvårs fängelse. Dit hör exempelvis olika former av misshandel, sexualbrott och stöld. Det är migrationsminister Heléne Fritzon (S) som står bakom propositionen som skulle innebära att förundersökningarna i dessa fall helt enkelt kommer att läggas ner, även i de fall utvisningsbeslutet inte ens har vunnit laga kraft. Många brottsoffer skulle därmed komma att berövas sin rätt till upprättelse samtidigt som misstänkta gärningsmän kan fortsätta att vistas illegalt i landet, med kraftigt subventionerad vård och andra förmåner som inte svenskar har tillgång till.

Den officiella förklaringen handlar om att det på detta vis kommer att bli enklare att genomföra utvisningar, men när media söker Fritzon för en kommentar vill hon dock inte ställa upp på en intervju framför kamera. Vissa saker är kanske för magstarka att försvara – även för en minister med hela etablissemanget bakom sig.

Källor:
Historien om Reva
Att agera juridiskt mot etnisk profilering
Flera misstag när Akilov skulle utvisas – stod fel namn i dokument från Migrationsverket
Ikea-mördaren vill sitta i fängelse i Eritrea
Skola för de gömda
Statsbidrag för papperslösa barn 2018
”Vård som inte kan anstå”
Slopa uttrycket »vård som inte kan anstå«
Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd
Vård till papperslösa
Fakta kring vård av illegala migranter
Strid om socialbidrag till papperslösa
Personer som ska utvisas kan slippa straff

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
2 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments