En förlöjligande jämförelse mellan USA och dess förhållande till omvärlden skulle kunna vara den där pojken i sandlådan som stjäl de andra barnens leksaker, kastar sand omkring sig och river de sandskapelser de andra barnen gjort. Men det är en ganska dålig jämförelse ty pojken i sandlådan har med största sannolikhet inget ont i sig, men USA, å andra sidan, är något helt annat.

Anklagelsepunkterna mänskligheten kan ställa upp mot denna nation överträffar med råge de som Nietzsche riktade mot kristendomen. Man skulle kunna skriva en bok om det elände detta land orsakat, men jag skall försöka vara kortfattad och bara ge en allmän överblick över denna nations mordiska historia.

USA:s krig
Vi börjar vid tiden för det amerikanska inbördeskriget. Unionen och Konfederationen stod på varsin sida slagfältet, inte på grund av slavfrågan som den godkända historieskrivningen gör gällande utan snarare om hur nationen skulle styras. Konfederationen, sydstaterna, krävde ett självstyre – en konfederation av stater med en begränsad regering med de styrande närmare folket – medan nordstaterna ville ha, enkelt sagt, det som nu är ett faktum, en centralregering där konstitutionen mer eller mindre upphävts och med ett valsystem där man omöjligt kan nå någon vart om man inte tillhör republikanerna eller demokraterna.

Kriget som blev resultatet av söderns vägran kostade hundratusentals vita män livet, som soldater på båda sidor, och de civila förlusterna, bland annat till följd av nordstatsgeneralen Shermans brändajordentaktik på marschen genom Georgia, var även de enorma. De enda som tjänade på kriget var de krigshetsare som drivit fram det, samma bankirer och kosmopoliter vars avkomma än idag följer i sina föregångares spår.

Efter kriget kom ombildningen av Södern, slavarna släpptes fria och de vita i de erövrade staterna blev till andra klassens medborgare. Under en tid stod Ku Klux Klan emot terrorn men unionens politik genomdrevs till sist med hjälp av armén, och sedan denna stund har USA: s militärmakt och alla dess krig endast haft ett syfte, att “forma planeten efter bankirernas vilja”, som marinkårskommendören Smedley Butler uttryckte sig i sin bok WAR IS RACKET.

Det första världskriget var inget annat än en slakt av ariska män, de främsta av de ariska männen på vardera sida fronten. 1914 brakade det loss och bara två år senare, 1916, var England och Frankrike redo att sluta fred. De var i stort sett besegrade men fick ett löfte om USA: s snara inträde. Kriget fortsatte med miljoner och åter miljoner döda på båda sidor. Kriget kunde ha varit slut 1916, men USA:s beredvillighet att böja knä inför kosmopoliterna och deras krigshetsande gjorde att köttkvarnarna kunde mala vidare i ytterligare några år. Och redan år 1939 skulle detta leda till ett andra världskrig, och även denna gång skulle USA se till att dra ut på kriget och skapa lidande bortom all rimlighet.

Andra världskriget gick inte ut på att säkra friheten och freden vilket dagens propagandasmeder vill hävda. Hitler försökte in i det längsta att undvika krig med USA och han hade överseende med att Amerika sålde krigsmateriel till såväl England som Ryssland. Han gav till och med den tyska flottan order om att inte angripa amerikanska konvojer, trots att han visste att de bar på vapen menade att användas mot hans eget folk. Roosevelt, den amerikanska presidenten, ville däremot ha en anledning att gå in i kriget och han offrade sina egna medborgare för det. Attacken mot Pearl Harbor kom inte som någon överraskning för presidenten och hans stab – de hade fått uppgifter om att den skulle ske men vidtog inga åtgärder – på samma sätt som de lät 11: e septemberattackerna ske för att berättiga vidare krig. Ett japanskt anfall skulle ju ge presidenten folkets stöd att förklara krig mot Axelmakterna. Men varför?

Huvudorsaken till att Roosevelt, och de krafter han knäböjde inför, ville ha krig var medvetenheten om Tyskland och det tyska folket som de germanska folkens historiska försvarare. Tyskland har alltid varit Europas försvarare, så var det då Hunnerna stormade in från stäpperna, då de Nordafrikanska morerna trängde in söderifrån eller när Roms rasblandade armé krossades av Hermann. Alltid har Tyskland varit Europas front och högsta beskyddare. Detta var man tvungen att få slut på. Det tyska folket måste bort. Förutom de miljoner ariska liv som gick till spillo kunde man så efter kriget fördärva den tyska kulturen och den rasliga hegemonin genom ockupationsstyrkans militärbaser på tysk jord, alla återspeglande USA:s rasblandade befolkning

Efter att uppgiften var avslutad rullade mordmaskinen vidare. Man hade med sig i bagaget stoltheten över att ha använt de två mest förödande bomber mänskligheten dittills skådat. Vem kan glömma Hiroshima och Nagasaki? Redan från första början hade Hitler både kapacitet och möjlighet att använda atombomben och 1940 diskuterade han med Dr. Todt om atomvapen. Men han var övertygad om att användandet av atomenergi för militära syften skulle betyda slutet för mänskligheten och vägrade därför. Och efter att ha diskuterat effekterna av atomvapen med Otto Skorzeny sa han, ”Nej! Inget land, ingen grupp av civiliserade människor kan medvetet acceptera ett sådant ansvar. Från attack till motattack skulle mänskligheten oundvikligen utrota sig själv och bara några stammar i amasonerna och djunglerna i Sumatra skulle ha någon chans att överleva”. Hitler, denna av segermakterna stämplade ”ondskan inkarnerad”, var konsekvent emot atombomben eftersom han, vilket Albert Speer skriver ”inte gillade tanken på att se vår planet förvandlas till en eldhärjad himlakropp under hans styre”.

Sådan tur då att USA, frihetens och humanismens skyddshelgon, inte hade sådana betänkligheter. De lät de judiska forskarna, Oppenheimer, Szilard, Peierls, Frish, Roblat med flera, som utbildats av tyska vetenskapsmän och sedan flytt Tyskland, tillverka atombomberna som sedan urskillningslöst släpptes över Japan. Men vem förvånades över det, terrorbombningarna av civila i Hamburg och Dresden var ju bara en förrätt för svinen i de allierades generalstab. Förbannade vare deras namn i evig tid!

Sedan kom Kalla kriget vilket gav USA anledning att sprida sin mångrasliga armé över hela världen. Bas efter bas upprättades och soldaterna spred sitt gift bland lokalbefolkningens döttrar samtidigt som den amerikanska närvaron översvämmade de europeiska kulturfolken med sin jazz, sin rock och sin antikultur.

Snart ljöd åter stridslarmet, denna gång i Korea, där ariska män i sina bästa år slaktades. Kort därefter Vietnam och slakten fortsatte i djungeln.

Ett sextiotal kubanska bönder fick smaka på den amerikanska vreden då man sände sina soldater till Grenada. Panama blev även det ett mål för mordmaskinen och så hetsjakten på Libyens ledare. Efter bombningar av Tripoli lyckades man döda regeringschefens dotter. Samma regeringschef som nu är tagen tillbaka på nåder. I Afghanistan hjälpte man Mujahedin att döda ryska soldater. Är det inte ödets ironi att CIA då skapade sin egen fiende i Usama Bin Ladin? Saddam Hussein var en gång USA:s allierade men föll i onåd, så två gånger har man invaderat hans land. Första gången misslyckades man, men snart var Bush junior tillbaka och lät döden härska. Nu har man kontrollen över oljan men slaget är inte över och framtiden får utvisa om Jihad kommer att segra över Stora Satan.

Vi får heller inte glömma Talibanerna och Mulla Omar, även de en gång i tiden vänner till USA. Sannerligen är den blå-vit-röda mordmaskinen en opålitlig bundsförvant. I det forna Jugoslavien utbröt krig då de olika folken som tvingats leva tillsammans under kommunismen ville sträva efter det naturliga livsmönstret i homogena nationer. Men USA kunden inte tåla detta utan sände dit sina trupper för att orkestrera dödsdansen. Denna gång med FN:s glada bifall.

Krig – krig – krig är USA: s melodi! Vilka blir nästa offer? Det framtida Nordiska riket? Nordmännen kommer att ge dem en läxa i så fall.

Djävulens polis
Då guvernören i Arkansas vägrade tillåta integrationen av skolorna och kallade in nationalgardet tappade den judiske presidenten Dwight D. Eisenhower fattningen och kommenderade den 101: a fallskärmsjägardivisionen att med våld genomdriva det mordiska beslutet. Har ni sett bilderna hur man med bajonetter genomdrev integrationen, förlåt, folkmordspolitiken i Central High School, Little Rock? Amerikas armé vänder gärna sina vapen mot sin egen befolkning!

Bekymrade mödrar i södra Boston protesterade mot den påtvingade integrationen i deras barns skolor. Den federala regimen skickade sina lakejer och polisen slog kvinnorna blodiga med sina batonger. Eller vad sägs om ”bussningarna”? Då man med polisens hjälp tvingade ariska barn och ungdomar att gå i skolor belägna i getton där knappt polisen själva vågade patrullera, eller tvärt om, man skickade färgade barn och ungdomar in i ariska medelklasskolor med mycket sorgliga följder.

Och om någon har modet att sätta sig upp mot de styrande och deras folkmordspolitik får denna olycklige själ lära känna ”lagens väktare”.

Kathy Ainsworth, en ung lärarinna, protesterade. Då FBI sköt henne var hon gravid och de dödade både henne och det ofödda barnet. John Singer protesterade, FBI sköt ner honom. Arthur Kirk protesterade och FBI stormade in med sina knektar – när det var slut var Arthur Kirk död. Gordon Kahl protesterade. Efter att ha varit på flykt undan FBI lyckades de till sist omringa honom och döda honom. Denna 60-årige man lyckades i alla fall ta med sig några av de federala svinen i döden. Robert Mathews protesterade och när han vägrade böja knä för FBI satte man eld på hans hus och lät lågorna göra jobbet. Randy och Vicki Weaver protesterade. De flyttade sin familj upp i bergen för att leva skiljda från ett system de såg som destruktivt. FBI kunde inte låta dem vara utan belägrade deras hem. Efter att ha skjutit den trettonårige sonen Sam Weaver i ryggen lyckades man även mörda Vicki med en kula genom huvudet medan hon höll sitt spädbarn i famnen, innan de var nöjda. Men man behöver inte vara patriot för att falla i onåd, fråga bara den kristna församlingen i Waco, de som är kvar av dem vill säga – FBI mördade nämligen 87 män, kvinnor och barn då de lät sin helveteseld regna över de fritänkande.

Sådan är den amerikanska federala myndigheten, fakta talar för sig själv. Och nu vill de sprida sin ”demokrati”, sin ”frihet” och sin ”kultur” över hela världen. Ve oss om de lyckas!

Summering
George Bush d.ä. lovade i ett tal i anknytning till det första Irakkriget att USA skulle etablera den nya världsordningen. Vi ser nu vad han talade om. Jag vill inte påskina att det rör sig om en konspiration av frimurarmagiker, fjärde dimensionens väktare, katoliker och satanister i en salig röra, vilket diverse så kallade konspirationsteoretiker vill hävda. Däremot kan vi konstatera att USA:s ledarskap tillsammans och i samråd med en stark sionistisk maktlobby i form av kapitalstarka familjer, mediekonglomerat, underhållningsindustri med mera under landets knappt 200-åriga historia varit de ariska folkens fiende nummer ett. Och genom att följa nyhetsflödet bevisas detta om och om igen.

Den nya världsordningen är de homogena folkens och unika kulturernas död! Den nya världsordningen är den gammeltestamentsenliga mardrömmen! Den nya världsordningen är kulturlöshet och moralens förintande. Den nya världsordningen är… USA!

Men vi skall inte låta oss skrämmas av deras makt eller det faktum att de idag får oss att framstå som lilleputtar. Och inte heller bör de nog klappa sig på bröstet och pösa över av överlägset välmående. Nej, de bör läsa på sina egna fabuleringar och konstatera hur det gick för David mot Goliat. Ju större er makt växer sig desto hårdare kommer ni att falla.

Artikeln ursprungligen publicerad i Nationellt Motstånd nummer 5, 2004.


  • Publicerad:
    2006-08-04 00:00