Under de senaste dagarna har fiendemedia haft bråda dagar att skriva om Svenska motståndsrörelsen. Samtligas rapportering och analyser är väldigt likartade vilket inte är så underligt eftersom samtliga hämtar sina uppgifter från tidningen Expo och föreningen Exit. Vi skall i denna artikel endast röra oss kring TV4 nyhetsmorgon samt tidningen Metro och en person vid namn Carl Wennerstrand från Exit

Det man inledningsvis kan konstatera är att det vi nu ser publiceras är en massa tidningsankor, så eftersom några uppgifter från polisen egentligen inte framkommit. Man säger från polisens sida att man funnit vapen och sprängmedel – men exakt vad man hittat är oklart. Vidare är det inte troligt att media sitter på uppgifter från den pågående förundersökningen, eftersom man då naturligtvis skulle ha publicerat dessa. Alla som haft någon som helst insyn i polisarbete vet ju att definitionen på vapen och sprängmedel är relativt vid. Vi väljer att inte uttala oss om dessa saker förrän förundersökningen blir offentlig. När så sker kan vi se vilka beslag som är gjorda och vad det hela egentligen handlar om. Fiendemedia å sin sida går händelserna i förväg och skapar en bild som inte alls behöver överensstämma med verkligheten. Detta har ju sina orsaker eftersom gemene man som läser artiklarna och inte har andra referenspunkter sväljer det som står. Om sedan förundersökningen med beslagslistor inte överensstämmer med medias ”rapportering” kommer detta aldrig att avslöjas. I den vanliga medborgarens ögon kommer Svenska motståndsrörelsen vara en organisation vars aktivister bunkrat vapen och sprängmedel. För den vanlige människan som tittat på litet för många actionfilmer är bilden av oss förknippad med automatvapen och sprängdeg.

Utifrån den i grunden felaktiga rapporteringen som fiendemedia skapar analyserar och bedömer man sedan. Snabbt kommer anklagelserna om terrorism och ropen efter förbud. Det faktum att kamraterna endast är misstänkta för grovt vapenbrott och förberedelse till grov skadegörelse (inte allmänfarlig ödeläggelse som tidigare rapporterats) spelar för de regimtrogna journalisterna ingen roll. Fakta, halvsanningar, lögner och fantasier blandas till ett sammelsurium av artiklar, ledare, bloggar och tyckanden vilka översvämmar oss. Själva grunden, de faktiska misstankarna, glöms snart bort till förmån för ett vidare angrepp på Motståndsrörelsen där självutnämna ”experter” lämnas fritt utrymme att stå oemotsagda och anklaga organisationen för vad som helst.

TV4 nyhetsmorgon den 12 mars
Carl Wennerstrand och Anna-Lena Lodenius var inbjudna gäster till TV4:s morgonprogram. Wennerstrand skall vi återkomma till. Kortfattat kan vi konstatera att samtliga i inslaget hade svårt, som alltid, att å ena sidan föra fram åsikten att Motståndsrörelsen är en marginaliserad grupp av stollar, men å andra sidan så pass viktiga att polis, media och andra tyckare måste ägna så mycket tid, pengar och tankeverksamhet åt oss.

Enligt Wennerstrand och Lodenius lever vi nationella i en sagovärld. Vore det så är vi ju förvisso lätta att avfärda. Därför vore det ju i deras intresse att smula sönder denna sagovärld inför allmänheten genom att låta sådana ”experter” som Wennerstrand och Lodenius debattera med oss i direktsändning. Men så sker aldrig utan vid alla tillfällen då man skall diskutera Motståndsrörelsen så görs det ensidigt med grundförutsättningen att de regimtrogna får stå oemotsagda. På grund av fiendemedias ovilja att ens försöka höra den ena parten under dessa omständigheter kan man konstatera att deras rapportering inte har något som helst värde. Och vidare kan man förkasta allt som sägs av dessa ”experter”, eftersom bara det faktum att de får stå oemotsagda öppnar upp för att lögner och påhitt fritt får spridas.

Det är lätt för Wennerström och Lodenius att koka ihop vilken amsaga som helst inför tevekamerorna, eller att småleende förlöjliga organisationen och kamraterna som dag ut och dag in kämpar för en bättre värld, då det inte finns någon som kan säga, ”stopp ett tag, detta och detta och detta är lögner”. Ett exempel från TV4:s sändning var när Anna-Lena Lodenuis helt fräckt kallar händelsen på Slussen för ett ”knivöverfall”. Hon vet mycket väl vad som hände, tillika alla som sett filmen. Att göra som hon gör, kalla självförsvar för knivöverfall är ju inget annat än lögn, i syfte att utmåla en bild som inte är sann.

Man menar också att Svenska motståndsrörelsens aktivister antingen är kriminella som berättigar sin kriminallitet genom ideologi, eller att vi är förvirrade sökare som genom vårt engagemang blir kriminella. Naturligtvis är detta ren lögn och det presterar heller ingen som helst fakta för detta. Men visst ett litet korn av sanning finns ju. Om systemet fortsätter att kriminalisera våra åsikter så kommer var enda dissident att i deras ögon vara ”kriminella” och vidare, om vi attackeras kommer vi att försvara oss och som vi såg i samband med självförsvaret på Slussen, så är det ”kriminellt” för en svensk nationalist att försvara sig.

Wennerstrand har även mage att påstå att ideologi för oss i organisationen inte är särskilt viktigt utan att det hela går ut på att ”verka farliga” och att ”ha vapen”. Vad baseras detta på? Organisationens arbete är propagandistiskt och våra företrädare samt aktivister är ideologiskt insatta. Vidare är hans påstående om att vi avfärdar diskussioner och ”det stilla samtalet” intressant eftersom vi snarare uppmuntrar till det – men vi får aldrig tillfälle att deltaga i något sådant. Alltså, man släpper inte fram oss och låter oss inte deltaga i debatten, sedan säger man att vi inte önskar någon sådan. Men, är det vi eller systemet som inte vill ha debatt?

Att sedan förolämpa samtliga nationella i Sverige, vilket Wennerstrand gör, genom att hävda att vårt engagemang baseras på en revanschlust mot vuxenvärlden, samhället eller något annat – eller att vi vill skylla våra egna personliga misslyckanden på andra och därför engagera oss i den nationella befrielsekampen är lågt. Snarare är detta ett uttryck för idén om att man känner andra som sig själv. Att Wennerstrand tillika de övriga avhopparna inom Exit är dysfunktionella människor vilka aldrig haft en ideologisk bas, är en annan sak. Och som vi sagt om och om igen så är vi glada över att Exit tar emot dessa människor vilka inte är önskvärda inom den nationella rörelsen.

Sist men inte minst kan vi glädja oss litet åt det faktum att Wennerstrand uppenbarligen var litet stött över att vi förlöjligar honom och sådana som honom genom att påpeka det faktum att de inte vet vad de pratar om. Att han faktiskt inte vet vad han pratar om skall vi återkomma till.

Direktlänk till ”debatten” i TV4

Metros rapportering och Carl Wennerstrand
Gratistidningen Metro har under tre dagar rapporterat om det som skett och skrivit om Svenska motståndsrörelsen. I dagens utgåva, den 13 mars, dyker så åter Carl Wennerstrand upp. Åter igen uttalar sig denna ”ex-nazist” om saker han inte har en aning om. Wennerstrand är enligt Metro 31 år gammal och var under 5 år i tonåren aktiv i olika nazistorganisationer. Vidare säger sig Wennerstrand, enligt Metro, känna flera av ”topparna” inom Motståndsrörelsen. Man kan också läsa sig till att Wennerstrand enligt Metro är en före detta ”SMR-medlem”.

Först och främst; vad kan en person som under några år för 12 år sedan – i slutet på 90-talet – var ”aktiv nazist” över huvudtaget veta om dagens nationella rörelse eller Svenska motståndsrörelsen? Rörelsen på 90-talet var något helt annat än den rörelse som växt fram under 2000-talet och går knappt att jämföra med det som var. Tack vare riktade insatser från nationella ledare, aktivister och organisationer, bland andra Svenska motståndsrörelsen, har mycket hänt. Wennerstrand kanske är besviken över denna utveckling eftersom denna betydde att sådana som han själv vare sig platsade eller var önskvärda inom rörelsen. Denna insikt, att en person som han själv inte var acceptabel, verkar vara den motiverande faktorn till hans engagemang inom Exit.

Vidare kan vi med säkerhet berätta att påståendet om att denne individ skulle känna ledande personer inom Motståndsrörelsen är ren lögn. Ingen tillhörande ledarskapet vare sig känner, eller ens känner till, personen Carl Wennerstrand.

När det kommer till att Wennerstrand skulle vara en före detta medlem i Motståndsrörelsen är även detta ren och skär lögn. Först och främst blir man inte medlem i organisationen förrän efter lång och trogen tjänst – medlemskapet är en ynnest som Wennerstrand aldrig tilldelats. Om sedan Wennerstrand någon gång under 98-99 fanns i någon lokalavdelning av organisationen går inte att svara på. Däremot har vi inte kunnat finna någon nuvarande aktivist eller medlem som över huvudtaget känner till honom. Carl Wennerstrand skall därför vara väldigt försiktig med sina uttalanden om Motståndsrörelsen – lögner har ju en tendens att avslöjas. Nationellt Motstånds Fredrik Vejdeland har tidigare skrivit om denne Carl Wennerstrand och då tagit upp och avslöjat flera av dennes lögner. Följ länken nedan för att läsa denna artikel.

Avhoppare ljuger om tidigare liv.”

Metro tillika annan media och proffstyckare i legio försöker även anklaga Motståndsrörelsen för vartenda våldsdåd som kunnat kopplas till nationella sedan början av 90-talet. Med uttalande som att ”en person med anknytning till Svenska motståndsrörelsen” skulle ha gjort det ena med det andra hoppas man skapa tankebanor hos läsaren/lyssnaren så att denna framöver skall sätta samman Motståndsrörelsen med diverse våldsdåd.

Denna medietaktik är omtyckt och används ofta. Vi har även tidigare kunnat läsa om organisationen i samma meningar som MC-gäng eller ”tungt kriminella”. Media har inte för avsikt att presentera en nyanserad och objektiv bild utan är endast intresserade av att tjäna som systemets propagandister. Vidare föregår media ofta systemet genom att med sina ”reportage” bereda vägen för nya lagar och förbud. Taktiken är enkel och går ut på att man skapar ett problem som man sedan presenterar en lösning på. För tillfället är problemet man skapar Svenska motståndsrörelsen, och lösningen man presenterar är stämplingar som terrorister.

Låt inte Motståndsrörelsen komma till tals!
Åter igen kan man konstatera att det är beklämmande att man inte på något sätt önskar låta Motståndsrörelsen själva få komma till tals. Unikt i detta är SVT:s ABC-nyheter som lät Pär Öberg kort komma till tals i ett inslag. En mening på 10 sekunder är Motståndsrörelsens sammanlagda tid hittills i drevet. I samma inslag lät man Expo orerar i flera minuter om oss. Detta om något bör bevisa för alla huruvida den koncensus som råder hos media inbegriper objektivitet eller om det snarare handlar om braskande rubriker, halvsanningar och lögner samt en övergripande vilja att undanhålla en vital del i sammanhanget, nämligen organisationens egna ord.

Detta agerande sker nästan uteslutande i samband med rapportering om nationella grupper eller individer. I övrig nyhetsrapportering tillåter man alla möjliga personer få försvara sig eller sina organisationer. I svenska media har vi sett intervjuer med tungt kriminella som får försvara sina nätverk som i fallet med Original Gangsters. Man låter även mördare berätta sin sida av saken för att inte tala om det stackars dömda Tito Beltran. Men att agera på samma sätt mot en politisk organisation vars aktivism omfattas av grundlagen är här inte att tänka på – eftersom vi är nationalsocialister och för Sverige. Nationellt Motstånd gör här sitt bästa att föra fram vår sida av saken, vilken vi hävdar så närmre sanningen än medians. Vi hoppas att alla våra läsare hjälper till med detta genom att hänvisa till patriot.nu.

Nationellt Motstånd fortsätter att bevaka det som sker.

  • Publicerad:
    2008-03-14 00:00