Tyskland – ett ockuperat rike

RESEREPORTAGE. Lördagen den 17 november närvarade en delegation från Nordiska motståndsrörelsen på den årliga minnesmarschen i Wunsiedel som anordnas av Der Dritte Weg.

Onsdag eftermiddag, den 14 november, påbörjade vi vår resa till det tyska Faderlandet. Färden gick från Malmö till färjehamnen i danska Gedser. Därifrån tog vi färjan över till hamnstaden Rostock, belägen i norra Tyskland.

Från Rostock gick resan vidare mot huvudstaden Berlin och strax norr om Berlin övernattade vi hos en kamrat från Der Dritte Weg. Med öppna armar välkomnades vi av vår tyska kamrat och dennes familj till det tyska riket. Då klockan var efter midnatt, och vi skulle stiga upp tidigt samma dag, gick vi till sängs för att få några timmars välbehövlig sömn.

Huvudstaden Berlin

Brandenburger Tor i Berlin. Foto: Nordfront.se.

Tidigt på torsdagsmorgonen begav vi oss vidare in i hjärtat av Berlin. När vi närmade oss utkanterna av huvudstaden möttes vi av en fasansfull syn. Närmast fallfärdiga byggnader med graffiti på husfasaderna, nedskräpade gator, bordeller och mängder av rasfrämlingar. Människorna i staden vandrade omkring likt zombies, bleka i ansiktet och utan livsglädje. Jag fick en stark känsla av obehag och tänkte för mig själv ”så detta är resultatet av de allierades seger 1945?”

Vi kom till slut fram till stadens kärna och efter en lång stunds sökande efter parkeringsplats påbörjade vi vår vandringstur i staden. Det var en oerhörd lättnad att se att det fortfarande fanns högkultur i rikets gamla huvudstad och inte endast asfalt och fyrkantiga, själlösa byggnader av betong.

Berliner Dom. Foto: Nordfront.se.

Första anhalt var den lutherska domkyrkan Berliner Dom. Kyrkan som uppfördes mellan år 1894 och 1905 och designades av Julius Raschdorff tjänar bland annat som viloplats för flera preussiska härskare så som Fredrik II (Fredrik den store).

Fredrik den stores sarkofag i Berliner Doms krypta. Foto: Nordfront.se.

Bredvid Berliner Dom ligger också ett museum vid namn Altes Museum som har en antik konstsamling. Den vackra byggnaden uppfördes mellan år 1823 och 1830 av arkitekten Karl Friedrich Schinkel i syfte att förvara den preussiska kungafamiljens konstsamlingar.

Altes Museum. Foto: Nordfront.se.

Vi fortsatte mot Brandenburger Tor för att sedan gå vidare till det tyska riksdagshuset där folkförrädaren Angela Merkel och hennes gelikar arbetar med att förgöra det tyska folket genom massinvandring.

Den tyska riksdagen. Foto: Nordfront.se.

Efter att ha tittat på byggnader och monument i Berlin under en halv dag begav vi oss vidare till staden Leipzig i delstaten Sachsen för att möta upp några tyska kamrater från Der Dritte Weg.

Völkerschlachtdenkmal i Leipzig

Gruppfoto på delar av den svenska delegationen och medlemmar från Der Dritte Weg utanför Völkerschlachtdenkmal i Leipzig. Foto: Nordfront.se.

Väl på plats i Leipzig välkomnades vi av lokala kamrater från Stützpunkt Mittelland. Vi hade äran att få en guidad visning av det gigantiska monumentet Völkerschlachtdenkmal (”Minnesmärket över folkens slag”) som restes och invigdes år 1913 till minne över Slaget vid Leipzig 1813 då Preussen och Österrike m.fl. besegrade den franska armén efter att Napoleon Bonaparte misslyckats med att erövra Ryssland.

Völkerschlachtdenkmal. Foto: Nordfront.se.

Monumentet som ritades av arkitekten Bruno Schmitz är 91 meter högt. Aldrig tidigare i mitt liv har jag skådat något liknande, monumentet är gigantiskt och har en överväldigande detaljrikedom. Völkerschlachtdenkmal är och förblir ett bevis för den närmast gudomliga ariska skaparkraften!

Minnestavla för de stupade soldaterna i det åttonde infanteriregementet ”Johann Georg” under första världskriget. Över 3000 män i regementet stupade för det tyska Faderlandet och samtliga kom från Leipzig. Foto: Nordfront.se.

Efter att ha skådat det väldiga monumentet gick vi vidare till en närliggande kyrkogård där Leipzigs fallna hjältar från de båda världskrigen vilar. Vår guide berättade om hur den tyska staten missköter gravarna och låter dem förfalla. Precis som i Sverige vanvårdas arvet från förfäderna. Mörkret föll sakta över kyrkogården och med respekt för de stupade lämnade vi gravarna.

Vi lämnade Völkerschlachtdenkmal och kyrkogården och åkte iväg till en restaurang utanför Leipzig som ägs av en medlem från Der Dritte Weg för att äta en bit mat. Vi blev serverade en traditionell maträtt bestående av kyckling, kokade rödbetor och potatis inlindad i någon form av kokad bröddeg med sås som tyskarna brukar äta innan jul. Efter en händelserik och trevlig dag i kamraters sällskap begav vi oss vidare på vår resa genom Tyskland. Nästa anhalt: München.

München – ”rörelsens huvudstad”

Feldherrnhalle. Foto: Nordfront.se.

München, som är delstaten Bayerns huvudstad, är en historisk plats och är förmodligen den vackraste staden i hela Tyskland. München, denna sista bastion av den tyska högkulturen, har fortfarande kvar en stor del av sin klassiska arkitektur trots att de allierade under kriget bombade sönder över 50 procent av stadens gamla byggnader.

För en nationalsocialist är staden helig då det var här som den första nationalsocialistiska revolutionen tog sin början, vilket senare ledde till nationalsocialismens första stora seger år 1933.

Den historiska betydelsen av denna stad uppmärksammades redan under Tredje rikets glansdagar då staden fick namnet ”rörelsens huvudstad”. Att vandra på dess gator och torg, där allt började för snart 100 år sedan, var överväldigande.

Rådhuset på Marienplatz i München. Foto: Nordfront.se.

På förmiddagen, fredagen den 16 november, träffade vi Karl-Heinz Statzberger från Der Dritte Weg utanför vårt hotell. Därifrån tog vi tunnelbanan mot Marienplatz i centrala München för att möta upp ytterligare en tysk kamrat. Klockan var 11.00 och vi påbörjade vår historiska vandring genom ”rörelsens huvudstad”.

Ölkällaren i München där NSDAP grundades. Foto: Nordfront.se.

Första platsen vi stannade till vid var ölkällaren där det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet grundades. Det var en mäktig känsla att stå utanför den lilla ölkällaren där den nationalsocialistiska revolutionen och Tysklands folkliga resning tog sin början på 1920-talet.

Ett exempel på stadens vackra arkitektur. Foto: Nordfront.se.

Efter några timmars vandring gick vi in till en restaurang för att äta middag. Våra tyska kamrater berättade om hur de allierade segermakterna vanhelgade de nationalsocialistiska monumenten efter Tysklands nederlag 1945.

Feldherrnhalle, platsen där 16 tyska nationalsocialister offrade sina liv den 9 november 1923. En minnestavla tillägnat de nationalsocialistiska martyrerna restes efter maktövertagandet 1933 på kortsidan av monumentet. Två hedersvakter stod placerade vid minnestavlan dag som natt. Efter kriget tog amerikanarna bort minnestavlan som idag tros vara förstörd. Foto: Nordfront.se.

En av dessa platser som vanhelgats av de allierade var minnestavlan vid Feldherrnhalle som tillägnades de 16 nationalsocialistiska martyrerna som gav sina liv för Tyskland och vår ras den 9 november 1923. På platsen vid monumentet gick folkfientliga lärare omkring med sina skaror av naiva studenter och spred vidriga lögner om de fallna hjältarna.

Att skända monument, byggnader och minnesmärken som uppfördes av de tyska nationalsocialisterna var ett återkommande fenomen i München. Vid varje plats som användes av de tyska nationalsocialisterna hade ett plakat eller en ”minnessten” rests för att smutskasta och sprida lögner om deras gärningar.

En märklig känsla fyllde mig och för en stund tyckte jag mig kunna känna de fallna kämparnas närvaro, hur deras andar hade rest sig från jorden och med ett desperat rop manade oss till fortsatt kamp.

Königsplatz. Foto: Nordfront.se.

Sista platsen på vår guidade rundtur genom München var Königsplatz som byggdes under 1800-talet och användes av de tyska nationalsocialisterna för massmöten. Här restes även två ”Ehrentempel” där de 16 martyrernas kvarlevor förvarades i sarkofager. Templen demolerades av amerikanarna 1947.

Gruppfoto med tyska kamrater på Königsplatz. Foto: Nordfront.se.

Mörkret hade nu lagt sig över ”rörelsens huvudstad” och vi tackade våra tyska kamrater för att de tagit sig tid att visa München för oss.

Namnen på de 16 martyrerna:

Felix Alfarth
Andreas Bauriedl
Theodor Casella
William Erlich
Martin Faust
Anton Hechenberger
Oskar Körner
Karl Kuhn
Karl Laforce
Kurt Neubauer
Klaus von Pape
Theodor von der Pfordten
Johann Rickmers
Max Erwin von Scheubner-Richter
Lorenz Ritter von Stransky
Wilhelm Wolf

Minnesmarschen i Wunsiedel

Fackeltåget marscherar genom martyrstaden Wunsiedel.

När vi kom in i staden stod polisbilar och pikébussar utplacerade på i princip varje gata, ockupationsregimen gjorde sig till känna.

Klockan 15:30 samlades vi på tågstationen i bayerska Wunsiedel. Därifrån begav vi oss vidare mot den andra samlingsplatsen där minnesmarschen skulle börja.

Den andra samlingsplatsen.

På samlingsplatsen fanns ett försäljningsbord där propaganda samt mat och varm dryck fanns till försäljning. Efter en stund av trevliga samtal med tyska kamrater hälsade arrangörerna av marschen oss välkomna.

Då mina färdigheter i det tyska språket är begränsade så kan jag endast återge mycket lite av vad som sades i talen under kvällen. Marschen i sig var tillägnad de tyska soldaterna och de europeiska frivilliga i de tyska väpnade styrkorna som stred och stupade för Tyskland och Europa under andra världskriget. I korta drag handlade talen om att vi har en skyldighet att hedra de soldater som kämpade och offrade sina liv för vårt folk.

Så var det slutligen dags för avmarsch. Vi ställde upp oss i led med fanor och facklor och marscherade sedan genom stadens gator. Inte ett ord sades under hela marschen och det enda som hördes var klassisk sorgemusik från högtalarna på lastbilen som körde längre fram.

Marschen var känslofull och samtliga deltagare visade en oerhörd vördnad för de fallna soldaterna. Efter ett tag kom vi tillbaka till den andra samlingsplatsen och nu skulle en minnesceremoni hållas.

Fanbärarna ställde upp sig på båda sidorna av gatan och trumslagarna slog några gånger på sina marschtrummor, sedan började minnesceremonin.

Fanorna sänks för att hedra de fallna.

Fanorna sänktes mot marken för att hedra de stupade soldaterna och deltagarna tog av sig sina huvudbonader. Talaren läste upp namnen på några martyrer och hyllade samtliga soldater som gav sina liv för Tyskland och Europa under kriget och i gemensam stämma svarade deltagarna med kraft i rösten; ”NÄRVARANDE!”.

Sex personer talade under manifestationen. Motståndsrörelsens Jimmy Thunlind höll ett mycket uppskattat tal på tyska.

Trumslagarna drog igång ännu en gång och sedan höjdes fanorna. Minnesceremonin var nu avslutad och vi tackade våra tyska kamrater för en välorganiserad och vördnadsfull marsch.

Avslutande ord
Jag vill rikta ett stort tack till våra tyska kamrater i Der Dritte Weg för deras gränslösa gästfrihet under de fyra dagar som vi tillbringade i Tyskland. Aldrig tidigare har jag blivit bemött med en sådan respekt och genuin gästfrihet. De fick samtliga av oss att känna oss som hemma.

Resan genom det tyska Faderlandet skänkte mig värdefulla minnen med blandade känslor som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv. Det var mycket sorgligt att se hur Tyskland har, likt Norden, förvandlats till en mångkulturell kloak som styrs av hatiska folkförrädare. Dess forna storhet är som bortblåst, men kamraterna i Der Dritte Weg skänker hopp om att solen ännu en gång kommer att skina över det tyska riket.

I denna rasliga ödeskamp för frihet och överlevnad måste de ariska brödrafolken stå enade. Det är min fasta övertygelse att Norden och Tyskland kommer att ha en avgörande roll i befrielsen av Europa.

Slutligen vill jag hedra de miljoner av soldater som osjälviskt offrade sina liv för vår ras under andra världskriget. Deras minne och dåd lever vidare genom oss som har valt att fortsätta deras kamp för raslig överlevnad och frihet. Det är vår skyldighet att aldrig glömma bort deras offer.

För martyrerna som kämpade och gav sina liv för vår ras under det europeiska frihetskriget!

Närvarande!

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

7
Lämna en kommentar

Please Login to comment
6 Comment threads
1 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
6 Comment authors
Karl-Путин AValhallaSlipsenTobiasRokviken Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Anders Jonsson
Medlem

Tack Sebastian Elofsson för en fantastisk artikel som säger det mesta om vikten av den kamp för vårt folk som just nu pågår, där den lede (((fienden))) och de avskyvärda folkförrädarna just nu sitter på ett monopol av våld, pengar och rättssystem, som kan sammanfattas i ordet JUDE-system, och det är den enda anledningen till att de satans råttorna fortfarande har makten.

Men nya tider stundar.

Hell seger!

Rokviken
Medlem

Håller med till fullo!

Rokviken
Medlem
Tobias
Medlem

Mycket bra skrivit,och som du skriver,vi nordbor och tyskar måste stå enade likt en enhet av stål,och slå tillbaka skoningslöst när tiden är inne.

HS

Slipsen
Medlem

Tack för ett mycket bra och informativt resereportage Sebastian!
Det var fint att skåda den fantastiska arkitekturen men tråkigt att Faderlandet numera är en mångkulturell kloak.
Europeisk enighet!

Valhalla
Medlem

Ni skulle ha besökt byggnaden och arenan för Olympiska spelen 1936 i Berlin. Äkta germansk arktitektur. Bevarad på alt utom hakkors som tagits bort.

Karl-Путин A
Medlem

Mycket intressant resereportage.