Nordfront rapporterar inte sällan om sociala och fysiska aktiviteter som vildmarkshelger, nu senast i Finland och Hälsingland, kanotpaddlingar som den i Skåne och kampsportsträningar i olika delar av landet. Men det är inte för intet denna typ av rapporter dyker upp. Att vara aktiv nationalsocialist innebär att man viger sitt liv åt kampen, så väl psykiskt som fysiskt. 

Våra aktivister är Organisationens ansikte utåt. Det innebär att dessa ska kunna föra sig rent socialt, men även att de ska ge ett gott fysiskt intryck. På gatan sker ingenting på individnivå. Har min kamrat struntat i att hålla sig i god form kan det bli Jag som får sitta av ett fängelsestraff då jag måste vända om för hans skull. Att inte träna som aktivist innebär dålig kamratskap. 

Detta gäller givetvis inte endast aktivister. Som nationalsocialist är det min plikt att vara hälsosam och att hålla mig i god form; oavsett ålder och oavsett kön. Vilken fysisk nivå man bör ligga på har självfallet med en mängd olika faktorer att göra, men faktum kvarstår; alla bör träna för att hålla sin kropp på en hälsosam nivå. 

Motion skapar inte endast välmående för kroppen, psyket och sinnet, något som behövs i tider som denna då man måste hålla humöret på topp för att orka kämpa. Det är också en förberedelse för framtiden. En framtid som tycks komma allt närmare. Vårt samhälle står inför stora problem och i spjutspetsen behövs starka kämpar.

Våra kvinnor ses sällan på gatorna av den enkla anledningen att vi har en annan plats att fylla. Vi är medvetna om de fysiologiska skillnaderna män och kvinnor emellan och vi förstår att en kvinna har svårt att uppnå samma fysik som en man. Vi förstår att könskvotering inte är annat än ett (miss)lyckat försök att späda på lögnen om icke-könsliga skillnader. Man får dock inte glömma att vår hälsa är minst lika viktig som mannens. 

Att hälsan är viktigt för barnafödande och för uppfostran i stort då det både ger pigga och karaktärsfasta föräldrar, är så självklart att det knappt ens ska behöva nämnas. Vad många däremot glömmer är att vi lever i ett samhälle där en kvinna även behöver kunna försvara sig. En kvinna kommer aldrig att bli stark nog för att kunna försvara sig mot en större gärningsman, främst inte om de är fler. Men kanske skulle ett par rappa fötter eller ett oförberett knä i skrevet kunna bli ens räddning om det verkligen sitter i benmärgen. Men för att detta – tillsammans med det självförtroende träningen ger – ska komma som en reflex, krävs just träning! 

Argumenten är många, men trots detta slarvas det bland båda könen. Vi är förebilder för ett i regel förslappat folk och för kommande generationer. Vi är – och ska förbli (!) – starka och rakryggade män och kvinnor, väl förberedda för vad framtiden för med sig. Det är så vi vill bli ihågkomna; precis som tidigare kämpande folk.


  • Publicerad:
    2012-09-05 11:40